Om hemfärgning med växtämnen.

Wasa-Posten 60, 23.5.1922

Recept och anvisningar samlade av L. Kroneld.

Tidigare färgade man i hemmet uteslutande med växtämnen, men detta sätt blev snart bortglömt, då man i handeln började erhålla de s. k. "påsfärgerha", som ju äro nog så bekväma. Dessa färger hava emellertid den olägenheten, att de icke äro på långt när sa hållbara, som de färger man erhåller vid färgning med växtämnen. Man kan i dag som är få se gamla vävnader i så klara vackra färger, att man icke skulle tro att de härstamma från början av adertonhundratalet - ja, de kunna vara åtskilligt äldre.

Även utomlands har man ånyo tagit detta urgamla färgningssätt till användning. B1. a. har man i Norge börjat färga med växtämnen i fabriker (väverier). Därför bör också detta sätt att färga åter komma till heders i värt land.

Ett villkor för erhållandet av klara, vackra färger är, att de kokkärl, man använder, äro fullkomligt rena och det vatten, helst regnvatten, som kommer till användning är klart och rent. - Om man använder en oren gryta och dåligt vatten, bliva färgerna oklara.

Då trädbark användes vid färgning, bör man först koka barken i en tillräcklig mängd vatten. Barken silas bort och färggodset kokas i spadet.

Bark, om är avsedd att användas för färgning, bör samlas om våren, då träden ännu hava tillräckligt sav. Barken lossar då lättare än under andra årstider. Från gamla mossiga stammar bör bark icke tagas, emedan den är torr och träig, ej heller bör man taga bark från alldeles unga träd och kvistar, då de icke innehålla tillräckligt färgämne.

Vid färgning med lav och mossa bör man se till, att man för varje gång tager just samma slags lav, om man blandar, får man icke en ren färg. - Då man, färgat flere gånger med lav, skall man finna, att man, beroende av lavens utseende, kan erhålla rostbrunt, gulbrunt och grönbrunt. I allmänhet bör laven tagas efter regn, emedan den då lossar betydligt lättare än vid torr väderlek.

Svart.

(Färgning med Mjölke, "Epilobium Augustifolium".)

Mjölke, som växer vid landsvägar och ängar, samlas och torkas. Torra blomstjälkar läggas i färggrytan och kokas tillsammans med vatten 1 timme. Efter kokningen silas spadet och tillsattes 50 gr. "viktril" för varje kg. färggods. - Färggodsel ilägges och det hela[?] får koka 25 minuter. Färggodset upptages och vrides torrt utan sköljning.

(Färgning med ljung).

Till varje kg. färggods upplöses 100 gr. "viktrill" i en gryta vatten. Sedan vattnet blivit hett, doppas garnet i lösningen och vrides torrt. Litet mera vatten tillsättes i grytan tillsammans ljungris, och får koka 20 minuter. Nu silas färgspadet (eller ljungen upptages) och man tillsätter ny ljung, vilken åter efter 20 minuters kokning borttages. På detta sätt förfar man, tills spadet erhållit den svarta färg, man önskar. Därefter ilägges färggodset, som får koka ½ timme, varefter det får kallna i färgspadet, sköljes och torkas.

(Färgning med albark.)

Man tager färsk albark och kokar den tillsammans med vatten en dryg timme. Därpå silas barken bort och i spadet tillsattes 20 gr. järnvitriol för varje kg färggods. Färggodset bör förut vara luktat i ljumt vatten. Därpå låter man det hela koka ½-1 timme. Färggodset bör få kallna i färgspadet, varefter det sköljes och torkas. (För bomull och linne.)

Grått.

Färska björkspånor och vatten kokas under 1 timme. Spånorna frånsilas och järnvitriol tillsättes, 15-20 gram för varje kg. färggods. Färggodset som bör vara luktat i ljumt vatten, ilägges och får koka ½—1 timme, samt får kallna i färgspadet, varefter det sköljes och torkas. Denna grå färg blir synnerligen vacker. (För bomull och linne.)

Färska eller torra ormbunkar kokas tillsammans med väften 1—2 timmar. Efter kokningen silas spadet, litet "viktrill" tillsättes. Färggodset, förut fuktat, ilägges och får koka, tills detsamma lått den färg, man önskar. Detta sätt att färga ger en mycket vacker, stålgrå färg.

Albark (antingen färsk eller torkad) kokas 3—4 timmar. Spadet silas och garnet, vilket, man förut kokat ½ timme i en lösning av 15 gr. alun pä 3-4 liter vatten, ilägges o. får koka ½—1 timme. Garnet får nu en gulgrå färg. Genom att tillsätta 10-40 gr. järnvitriol erhålles en mörkgrå, nästan svart färg.

Vid användning av häggbark i stället för albark erhålles en rödaktigt grå färg. Lämnas järnvitriolen bort, blir färgen ljusröd.

Grönt.

(Färgning med vass-tossar, "Armida phragmites".)

Yllegarn, som förut blivit färga gult med björklöv och torkats, fuktas ånyo och lägges i färggrytan tillsammans med småhackade vasstossar. Dessa samlas, innan de blomma och kunna användas såväl färska som torkade. Till 1 kg. garn tages 8-10 liter tofs. Vatten tillsättes så mycket, att färggodset blir ordentligt täckt samt att detsamma icke minskas allt för mycket under kokningen (1 timme), emedan resultatet icke blir detsamma i händelse man påspäder nytt vatten. Garnet får kallna i färgspadet, varpå det sköljes och torkas.

(Färgning med Hundäxing "Chaerophyllum silwestre".)

Garnet får koka 2 timmar i alunlösning (till 1 kg. garn användes 250 gr. alun). Hundäxingen lägges varvtals bland garnet i grytan, vatten tillsättes och det hela får koka, tills garnet får en vacker ljusgrön färg.

(Mossgrönt.)

Ljung, som samlas innan den blommat, och garn lägges varvtals i färggrytan (ljung underst, sedan garn och så ljung), varpå vatten tillsattes, så att detta täcker färggodset ordentligt. Det hela får koka 3 timmar och man bör röra om färggodset några gånger under kokningen, så att allt blir jämt färgat. Färggodset får ligga i spadet, tills detta svalnat, varpå det sköljes i kallt vatten och torkas.