Dagens Press 67, 21.3.1917
Biprodukter i sulfit cellolosaindustrin som råämne för tillverkning af tygfärger.
I Mercator skifves:
Frågan om de tillvaratagande af biprodukterna vid sulfitcellulosatillverkning har ända sedan denna industris uppkomst d. v. s. de senaste femtio åren sysselsatt tekniterna. Som kändt, uppgår den utvunna cellulosan endast till ungefär hälften af råämnets, granträets, vikt, medan det öfriga förut gått till spillo och en del däraf förorenat de till fabrikerna gränsande vattnen. För den finska industrins vidkommande gäller det har tillvaratagandet af en trämångd en rundt 100,000 ton. Numera ha metoderna på detta område äfven utvecklats så, att et dessa biprodukter beredas flere slags ämnen, bl. a. träsprit, cymol och furfurol.
Det meddelas nu, alt en ny metod uppfunnits för att bringa dessa ämne n till ofverensstammelse med de ämnen, som utvinnas ur stenkolstjära, hvilken produkt användes som råämne för tyskarnas storartade produktion af färger. Metoden har utvecklats af ingeniör M. M. J. Wiljanen vid Väriteollisuus O. Y. i Tammerfors. Herr Wiljanen höll senaste lördag ett föredrag öfver ämnel i Tekniska föreningen i Tammerfors. På förfarandet har patent ansökts i Finland, Sverge, Norge, Ryssland och Schweiz. Som bevis på den stora produktion det har ar fråga om, närmnde föredragaren, att från de skandinaviska länderna — inberäknadt Finland — kunde i form af biprodukt från sulfitcelluklosaindustrin erhållas 300,000 kg cymol, hvaraf genom ett jämförelsens enkelt förfarande kunde framställas gula och röda bomulls- och yllefärger samt grenom mera komplicerade metoder äfven andra färger. Föredragaren förevisade ett tiotal af cymol framställda olika färgar samt en mångd andra färger, där cymol ingick som beståndsdel. Kymmenebolaget har i samband med sin sulfitcellulosatillverkning tagit i bruk metoder för afskiljande af träsprit, cymol och furfurol. Den nämnda färgfabriken i Tammerfors har för afsikt att inärmaste framtid skrida till framställning af cymolfärger. Förberedelser ha redan vidtagits och äro kemiska undersökningar i gång för utfinnande af nya färgtekniska råämnen ur inhemskt råmaterial.
Här ar synbarligen fråga om en viktiguppfinning förvår kemiska industri, som genom färgtillverkning i stor skala skulle erhålla ökad betydalse pä ett område, som Tyskland hittills behärskat. Vår kemiska industri, sådan den f. n. bokföres i den officiella statistiken, har en årsproduktion af knappt 13 mill. mk, men om man hårtill äfven lägger socker- och pappersindustrin, cellulosaindtistrin m. fl., som rätteligen höra hit, skulle den kemiska industrins årsproduktion spring upp till 100 mill. mark.
Någon egentlig färgindustri ha vi tidigare icke haft, på grund af brist på råvara, men väl en färgeriindustri, som arbetar med från utlandet importerade färdiga färger. Hvad åter vår s. k. färg- och fernissindustri beträffar, beröres denna icke af den nya uppfinningen. Importen af färger och färgningsämnen utgjorde år 1911 öfver 5.5 mill. mk., ökades något under de två följande åren, för att under 1914 nedgå till något öfver 4 mill. mark.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti