Rödt och gult.

Hufvudstadsbladet 57, 24.5.1918

Det är påfallande, hvilken svaghet i argumenteringen som gör sig gällande vid agrationen till förmån för blått och hvitt som de färger Finlands flagga skall bära. I själfva verket har intet enda sakligt skäl kunnat anföras för denna färgsammansätning; man söker färgäfves efter någon materiell motivering, hvarför valet skulle stanna just vid dessa färger. Sentimentala bevekelsegrunder kunna vi ämna därhän.

Den bjudande förpiiktelsen med afseende å de rödgula färgerna har redan otaliga gånger på ett öfvertygande sätt utvecklats, men om man också på många håll ej vill bli öfvertygad och icke tar hänsyn till några som helst skäl, få rösterna för de rätta färgerna icke förstummas, särskildt icke i den närvarande tiden, som för all framtid kommer att bära ansvaret för fasiställandet af fäderneslandets yttre symbol. Äfven frånsedt alla häfdvunna historiska och heraldiska skål ha rödt och gult under de senast gångna årtfondena lyst som sinnebilden för Finlands osfhängighet, medan blått och hvitt snarare varit ett undfalleshetens tecken, - man behöfde icke en gång spörja efter ryssarnas mening härom. Landtdagens grundlagsulskott har ställt sig blindt äfven för den växande opinion som låtit våra vapen färger bilda emblem för själfva frihetskrigets fosterländska gärning; den finländska arméns kokarder och frihetskorsels hand.

Det har aldrig kunnat bestridas, att Finlands stats färger äro rödt cch gult, och landets oafhängighet förknippar ännu mer olösligt färgerna vid deras heraldiska grundval, riksvapnet. T. o. m Topellus erkände, att den finländska statens färger voro rödt och gult. I Konstnärsgillets julblad för år 1895 ingår en enquéte rörande frågan "Hvilka äro rätteligen Finlands nalionalfärger?" och i sitt inlägg på sid. 23 medgifver Z. T., att "Statsfärgen är obestridd heraldik”. Topelius åtskilde som kändt mellan "statsfärger" och "landsfärger", och blått och hvitt voro för skalden i själfva verket endast "landsfärger", en tudelning af begreppen - i detta fall fyrdelning - som emellertid visat sig omöjlig att upprätthålla.

Finlands färger äro och komma att förbli rödt och gult så länge landets lejonvapen bevaras, och en lika kränkande som komprometterande omvandlingsarrogans skall väl dock rygga tillbaka från att andra riksvapnet, särskfldt som exemplet af de röda, hvilka ju ville taga detta steg, måste verka afskräckande. Hvarje gång Finland symboliseras i färg - för så vidt detta icke sker genom den regelrätta, officiella flaggan - måste det äfven i fråmtiden i hvarje händelse ske genom rödt och gult.

Å andra sidan böra riksvapen och riksflagga harmoniera med afseende å färgsammansättningen. Hvarje bärare af ett vapen symboliseras af de däri ingående färgerna. Äfven medlemmarna af våra studentafdelningar t. ex. föra de färger som ingå i afdelningarnas vapen. I själfva verket råder allmänt en den närmaste förknippntng mellan "färger" och flagga, såsom det framgår af att dessa begrepp i en del språk uttryckas med samma ord, t. ex. eng. colours = fana, flagga. Man talar ju äfven, särskildt på sjön, om att "hissa sina färger”, "vlsa sina färger" o. dyl., därmed åsyftande sin flagga. Ur denna synpunkt läte sig äfven det omstridda utirycket försvara: "Än finns en flik af Finlands gamla färger kvar”.

Hvarje Finlands flagga, som icke upptager de heraldiska färgerna rödt och gult, kommer att vara förfelad. Med afseende å anordning har don rödgula korsflaggan afgjorda företräden framom andra hittills framställda förslag.

- Gunnar Landtman.