Om färger och kläder

Arbetarbladet 75, 3.7.1929

..skriver Mary Siljander i sin bok "Modern skönhetsvård":

Äldre damer böra ej kläda sig i svart såsom passande för deras ålder. Svart framhäver det gula och gråbleka i huden, gör alla rynkor, veck och skuggor djupare. Endast då ansiktet är ljust och fetlagt samt håret mycket mörkt, är svart passande. Men om ansiktsfärgen är blek, bör man undvika den svarta färgen, ty den nedsätter hyns klarhet och i allmänhet ser man äldre ut i svart. Feta damer taga sig smärtare och ungdomligare ut i mörka färger, helst i randiga, men ej rutiga tyger, ty de senare skänka varken värdighet eller behag.

Om äldre damer bibehållit sin ungdomliga figur, göra sig milda, fina "döda färger" (des teintes mortes) utmärkt, t. ex, krämfärg, lavendel, rengrått.

Ovanligt mörka damer kunna använda rika färger. För ljus hy passar måttligt ljust och över huvud taget ljusa schatteringar.

Till gulbrun hy bör vitt undvikas, ty den vita färgen gör att hyn verkar oren. Den som har blågul hy och svart hår kan skatta sig lycklig, ty denna typ kan välja färger med rätt stor frihet, t.o.m. rött, grönt och orange.

Den rödblonda med pärlemorby bör undvika rött, grönt och orange.

Till frisk, röd teint är blått i alla nyanser att föredraga och t.o.m. svart kan rekommenderas.

Den grå typen bör undvika rosa samt orange, de mest klädsamma färgerna äro de i blågrönt stötande.

Med avseende på valet av klädedräkt bör varje kvinnas mål vara att klä sig så fördelaktigt som möjligt. Dräkten är till för kvinnans skull och icke tvärtom, den bör alltid vara individuell och på samma gång vittna om ens smak ocn uppfinningsrikedom. Den skall dölja och mildra möjligen förefintliga ofullkomligheter; skönhet, grace och värdighet ger den ej, men framhåller med fördel det som finnes. Att blint följa modets nycker verkar löjligt, ty vad som kan vara klädsamt och vackert för en, kan vara mycket missklädande för en annan.

I promenaddräkten äro hatt, handskar och skodon det viktigaste. Det är likgiltigt av vad ens hatt är gjord, blott den är klädsam och sitter på huvudet såsom den bör. Håret skall taga sig fördelaktigt ut under hatten, som skall kläda ansiktet och harmoniera med hela frisyren.

Damer med liten haka borde icke gömma sig under en bredskyggig hatt, utan i stället bära en liten, som passar till huvudets form. En lång dam bör ej bära höga hattar. Den som har ett start ansikte, kan bära en bred, stor hatt. Den som har mycket tjocka läppar, bör ej bära hatten dragen lågt ned över ögonbrynen. Det är säkrare att bära en enkel hatt än en illa beklädd sådan.

Handskarna böra vara rena och hela samt väljas efter årstid och tillfälle.

Skodon. Ett par illa valda skor kan förstöra den elegantaste toalett, genom att vara elegant om fötterna hjälper man upp de enklaste kläder. Till promenad passa ej tygskor, utan kängor. Låga, urringade skor passa ej till skräddarsydd dräkt. Till en elegant kostym är det naturligtvis vackrast alt begagna skor av mocka eller chevreau.

Om vintern är det tämligen oskönt att traska, omkring med de åbäkliga yllerkängorna och genomskinliga strumpor. De fula ytterkängorna äro ursprungligen i sitt hemland ämnade för slädåkning; i vårt klimat äro de nog på sin plats, men icke såsom promenadskodor. - Varma strumpor med dito kängar äro både vackra och hälsosamma, gummiskor skydda för väta. Man bör gå klädd efter årstiden och klimatets fordringar.