Hemfärgning.

Husmodern 3, 1919

Färgningen med växtämnen har gamla anor i vårt land. Genom att begagna de färgstoffer, som skogens och ängens blommor och löv, lavar och mossor giva, uppnåddes den harmoni och hållbarhet, som ofta gör åsynen av gamla vävnadsalster till en sann glädje. Denna gamla färgningskonst kom dock nästan helt och hållet ur bruk, då de s. k. "paketfärgerna" började användas. Under de två senaste årtiondena ha åtgärder vidtagits för att väcka intresset för metoden att använda våra inhemska växter vid färgning. Nu är liden kommen att söka återerövra åt kvinnorna den gamla värdefulla växtfärgningskonsten.

En hel mängd av våra vilda växler kunna användas till hemfärgning av ull och bomull. Och dessa växter förekomma i allmänhet rikligt, det kostar endast ringa möda att insamla och torka dem. Lämpliga till färgning äro t. ex. hägg, björk, ljung, pors, lummer, syra och lavar. Av en del växter användes barken, av andra lövet och andra åter användas helt och hållet vid färgningen.

En del färger kunna användas till färgning blott såsom färska, emedan de vid torkning förlora mycket av sitt färgämne. Andra åter kunna användas både färska och torkade. Växter, som skola användas i friskt tillstånd, böra begagnas genast och icke få vissna. De, som skola förvaras, böra torkas väl och hastigt på en skuggig plats; de böra ofta vändas för att icke bli bruna eller mögla. När de äro väl torra, nedläggas de i säckar och förvaras på torr plats.

Bark insamlas om våren, medan saven stiger och den lätt kan skalas av trädet. Den är bäst innan den blivit klädd med lav; av mycket unga grenar är barken icke nog kraftig.

Löv insamlas när det är fullt utvecklat, men ännu livligt grönt och saftigt, efter midsommar.

Lavar kunna insamlas hela året om.

I regel är kopparkittel bäst till färgning, men i några särskilda fall kan järngryta användas. Färgen blir ej lika ren och klar, då den kokas i järngryta och vissa växter förändra härvid alldeles färg.

Torkade växter huggas och brytas i små bitar och läggas i blöt och urkokas i tillräckligt vatten. Lagen silas och garnet kokas däri, sedan det först blivit omsorgsfullt tvättat och betat.

Betningen försiggår sålunda att garnet kokas en halv timme i alunlösning bestående av 150 gr. alun på 30 à 40 liter vatten till 1 kg. garn. För vissa färger behövs annan slags betning, andra färger behöva ingen betning alls.

Alla i det följande angivna mått av betning och färgämne äro beräknade till 1 kg garn.

* * *

Äppelbark. Barken, som innehåller ett kraftigt rödgult färgämne, kan användas både som färsk och torkad. 1 kg av barken kokas 1—2 timmar och det i alun betade garnet kokas i lagen ½—1 timme. En kraftig gul färg. Efteråt erhålles av samma lag ljusare färger.

Brakved (Rhamnus frangula). Barken av detta trädslag måste ligga ett år, innan den kan användas och giver då en vacker bronsbrun färg som går över till brunt vid längre kokning. Barken kokas 2 à 3 timmar och silas. Garnet betas icke, men alun enligt samma beräkning, som för betning av garnet, slås i lagen samtidigt som garnet ilägges.

Gråal (Aluns incana). Barken kan användas både som färsk och som torkad och kokas 3 à 4 timmar, lagen silas och det betade garnet kokas från ½—l timme.
Gulgrå färg. Genom att tillsätta 10—50 gr. järnvitriol kan färgen bli mera grå nästan svart.

Häggbark användes och behandlas på samma sätt som barken av gråal. Färgen av häggbark blir rödaktigt grå. Utan tillsats av järvitriol matt ljusröd.

Bark av björk giver gulgrå färg.

Ljung (Caluna vulgaris). När växten har skjutit nya färska skott, avskäras dessa eller användas färska. Ljungen kan användas ända tills den blommar.
3 kg av växten kokas 3—4 timmar; det i alun betade garnet kokas i den silade lagen ¼—2 timmar, allt eftersom man vill hava mörk eller ljus färg. Giver på ull och bomull en kraftig gul färg. Genom att förnya kokningen flere gånger i samma eller i ny lag och för varje gång låta garnet torka ånyo, erhålles vackra bronsgula färger. Kokas ljungen i järngryta, blir färgen ljust olivgrön.

Pors (Myrica gale). De nya skotten av denna växt insamlas vid midsommartid. Användes färsk och torkad. — 2—3 kg pors kokas 2 timmar, det i alun betade garnet erhåller i denna lag efter ½ timmes kokning en stark gul tärg, vilken blir mörkare vid längre kokning. Genom tillsats av litet järnvitriol blir färgen grågrön.

Berberis (Berberis vulgaris). De färska nya skotten av denna buske samlas före blomningen och användas genast. Kokas en timme. 1 den avsilade lagen erhåller det i alun betade garnet en vacker ljusgul färg.

Hundloka (Anthriscus silvestris). Stjälkar och blad av växten samlas ända till blomningstiden; användes både färsk och torkad. 5 kg. kokas 1 timme och i den silade lagen tillsättes den vanliga satsen av alun. Det obetade garnet kokas häri ½-1 timme.

Vacker frisk citrongul färg.

Fräken (Equisetum silvaticum, E. arvensis E. pratensis). Alla tre arterna av denna växt kunna användas. Hela växten tages när den är fullt utvecklad och friskt grön samt torkas. 3 kg av den kokas 2—3 timmar. I alun betat garn, som kokas i den silade lagen ½-1 timme, får en rödaktig klädesfärg.

Lummer (Lycopodium alpinum) samlas om våren och torkas. 1 kg av växten får i 3 à 4 dagar å rad ett grundligt uppkok, varpå lagen silas och det obetade garnet lagges däri; lagen med garnet står åter 3 à 4 dagar och uppkokas engång varje dag. En vacker grågul färg. Genom att överfärgas i en svag lag av bresiljespånor blir färgen vackert mörkblå.

Nata (Stellaria media). Denna växt kan användas både färsk och torkad i stället för lummer såsom bottenfärg till blått.

Syra (Rumex Acetosa). Blad och stjälk användas färska före blomningen. En järngryta fylles med syra, som får koka en timme. 1 den silade lagen kokas obetat garn en timme, då det erhåller en grågrön färg. När det sedan överfärgas i en stark lag av bresiljespånor, erhåller garnet vacker och hållbar svart färg.

Pilört (Polygonum percicaria). De färska bladen, som plockas från stjälkarna av 3 kg växter, nedläggas i en kopparkittel varvtals med det våta, i alun belade garnet, kokas en timme och får stå tills det kallnat. Stark mässingsgul färg.

Björklöv. Lövet kan användas både färskt och torkat. 2—4 kg urkokas i 1—2 timmar. Genom att koka i alun betat garn häri, kan man få ljusa och mörkare gula färger. Av björklöv kan man också få vackra gröna färger. Garnet bör då, sedan det betats i alun, kokas ½ timme i rent vatten tillsatt med 2 —15 gr olium (fås på apotek och är en lösning av indigo och svavelsyra). När det är blåfärgat, kokas allt i den gula björklövslagen ½—2 timmar eller längre.

Allöv användes färskt och giver stark gulgrön färg.

Bår av en (Juniperus communis). Bären användas färska eller torkade. 6 liter bär kokas först 2 timmar, därefter kokas de tillsammans med det betade garnet tills bären äro väl urkokade. Bären bortsilas och i lagen tillsattes 65 gr spanskt grönt. Garnet kokas ånyo häri ¼ timme. — Betningen härtill består av 70 gr vinsten, 125 gr alun, 70 gr kopparvitriol och 50 gr salmiak. Olivbrun färg.

Vitmåra (Galium boreale). Rötterna av denna växt insamlas före blomningen, rensas och torkas. Rötterna skäras fina och kokas tillsammans med garnet, vilket antingen är betat med endast alun eller med 100 gr alun och 75 gr vinsten. Vacker krappröd färg. För att få färgen mörk, bör man hava samma vikt av rötter och vara.

Stenlav (Parmelia saxatilis). Lav och garn läggas varvtals ned i en kittel eller gryta, så mycket vatten, att det står över laven, hälles däri, får koka långsamt i 4—6 timmar och kvarligga i lagen tills denna kallnat. Genom att kokningen upprepas flera gånger blir garnet mycket mörkt. Sker kokningen i kopparkittel blir färgen gulbrun, men järngryta rödbrun.

Renlav (Cladonia rangiferina). 2 kg lav kokas 1—2 timmar. Genom att koka det med alun betade garnet i den avsilade lagen ½-1 timme erhålles en vacker grågul färg. Tillsättes 50 gr. järnvitriol och 50 gr. pottaska, får garnet en gråaktig färg, som liknar vissna blad.

Granlav (Usnea barbata plicata). 1 kg. lav urkokas och i den silade lagen kokas det med alun betade garnet ½—2 timmar. Vacker, glänsande gul färg.

* * *

Allt garn bör efter färgningen tvättas i såp eller tvålvatten och torka i skugga. Före färgningen bör del vara omsorgsfullt tvättat.

I regel lämpar sig färgning med växtfärger bäst för hem på landet och i mindre städer, där färgmaterialet kan samlas på platsen eller i närmaste omgivning. Härvid inbesparas utgifterna för ett stort lager och lång transport.

Fördelarna av färgning med växtämnen äro utom de redan framhållna — färgernas varaktighet, det lätt åtkomliga materialet till dessa och de ojämförligt mjukare och vackrare färgtonerna än "paketfärgernas" — även prisbilligheten och giflfriheten samt att flera växtfärger snarare öka än förringa garnets styrka, vilket sistnämnda ofta är fallet med "påsfärger".

Visserligen finnas några växtfärger, som blekna av sol, däremot äro de alla fullkomligt tvättäkta.

Detta blev en lång historia om färgning! Husmodern har ju under tidigare år haft liknande artiklar. Men det är längesedan och då jag hört många önskemål om recept för hemfärgning är det kanske välkommet att få råden och recepten efter många år ånyo införda i Marthas tidning.

- Klockarmor.