På vilkendera sidan gör sig partifanatismen gällande?

Åbo Underrättelser 72, 30.5.1918

Några ord till lektor Julius Finnberg.

1 dagens nummer av Uusi Aura bar Ni, herr lektor, svarat på min fråga "På vilkendera sidan gör sig partifanatismen (i flaggfrågan) gällande?" med ett långt andragande, vars korta innehåll kan sägas utgöra det gamla "god morgon - yxskaft"! Ni besvarar nämligen ej alls min fråga, utan försoker blanda bort saken med allehanda prat om huru i flera länder heraldikens lagar i fråga om landsflaggan kränkts samt med att orda om de vimplar, som en del Airisto-segelsällskaps medlemmar ävensom vårt stora ångbåtsbolag "F. Ä. A." m. fl. använt som märken på sinä bålar. Vad nu heraldikens lagar vidkomrner, så äro de i likhet med t. ex. logikens (det sannas) och estetikces (det skönas) lagar sådana, att det titt och ofta brytes mot dem utan någon straffpåföljd, av det enkla skälet att någon strafflag i fråga om dessa brott ej förefinnes, medan det endast i fråga om brott mot ettkens (det godas) lagar finnes straffbestämningar. Därfcr kan man lugnt sätta sig över heraldikens lagar - alldeles som vem som hälst kan sätta sig över estetikens lagar och sätta sin dom över ett konstverk, huru fåfäng den domen än må vara. Vad åter ångbåtsbolagens vimplar beträffar, så äro de endast fria fantasiflaggor, som ej ha någon annan uppgift än att utgöra ägarens märke. Ert utfall mot t. ex. F. Ä. A., som ni hånfullt säger i sin vimpel bära de ryska blåvitafärgerna, är plumpi och vittnar endast om på vilkendera sidan partifanatismen gör sig gällande. Varför far Ni ej också ut mot det stora svenska ångbåtsbolaget "Svea", som ej häller har landsts vapenfärger i sin bolagsvimpel?

Jag hade i min artikel påvisat, att de, som hållit på den rödgula fiaggan, hade heraldiska, historiska, estetiska och praktiska skäl att stöda sig på samt att de rödgula färgerna - det konstitutionella partiets, till vilket även ungfinnar under ofärdsåren hörde, färger - hade lika mykket hävd att stöda sig på, som de blåvita färgerna. Med de rödgula färgerna, med lejonflaggan, som nu skall kastas på sophögen, blev vår unga frihet invigd, med lejonflaggan införlivades Sveaborg med Finland! Och slutligen påvisade jag det lugn, vanned de rödgula flaggans anhängare försvarat sinä färger och den hätskhet, som de blåvita färgarnas anhängare i flaggfrågan ådagalagt. Den rödgula flaggans anhängare hade lovat lojalt böja sig under lantdagens beslut, medan den blåvitaflaggans anhängare använde hotfulla ord och sade att de aldrig komme att hissa den "rödgula trasan", om det bleve bestämt, att Finlands flagga bleve sådan. Då de rödgula färgernas anhängare i lantdagen sågo sig vara i minoriteten, gåvo de lugnt efter, och sålunda blev vår nya flagga enhälligt antagen. Jag förstår så väl, varför Ni, herr lektor, ej har mod att ärligt och uppriktigt besvara min fråga: på vilkendera sidan har fanatismen gjort sig gällande?

Åbo den 29 maj 1918.
Fosterlandsvän.