6.1.19

Färgernas betydelse vid rumsdekoration.

Kotka Nyheter 13, 17.2.1912

Färgernas betydelse vid rumsdekoration är ju välkänd för herrar målare och dekoratörer, men för alla de många andra, som syssla härmed, förtjäna väl några hithörande saker att påpekas. En i sig själf god och vacker konstruktion kan ju ofta förstöras af fula eller opassande färger. Ofta användas ju mönster och schabloner, och att använda dem rätt är ingen lätt sak, men det gifves otaliga fall, då inga sådana användas, utan där det gäller att måla släta väggar med enkla, rena färger och där dessa böra fäs att harmoniera. Det är i dessa sistnämnda fall problemet kan vara rätt svårt att lösa.

Vid rumsdekoration gäller det främst att använda färger, som komma ett stort rum att synas mindre och ett litet rum större än det i verkligheten är. Dessa färger hafva också erhållit sina respektive namn häraf "förstorande" och "förminskande" färger.

Rödt är en förminskande färg Om ett litet rum målas rödt kommer det att synas ännu mindre, men om blått användes synes detsamma mycket större än när det var omåladt.

En annan egenskap bos färgerna, som förtjänar beaktande, är deras förmåga att låta ett rum verka kallt eller varmt. Ett rum åt norr kännes kyligt ocb ödsligt, ifall det är måladt blått. För att det skall kännas varmt ocb trefligt bör man använda en färg i rödt. A andra sidan kan man i ett rum åt söder, som bar rik tillgång på ljus, väl använda något blått, utan att rummet för den skull verkar otrefligt.

Men vi böra dock icke helt rätt och slätt använda i ett rum endast en färg när vi ju hafva en så rik färgskala. Mattorna gifva rummet en färg, möblerna en annan. Gardiner och draperier hafva sin färg. Träpaneler, dörr- och fönsterlister införa ju dessutom dera färger och skuggningar. Vi hafva färgharmonifrågor att räkna med vid sidan af kalla och varma samt förstorande och förminskande färger. Allt detta invecklar ju färgproblemet ännu mera.

Så hafva vi att lösa färgfrågor för de olika rummen, beroende på deras användning. Matsalen skulle inte taga sig bra ut i kräsliga Ludvig XVI tapeter afsedda för salongen, och ett bibliotek i cretonnepapper afsedt för sängkammaren, skulle synas absurdt.

Alla dessa färgteorier härleda sig från spektrat. Där finnes tre fär ger att börja med. Blått, gult och rödt. Rödt bar det minsta antalet vibrationer i sekunden oeh en konsekvens häraf är att ögat är mycket känsligare för den minsta förändring af denna färgs vibrationstal. Därför kan en person med normalt färgsinne uppfatta flera tiotal olika nyanser rödt eller färger där rödt ingår. Förteckningen öfver de röda färgerna är mycket diger, men om vi betrakta spektrum vidare upp mot det blåa finna vi det allt svårare att uppfatta de olika färgnyanserna. Dessa tre färger äro ju kända som grundfärger. Af dem kunna vi kombinera de andra. Så erhålla vi ju af rödt och gult orange, af gult och blått grönt.

Som kändt äro spektrats färger: violett, indigo, blått, grönt, gult, orange och rödt. Om vi upprita en cirkel samt dela denna i 7 olika delar och placera spektrats färger bär i bestämd ordning finna vi att blått år orangens och det rödas kontrast. Violett motsatsen till grönt oeh gult samt rödt till grönt och blått. Dessa färger harmoniera teoretiskt och äro kalla "kontrastharmoniska". Men, ofta ser man den orätta röda och den orätta gröna tillsammans, och i sådant fall kan man likväl erhålla en god effekt genom att göra antingen den ljusare färgen eller också bägge mörkare med svart.

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti