Finlands flagga.

Hufvudstadsbladet 8, 8.1.1918

Senatens flaggförelag.

Då vi så bestamdt för vår del uttalat oss för godkännande af flaggkommitténs förslag till handelsflagga för Finland, hvilket omfattas, sä vidt vi förmå döma af allmänhetens flertal, sa bjuder rättvisan att ge offentlighet äfven åt en del synpunkter, hvilka efter livad vi erfarit torde gjort sig gällande inom senaten.

Flaggkommitténs förslag, hvarom kommitténs medlemmar voro enhälliga, innehåller som bekant gult upprättstående kors på högröd botten, och i det öfre inre röda hörnfättet nio hvita rosor, ställda symmetriskt i tre rader.

Senatens förslag, hvilket kommer att i proposition öfverlämnas till landtdagen, innehåller att det upprättstående gula korset skulle omgifvas med dubbla kanter, en inre blå, närmast det gula, och en yttre hvit, närmast de röda hörnfällen. Härigenom skulle förväxling med den danska flaggan förebyggas och de hvita rosorna i flaggans öfre hömfält blifva öfverfflödiga.

En färgskiss af senatens förslag har varit utställd i Waseniuska bokhandels skådefönster, där man varit i tillfälle att jämföra detsamma med flaggkommitténs jämväl därstädes utställda förslag.

Inom senaten torde flertalet ha varit benägt att helst omfatta flaggkommitténs förslag, som är enklare och närmare är byggdt på färgerna i Finlands vapen, samt de flaggor och färger, som under frigörelsetiden allmänt omfattats såsom symboler för Finlands sträfvan efter oberoende.

Flere af senatens ledamöter torde likväl uttalat sig för de blåhvita färgerna, hvilka under några decennier vunnit en rätt stor anslutning inom vidsträckta delar af vårt folk, och gjort gällande att dessa kretsar skola ha svårt att förlika sig med en flagga, som åsidosätter de färger, hvilka redan hunnit blifva dem kära.

För att undvika splittring och om möjligt undgå att bestämmandet af flaggans mönster och färger blefve beroende af tillfälligheterna vid vanskliga omröstningar har senaten sökt taga alla de framställda förslagen under noggrant öfvervägande och sökt utfinna ett förslag, som man hoppades kunde verka samlande och förena de olika åsikterna.

Frågan har behandlats förberedelsevis i ett senatsutskott, som noggrant pröfvat alla tänkbara förslag och framställda kombinationer.

Mot flaggkömmittens förslag har anmärkts att rosorna vid flaggans tillverkning blefve svåra att anbringa och lätt löpte fara att vanställas. Anhängarna af de blåhvita färgerna ha äfven bestamdt opponerat sig mot denna flagga.

Inom senatsutskottet har man tagit att stört antal olika flaggförslag i ofvervägande. Det har funnits variationer af typen gult kors på röd botten, dels gående ut på ett gult dubbelkors, dels på att ersätta det röda hörnfältet med ett blåhvitt korsfält eller ett blått fält med hvita rosor. Det har funnits ännu flere variationer af typen blåhvit korsflagga gående dels ut på att i korsets midt anbringa ett rödt fält med vapenfiguren, dels på att ersätta det öfre Fiolands flagga. iggtörslag. inre hörnfåltet med röcft hörafält antingen upptagande vaj.net eller ett gult kors.

Ännu andra kombinationer ha pröfvats: att utbyta rosorna i hornfältet mot hvita tvär- eiier snedbjälkar; till och med typen gul flagg med rödt kors, på hvilken man pröfvat hörnfält af olika utseende.

Granskningen har sålunda varit ytterst mångsidig och omsorgsfull. Intet af dessa förslag har emellertid kunnat omfattas med tillfredsställelse. Vapenfiguren ar för den vanliga flaggan eller handelsflaggan i tillverkningen mycket svår, den bör alltför lätt vanställd, och kan icke med tydlighet skönjas på längre håll. Alla har omnämnda förslag ge flaggan ett hoplappadt utseende. Man märker att flaggan sammansatts af olika mönster- och färgtyper, hvilka icke kunnat fås att sammangå till ett helhetsintryck. Intet af dem kun tilltala skönhetssinnet och motsvarar flag gans bestämmelser att vara en enkel och klar nationell symbol.

Såsom resultatet af alla dessa öfverläggningar har slutligen framgått det förslag, som framställts i senatsutskottet och hvarom senatens medlemmar slutligen, om ock hvar för sig med en viss själföfvervinnelse tyckt sig kunna förena sig då man ansett sig icke kunna undgå den visserligen ytterst ovanliga sammanställningen af fyra färger i en flagga, har man försökt sammanställa dem så att de skulle bilda et; så enkelt och enhetligt mönster som möjligt. Man har sökt anslutning till de ötriga nordiska ländernas korsflaggstyper; man har velat bygga flaggan hufvudsakligen på vapnets gamla färger och tillika velat låta de blåhvita färgerna komma till heders. För att trygga flaggan mot fula och oriktiga vanställningar har man tänkt sig at proportionerna så val beträffande flaggans form som dess färger inbördes skulle noggrant bestämmas i de blirvande förordningarna om flaggan. Och för att underlätta tillverkningen har man tänkt sig att den flaggduk, hvuraf det sammansatta hvit-blå-gula korset göres, skulle väfvas i hela, trefärgade band af bestämda bredder på hvilka färgernas riktiga proportioner äro iakttagna och passande till flaggor af olika storlek. Därigenom skulle man undvika nödvändigheten att sömma ihop flaggan af många olika färgade och olika breda tygstrimlor och det blefve lättare att t. ex. ute på sjön insatta nya stycken uti sönderblåsta flaggor.

Vi ha tills vidare icke sett andra tidningar i allmänhet uttala sig angående senatens flaggförslag. De som hittils gjort det, ha i likhet med oss bestämdt föredragit flaggkommitténs förslag såsom både enklare och vackrare. Vi äro fortfarande af samma mening och ha icke kunnat känna oss öfverlygade om nödvändigheten att lämna detsamma för ett annat, mera sammansatt och mångfärgadt. Beträffande väfningen af särskilda trefärgade flaggduksband, af hvilka korset skulle sammansättas, kan erinras, att flaggor för enskildt bruk på land för flaggdukens dyrhets skull ofta förfärdigas af billigare tyg. Men vi medgifva, att af de olika kompromissförslag vi sett framställda är det som senatens förslag innehåller det enklaste och bästa.