Finlayson & C:o, Aktiebolag, i Tammerfors.

Dagens Tidning 263, 27.9.1913

Finlayson & C:o Aktieholags i Tammerfors bomullsmanufakturverk har i Citypassagen, midtemot Landtmannabanken anordnat en omfattande utställning af firmans samtliga alster och därjämte exponerat ett bomullsmanufakturverk iminiatyr, hvilket verk hålles igång alla dagar under finska veckan 11—1 och 5—8 utom den 4 oktober, då tiden är 10—12.

I det stora fönstret emot passagen står i midten en modell af verket med en i framtill liggande skala, så att man kan bedöma dess storlek. Modellen är omgifven af bomullsbalar, rensfall, förgarn, fingarn. fiskargarn, snören, linor, mercierisradt brodergam, cops, färgad lös bomull etc. samt färdiga tyger, af hvilka dessutom draperats ett antal medhängande från taket. På golfvet under dessa har anordnats flaneller, eskimå, filtar m. m. samt å fönsterbrädena uppstaplade kollektioner af diverse tyger bland hvilka särskildt förtjäna framhållas de af firman nyss införda Zefyrerna i 32 olika mönster. Dessa zefyrer är det finaste i bomullstyg, som väfts i landet af hemspunnet garn.

För att gifva en föreställning om storleken af firman Finlayson & C:os verksamhet må anföras att under sonaste ar förbrukats 12 000 balar rå bomull, hvilken för transporten erfordrat öfver 700 godsvagnar. Sammanlagda längden af alla väfda varor var under 1912 16 099 024 meter eller 1.25 gånger jordens medeldiameter och sammanlagda längden af allt spunnet garn var 15 991 100 meter eller rundligt 10 gånger solens medeldiameter.

Bomullen importeras från Amerika och Egypten i starkt hoppassade balar och uppvisaren fiberlängd af ungefär 30 millimeter vid en tjocklek af c:a 0.015 millimeter.

Enär bomullsfiberns längd eller "stapel" är relativt liten i förhållande till de erforderliga garnlängderna och då hållfastheten äfven hos det finaste garnet bör vara möjligast stor, måste hvarje tvärsnitt af garnet uppvisa mer än en bomullsfiber. För att erna detta måste fibrerna som i balen ligga oordnade om hvarandra, utsträckas och ordnas möjligast parallellt. Spinningen sönderfaller därför i tvenne hufvuddelar:

1) förberedandearbeten: och
2) den egentliga spinningen.

De förberedande arbetena bestå i öppnandet af bålarna, uppteckning och rensning af bomullen från skal, bladdelar, knoppar, sandkorn m. m. blandning af olika, sorters bomull samt parallisering af fibrerna och bildandet af ett band af likformigt fördelade fibrer. Balöppningen och rensningen har blifvit undanstökad i på fabriken i Tammerfors i därtill ägnade maskiner, hvilka förutsätta stor golfyta och dammsugning, allt sådant som för en tillfällig utställning icke kan åstadkommas. Genom denna behandling erhållos bomullen ganska fri från vidhäftande orenlighet samt upplindad i spiralformiga breda band kallad "rensfäll". Denna fäll, som företer ett ganska propert yttre förelagges följande maskin, kardmaskinen, hvilken är den första maskinen i fabrikationsserien å utställningen. Fällen gripes af matarvalsarna och indrages mellan vals- och länkkardorna; hvilka äro försatta i en långsam kontinuerlig rörelse så att de delar af länkkardorna; som för ögonblicket icke arbela, automatiskt rengöras. Kardvalsarne och länkkardorna äro omklädda med läder eller kautschukväf, fullsatt med kardnålar af stal till ett antal af 30—120 per kvadratcentimeter". Kardningen är ett sägs kamning af materialet i syfto att aflägsna den sista orenligheten och ernå en god parallelliscring af fibrerna.

Från ytan af den stora kardcylindern aftages bomullen genom en vippkam i form af ett ytterst tunnt flor, som genom en tratt samlas till ett band och nedgår i den s. k. presskannan. Totala sträckningen är ungefär 3 000-faldig. d. v. s. en viss vikt kadband är ungefär 3 000 gånger längre än samma vikt rensfäl, som infördes i kardmaskinen.

Följande bearbetning sker i sträckmaskinen, som ytterligare sträcker bandet och därigenom paralliseras fibrerna. Maskinen på utställningen är blott en del af maskinen på fabriken, hvarför materialet å utställningen måste passera flere gånger för att ernå den åsyftade bearbetningen. Materialet samlas åter i presskannor och förelägges följandemaskin.

Den egentliga spinningen, som har till ändamål att, af bandet sno garn kan endast ske gradvis. Bandet från sträckmaskinen inmatas i förspinnmaskinen och erhåller en svag snodd produkten genomgår 3-5 förspinnmaskiner innan den kommer till finspinningen. Förspinnigsmaskinerna å utställningen äro äfven förkortade till 1/3 af fulla längden.

Förspinningen sker antingen å rinngspinnmaskiner eller å Selfactorer och afser att förvandla förgarnet till färdigt garn af en bestämd finhet eller nummer. Ringspinnrmaskinen ger i regeln ett garn af hårdare snodd, hvilket garn bättre lämpar sig till ränning i väf. Selfaetoms arbetssätt som är mycket, inveckladt och synnerligen sinnrikt, indelas i 5 särskilda perioder; maskinenär synnerligen intressant t.o.m. för icke fackman och borde vara ägnad att draga mycken uppmärksamhet till sig. Utställningsmaskinen utgör endast en liten del af en fullmaskin, hvilken å Finlayson & C:os verk omfattar icke mindre än 1200 spindlar. Denna afkortade maskin som af Finlayson & C:o tidigare skänkts till Tekniska högskolans samlingar och nu lånats till expositionen, har däremot endast 80 spindlar. Garnet upplindas i Selfactorn å den bara spindeln, ined tillhjälp af en alldeles kort pappershylsa för att fästa ändan i små spolar af dubbelkonisk form. Dessa spolar kallas "Cops" och äro afsedda att direkt placeras i väfstolens skyttel. Skall garnet däremot begagnas till andra behof, underkastas detsamma en efterbehandling, hvaraf dock vid denna utställning endast visas upphasplingen.

Uppvisningen afslutas med tvenne väfstolar, af hvilka å den ena väfves ett nationalkostymtyg och a den andra Cambric, en ny fin kvalitet hvitvara, den flnaste af inom landet spunnet garn, en nyhet som Finlayson & C:o nyss infört i handeln.

I afseende å färger har Finlayson & C:o sträfvat till att utan afseende å kostnader kunna erbjuda allmänheten det mest hållbara. Firman har infört den moderna färgteknikens allra senaste uppfinningar, men därjämte bibehållit de bästa af de sedan gammalt berömda växtfärgerna. Föratt underlätta valet af färger har firman i sin färgkarta infört benämningen "extra" på alla synnerligen akta ny a färger, hvaremot det icke ansetts nödigt att på något särskildt sätt påpeka äktheten af Finlayson & C:os från förra tider välkända och öfverträffade märken såsom t. ex. svart, patentsvart, diamantsvart, patentblått, pärlblått, mörkblått, turkisktrödt, citrongult, orange m. fl. Med indigo blåfärgade varor — i färgkaran: ljusblått, mellanblått och mörkblått I — äro till sina egenskaper välkända; varan färgar af sig vid torrifning men förblir vackert blå huru mycket den än tvättas och belyses, dessutom slår den ej öfver i tvätten. De flesta konkurrensfärger till indigo färga ej af sig vid torrifning, men blifva efter tvättning grådaskiga om de utsättas för solljus. Innan någen ny färg införeshes Finlayson & C:o pröfvos dess äkthet på det sorgfälligaste.

Några resultat af sådana undersökningar äro utställda å ett staffli i skådefönstret och man ser att t. o. m. de allra ljusaste nyanser, som undergått kraftiga belysningsprof, knappast alls förändrats. Tvättäkthetsprofven hafva blifvit formligen misshandlade med kokande tvål och soda, grundligare än den mest nitiska tvätterska vore i stånd till, utan att färgerna hvarken fällt eller slagit öfver. En flicka demonstrerar tvättning med kokande tvålvatten så att allmänheten är i tillfälle att själf bedöma förhållandet.

Maskinerna a utställningen drifvas med elektromotorer tillverkade ai A.B. Gottfrid Strömberg O.Y. härstädes och den erforderliga belysningsinstallationen är utförd af Helsingfors Elektriska Installations Affär. Kaserngatan 27.

Alla sex flickorna samt de två männen, som betjäna maskinerna, äro klädda i kostymer af Finlaysen & C:os egna tillverkningar. Endast spetsarna till förklädena, och kring näsdukarna i håret härstamma från A.B. Korukutomo O.Y. i Tammerfors.