Tiden 22, 2.6.1894
...
Som bekant är solljuset en blandning af en ofantlig mängd strålar, en del mörka, det vill säga alls icke invärkande på våra synnerver, andra lysande i de mest olika färger. Där finnas röda strålar, gula, gröna, blå och alla mellanfärger mellan dem. Hvilka strålar äro de, som döda mikroberna? Kanske man skulle kunna döda mikrober äfven med annat ljus än solljuset, om man hittar på den rätta färgen?
Dessa frågor har engelsmannen Marshall Ward sökt lösa. Solljusets olika strålar kunna åtskiljas från hvarandra, om man låter dem bryta sig genom ett prisma. Så uppstår solspektrum, Ward utsatte en mikrobkoloni för deg ena slaget strålar efter det andra. Rödt, orange, gult och grönt gjorde mikroberna ingen skada. Men när de kommo i det blå ljuset, förstördes de hastigt. Så försökte han med indigo, violett och ultraviolett. Dessa färger bekommo dem icke häller illa; de buro sig åt som om de skulle befunnit sig i mörker. Det blå ljusets dödande kraft är så påtaglig, att Ward inför ett auditorium i Royal Institution i London kunde upprepa experimentet i stor skala med ett glaskärl fullt af bakterierikt vatten. Solspektrums blå strålar dödade mikroberna, men då solljuset fick med samlad kraft strömma igenom en dubbel glasskärm innehållande en lösning, som hade egenskapen att absorbera de blå strålarne och släppa alla de andra igenom, kunde det ej skada mikroberna.
Mångahanda äro de experiment, som utförts för att undersöka den invärkan olika färgadt ljus utöfvar på växter och djur. Till de intressantasta höra de, som Villon företagit med åtskilliga kulturväxter. Då hans resultat kunna medföra viktiga följder för trädgårdsskötseln, skola "Tidens" läsare säkert finna nöje i ett kort referat af dem.
Villon lät bygga en stor drifbänk, hvars glasrutor efter behag kunde utbytas mot rutor med olika färgadt glas. Efter hvartannat använde han glas, som absorberar vissa eller alla slags färger: Uranglas, som absorberar alt ljus, koboltglas, som genomsläpper det röda och violetta ljuset, kopparblått glas, som genomsläpper det violetta ljuset och kvarhåller spektrums yttersta röda strålar, rödt glas, som absorberar alla färger mellan det yttersta röda och det yttersta blå o. s. v. Om man med talet 100 betecknar växternas tillväxt under hvitt glas, så gåfvo hans experiment följande tillväxttal under olika färgade rutor:
Hvitt glas . . . 100
Orangeglas (bikromat) . . . 150
Violett glas . . . 150
Koboltblått glas . . . 140
Kopparblått glas . . . 120
Silfverglas . . . 60
Uranglas . . . 40
Guldglas . . . 40
Rödt glas (kopparprotoxid) . . . 15
Grönt glas (järnprotoxid) 10
Under orangefärgadt och violett glas erhålla plantorna således en betydligt kraftigare tillväxt än under vanligt hvitt fönsterglas. Men rödt och grönt glas äro mycket skadliga för växternas trefnad. Detta är att beakta, då man förser sina verandor med brokiga glasfönster.
...
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti