Hushållningsjournal, joulukuu 1780
Växter lämna oss de flesta färgämnen. En del färg måste fästas eller förhöjas med hjälp av salter eller syror. Stenmossorna har företräde framför andra växter, när det gäller färgning. De finns i överflöd och tillredningen är varken kostsam eller kinkig. Under min botaniska resa 1779 såg jag vid Tjustgöl i Misterhults socken, hur man färgade brunt med ekbark, björkbark och granbark. I Döderhults socken färgade gummorna svart med hjälp av jord. Salig Linne har nämnt det i sin Öländska resa. Jorden hämtades från Källehults mosse eller i Svartkärret.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti