Åbo Underrättelser 93, 24.11.1829
(Slutet fr. N:o 91.)
Morduinska fruntimmernas klädsel är temligen lika, antingen de äro gifta eller ogifta. Hufwudet betäckes af en hög och tjockt uppstoppad mössa, som är brokigt utsydd. Den är prydd med koraller, granna musslor och annat glitterwerk, och har dessutom i nacken en hängande remsa af en twärhands bredd och på lika sätt utsirad. Håret fläta de på det wanliga Ryska sättet, pryda flätorna med toffsar och band och låta dem hänga ned efter ryggen. Omkring halsen, bröstet och axlarna ligga ett stags prydnad, som är gjord af räknepenningar och koraller, och på fingrarne, i öronen och omkring handlederna hafwa de ringar. Deras lintyg äro brokigt utsydda och hopfästas öfwer höfterna med en gördel. Deröfwer nyttja de en ordentlig fruntimmers-rock och ett litet förkläde, som är prydt med toffsar och fransar och grant utsydt hänger ned ifrån gördeln. I stället för strumpor nyttja de flesta lappar, som lindas så tjockt omkring fötterna, att dessa derigenom få ett oformligt utseende, och i stället för stor ett slags fotbeklädnad af bast, spitsig åt tan. När de wilja kläda sig irigtig högtidsdrägt, bruka de, utom all den öfriga grannlåten, att fästa i gördeln atstilliga utsydda och med fransar försedda tygsremsor, och öfwer alltsammans hänger en wid öfwerrock af linne med korta mycket wida ärmar, och merendels af gul färg.
Morduinska fruntimren äro goda husmödrar, trogna makar, och wårda sina barn på det ömmaste. Männerna, som hafwa twå till tre hustrur, köpa dem, och betala för hwardera 12, 15 till 20 Rub. Wid sådane tillfällen plär fadren sjelf draga försorg om sonens giftermål, och utsöka flickan utan att tillfråga honom. Sedan priset är bestämdt — och att det är så lågt, uppkommer deraf, att Mordvinerna inga rikedomar äga — utsättes bröllopsdagen. Då afhemtar brudgummens fader den beslöjade bruden. När hon kommer i sin okända älskares hus, sätter han sig jemte henne wid bordet och drar sin mötza nästan öfwer ögonen. På bordet ligger en aflång kaka, hwars ena ända fadren skjuter under brudens slöja med de orden: "Se ljuset! haf lycka till bröd och barn," och nu först lär brudparet känna hwarannan. Denna bekantskap firas genom ett gästabud, hwartill ömsesidiga bekanta och wänner äro bjudne och der goda dryckeswaror icke få saknas. Man sjunger, dansar och leker. Man dansar Ryska efter musik af Tscheremissiska instrumenter.
Hwar och en Mordvinsk brud följer den gamla plägseden att sträfwa emot när hon skall in i bröllopsrummet, der brudgummen wäntar på henne. Om gästernas wänliga föreställningar icke hjelpa, lägger man henne pa ett täcke, bär henne in i sängkammaren och öfwerlemnar henne åt brudgummen med de orden: der warg, har du lammet!
Stundom förlofwa föräldrarne sina barn medan de ännu äro små, hwarwid de byta med hwarandra de horn, som wanligen nyttjas till snusdosor. Men den förlofwade flickan är på intet sätt bunden genom denna ceremoni; ynglingen masie deremot betala några Rubel för att komma ifrän förbindelsen, i fall han sedermera gör ett annat wal. — Dör hustrun, så plär änklingen fria till hennes syster. Får han korgen, så lägger han obemärkt ett litet bröd pa bordet, med de orden: "förwara min swägersta åt mig," och springer sin wäg. Hinner man opp honom, kan han wara säker om stryk; kommer han undan, så är stickan hans.
De döda begrafwas i deras bästa kläder. De som åtfölja liket äta tårtor och dricka öl på grafwen; de qwarlemna äfwen något af hwardera slaget. Ehuru de flesta Mordviner äro Grekista Christna, iakttaga de likwäl ännu många dylika sedwanor, hwilka de lånat af Tscheremisserna. Qwinnorna måste gråta öfwer de döda, och ssägtingarne frambära allahanda offer.
*Qvas är ett slags syrligt swagdricka, som beredes derigenom, att watten släs på miöl af råg, korn eller hafre, och lenmas att surna. Den är de arbetande folkklassernas wanligaste dryck i Ryssland; den är ganska helsosam och kylande.Morduinerna äro skicklige åkerbrukare och goda hushållare. De flesta, isynnerhet ibland fruntimren, förstå gansta wäl hwilka wäxter som tjena till färgning och till läkemedel, och man finner nästan i alla förstugor ett eller annat slag af plantor upphängdt jemte torkade kålblad. De sednare bruka Morduinerne allmänt att utbreda under degen då de baka bröd (hwilket de alltid låta antaga en hög grad af syra); af denna orsak hafwa de också för wintern ett förrad af sådane blad, som de torkat, och som de fukta något då de skola nyttjas. Den wanliga Johannisörten (Hypericum perforatum) bruka de till omslag emot wärk i lederna; af Dosta, eller Mejram göres ett pulfwer, som skall wara sårläkande; Wattenwäpling och Itke (Actea spicata) nyttjas till omslag wid yttre inflammationer, och till inwärkes bruk, såsom dryck, wid kallswulst; Jordhumle (Trifolium agrarium) likasom wanlig Timian med Qvas *) eller watten wid ögon-infiammationer, för hwilka de äro mycket utsatte, i anseende till röken i deras kojor, o. s. w.
Morduinerne tillreda icke sitt smör såsom Ryssarne, utan såsom Finnarne och Tatarerna, genom wispning. Deremot lägga de på samma sätt som Ryssarne sin färska ost i stenkrukor och färskt smör ofwanpå, för att hålla den mjuk och smidig. — Sina hus bygga de nu för tiden mest efter Ryska sättet af stockar, som gå öfwer hwarandra. Många bibehålla det Tatariska byggnadssättet med breda sängbänkar, efter som de kommit inärmare beröring med de förra eller de sednare. Men de gamla, äkta Morduinska husen äro allmänneligen med porten wända emot öster och hafwa spiseln i sydwestra hörnet; de äro derjemte gansta trånga och obeqwäma, och äro till mesta delen så illa byggde, att röken stadnar inne, och man är nästan beständigt i fara att der qwäfwas.
Flere Mordviner börja nu att lägga sig på odlingen af Weide; de hafwa förmodligen blifwit uppmuntrade dertill af sina grannar i provinsen Pensa, som drifwer denna handtering. Men sielfwa beredningen af Weide-färgen will ännu icke rätt wäl lyckas. Man will behandla Weiden på samma sätt som man bereder Indigo; men oaktadt flere försök, har all den färg, som hittills blifwit beredd, warit sa dålig, att den funnit föga afsättning, och man märker lätt att saken ännu icke blifwit drifwen med insigt; förhållandet kan icke heller wara annorlunda, då ännu aldrig någon man med werkliga kunstaper warit tillstädes wid beredningen.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti