Växtfärgning

Västra Finland 70, 26.6.1926
Syd-Österbotten 52, 10.7.1926

Vid Brages 3:dje allmänna bygdedräktsmöte uttalades önskningsmål om att Martha skulle vidtaga åtgärder för erhållande av växtfärgade tyger till hembygdsdräkterna.

Hemslöjdsfrågorna ha på senaste tid blivit särskilt aktuella inom Martha. Väv- och Syskolan i Åbo har väckt till liv intresset för den gamla hemslöjden, och från Mariehamns hemslöjdutställning har impulser utgått, som givit hemslöjden en mer medveten strävan än tidigare. Man har fått blicken upp för det vackra i den gamla fäderneärvda slöjden, och man har sett hur mycket av förflackning och förfulning under senare tid vunnit insteg.

Tvenne diskussionsreferat har under vintern utgått till Marthorna jämte uppmaning att tillvarataga gamla hemslöjdsprover, och glädjande har det varit att ute i bygderna få höra att åtminstone på en del håll en sådan insamling nu pågår.

Nu kommer Bragemötet med uppmaning att även tillvarataga de gamla växtfärgningsmetoderna.

Ja, utan växtfärgning kunna vi ej komma tillbaka till det väsentligaste i den gamla slöjden, de vackra, mjuka färgerna.

Skulle det lyckas Brage att införa växtfärgade tyger till hembygdsdräkterna skulle detta påverka hela den övriga hemslöjden på vävkonstens område, ty den, som en gång handskats med växtfärgade vävnader, kan ej mer sammanställa fula, skrikande färger.

Här nedan gives uppgift på vad som bör insamlas av växter för att erhålla vackra färger.

Vi uppmana Marthorna att insamla nedanstående växter nu under sommaren. Under vinterns lopp vill Distriktsförbundet ställa instruktris till förfogande fcr växtfärgningskurser och våga vi hoppas att många sådana kommer till stånd.

Växterna torkas hastigt på något luftigt ställe ej i sol.

Löv av björk, al, dvärgbjörk. Samlas då det är fullvuxet. Ju senare på sommaren det insamlas, desto svagare färg.

Bark av björk, hägg, al, slån (Prunus spinosa) äppelträd (vildapel) bör insamlas om våren, då träden sa va och barken lätt lossnar. Den bör tagas från unga träd, ej från späda grenar eller mossbelupna träd.

Färgkulla (Anthemis tinctoria) de gula blommorna torkas.

Mjölon (svinlingonris, Arctostaphylys uva ursi) insamlas innan den sätter bär.

Ljung: före blomningen.

Hundkäx (Anthriscus silvestris) bör insamlas med blad och stängel före blomningen.

Pors (Myrica gale) insamlas under högsommaren.

Vass (Phragmites communis) blomvippan.

Gran, kottarna samlas om våren och sommaren, företrädesvis sådana som legat på marken på fuktga ställen från föregående år och därigenom bibehållit sig hårda och släta. Vid sönderbrytandet böra de vara inuti mörk rödbruna och saftiga.

En: de mogna bären innan de torkat på busken.

Skogsfräken (Equisetum silvaticum) även ängs- och åkerfräken, samlas då de äro fullt utvecklade. (Växten kallas också för rävrumpa, rävsvansmyrgran).

Jämna (Lycopodium complanatum och L. alpinum) insamlas om våren.

Skägglav (Usnea barbata) växer på barr- och lövträd samt gärdesgårdar. Bör befrias från barr och kvistar.

Tagellav (Alectoria jubata) är till färgen gråbrun eller svart, förekommer på gamla barrträd.

Islandslav (Cetraria islandica) insamlas i torrt väder, förekommer i skogs- och fjällmark.

Färglav, stenmossa (Parmelia saxatilis) insamlas efter regn. Torkas noggrannt.

Av de uppräknade växterna får var och en söka samla mesta möjliga beroende på vad som finnes på ort och ställe; varierat 250 gr.—1 kg. eller mer torkat. Mjölon, pors och ljung bör sönderhackas i små bitar, likaså barken; dels för att ej onödigtvis skrymma, dels för att ha det arbetet undangjort.

Det är med stora förhoppningar att intresset för denna urgamla färgningskonst, som äger så många fördelar framom anilinfärgerna, åter skall bli levande och starkt. Den skall sedan spåras i all svensk hemslöjd och i allmogedräkterna skola färgglada ränder lysa, utan att färgerna "skrika" och "svära" emot varandra, ty en offentlig hemlighet är den, att alla växtfärgade garn stämma samman sins emellan.