Flaggfrågan.

Hufvudstadsbladet 294, 17.12.1917

Flaggkommittén förslag.

Då i tidningspressen framkommit nya motiverade förslag efter det flaggkommittens framställning publicerats, medan flaggkommitténs motiv icke offentliggjorts har flaggkommittén till allmänhetens kännedom velat bringa följande:

Kommitténs främsta åliggande var att afgöra färgfrågan, i hvilken man på en del håll på heraldisk grund förordat rödt och gult, medan andra åter med stöd af en viss praxis under 1800-talet förordat hvitt och blått. Kommittén har ställt sig på den förra ståndpunkten hvilken i allmänhet varit afgörande för folkens nationalfärger. Ett faktum är nämligen, att hufvudfärgerna i t. ex. Sverges, Danmarks, Tysklands, Badens, Bayerns, Hessens, Belgiens, Österrikes, Rumäniens, Serbiens, Greklands, Portugals och Spaniens vapen sammanfalla med dessa länders nationalfärger. Färgerna i Finlands vapen bestämdes enligt en handskrift redan under tidsperioden 1583—1595. Orden lyda:

"Ett törgyldt lejon med en krona på hufvudet, den högra framfeten beväpnad med ett svärd i ramen, trampande med båda bakfötterna på en sabel, der omkring nio försölirade rosor uti rödt fält; cfvan på vapnet en förgyld krona med en röd furstehatt".

Hufvudfärgerna voro alltså redan då rödt och gult, med en mot sitfver svarande hvit som tredje färg. Kommittén har beslutat i sitt förslag upptaga dessa färger, som redan fått stor användning, med desto större skäl, som de samtidigt grunda sig på gamla traditioner och förekommo bl. a. I Åbo regementes lejonfana redan på 1600- och 1700-talen. Ett inpassande af de blå och hvita färgerna i samma flagga med de röda och gula har kommittén icke ansett önskligt, enär man vanligtvis 1 flaggor nöjer sig med ett fåtal färger, vanligtvis två, mera sällan tre.

För att utvisa, att Finland utgör en till de nordiska länderna hörande stat, borde enligt kommitténs åsikt äfven den finländska flaggan förses med samma rättstående kers, som är eget för Sverges, Norges och Danmarks flaggor. Såsom en till valören svagare färg skulle den gula lämpa sig som kors på röd botten.

Emedan det kunde antagas, att den gula korsflaggan pä grund af den gula färgens likhet med den hvita i vissa fall kunde förväxlas med den danska, som bär ett hvitt kors på röd botten, har kommittén 1 öfre fältet i tre rader placerat de i Finlands vapen förekommande historiska, landskapen betecknande nio rosorna, hvilka som geometriska figurer äro lätta att utföra. I marinflaggan, som samtidigt är flottfiagga, ansågs lejonet lämpligare i det öfre fältet än rosorna. Enligt kommitténs förslag skulle marinflaggali användas äfven som tull- och lotsflagga; samt handelsflaggan, försedd med ett posthora i nedre fältet såsom postflagga.

Lejonflaggan, som under de senare årens viktigare historiska moment setts svaja öfver både offentliga och andra byggnader och utan tvifvel omfattas af en stor del af landets befolkning, har af kommittén föreslagits till nationalflagga. Lejonet bör göras så stort som möjligt, för att den röda färgen icke skall blifva alltför dominerande.

Till slut har kommittén, för att ernå enhetlighet i praktiken, föreslagit att af alla flaggor borde förfärdigas normalexempel, hvilka statsverket skulle för färgernas oförändrade bibehållande förvara i mörkt rum.

Hvad beträffar de andra förslag till flaggor, som senare offentliggjorts, anföres mot den af skeppsbefälhafvarförbundet föreslagna flaggan med ett smalt blått kors kring det gula, att äfven den blå färgen liksom den gula lätt bleknar, hvarför en dylik flagga erbjuder större fara att misstydas än flaggan med rosorna. Mot den af Suomalainen seura föreslagna flaggan med blått kors på hvit botten och Finlands vapen i midten af korset anför kommittén, att en dylik flagga innehåller alltför många färger, att den icke stöder sig på oantastlig heraldisk grund och att införande af vapnet i sin helhet i flaggan är sällsynt. Den blå färgen har visserligen användts i många finländska krigsflaggor och uniformer efter år 1809, men om man vill stödja sig på gammalt bruk hvad färgerna beträffar, kan man hänvisa till Åbo regementes rödgula lejcndlagga på 1600- och 1700-talen. Suomalainen seura föreslår endast en handelsflagga.

Hvad färgernas tydliga framträdande och glans vidkommer bör naturligtvis den rödgula flaggan ställas framom den blåhvita, hvilken som äldre och urblekt verkar svart och grå.

- Den af senaten tillsatta flaggkommittén.