Lejonflaggans öde.

Svenska Tidningen 13, 28.5.1918

Flaggstriden, en av de svåra barnsjukdomar vårt unga rike lider av, har nu inträtt i ett akut skede. Lantdagen har frågan under debatt, och enligt vad tidningarna i går förmälde, har grundlagsutskottets blävita duk redan godkänts i andra läsningen i öppen om röstning. Ett kompromissförslag, som åt de gulröda vapenfärgerna ville rädda ett hörn av duken föll med 17 röster mot 53 Lejonflaggan, den historiska, ännu gällande statsflaggan, den enda verkliga nationalflaggan, som på sin objektiva, historiska grund tycktes kunna förena partierna, fann icke plats i förslaget, blev helt enkelt skjuten åt sidan som förbrukad, avlagd som en gammal rock. Stå vi redan vid vårt andra Suomenlinna?

Lejonflaggan vräkt på sophögen! Med skäl kunde herrar Setälä och Bäck beklaga folkrepresentanternas hänsynslöshet mot en dyrbar, lysande tradition. Lejonflaggan, vars stolta symbol eggat vårt mod under forna ofärdsår, i vars tecken själv ständighet skänslan vaknade och befrielseverket omsider för endast få dagar sedan beseglades, är den nu vorden en obrukbar trasa eller "finns än en flik?" Var det fåfängt folkhärens överbefälhavare i sitt tack till armen frammanade en bild: "Vårt land är fritt. Från Lapplands tundror, från Ålands yttersta skär till Systerbäck svajar lejonflaggan". Är även den tro fåfänglig, som knutits vid lejonflaggan, att den engäng skulle svaja över ettenigt och fritt Finland, över "vår historias Finland?" Rör ej vid symbolen, ty det hamnar sig!

Heraldiska färger äro icke nationalfärger, säger herr Nevanlinna. Men de gulröda vapenfärgerna äro hos oss lika nationella som irots några luftiga fantasifärger. Vi önska ej nu dröja vid frågan om vilka färger, som av Våra östra grannar engäng fruktades som mera nationella. En objektiv granskning ger emellertid otvivelaktigt vid banden, att såväl de gulröda som de blåvita färgerna i Finland uppbäras som malfärger. Flaggförslaget har även - och icke minst om den historiska grundvalen övergives - att taga hänsyn till detta faktum. Beslutet må i all rimlighets namn icke röna något inflytande av en tillfällig stämning hos lagstiftaren, som lätt väcker föreställningen om en tjur. Hänsynstagandet till de två färgkombinationerna kan likväl knappast finna en lycklig lösning samma flagga, inget av kompromissflaggförslagen har visat sig fullt tillfredsställande. Må vi dä bevara färgharmonierna rena i dt tre flaggor förslaget omfattar. Och da handelsflaggan nu diktas pä den blåvila linjen - den beklagliga likheten med ryska jaktklunbsflaggan vilja vi här överse - så må stats - eller riksflaggan bevaras åt Finlands gamla färger. Lejonflaggan är vår statsflagga, må det så forbliva.

Man begär nu lojalitet mot "lantdagens flagga”. Vi fordra respekt för den Finlands flagga, som redan existerar. Giv först lejonflaggan den plats som tillkommer den, ocb vi skola lära oss att akta beslutet högt till alla dess delar. Sker det ej, kommer striden för en oöverskådlig framtid att stå mellan en officiell kliché och Finlands gamla färger, Frihetskrigets lejonflagga.

Är lantdagen oförmögen att justera sitt beslut på denna punkt, sä må frågan om statsflaggan överlämnas till första statsmaktens avgörande. Finlands konung skall då inleda sin regering med att ära en historisk tradition.

- Kurt Antell.