Arbetarbladet 40, 5.4.1922
För Arbetarbladet av A. A.
Färgkonsten är av mycket hög ålder. Urgamla egyptkka minnesmärken visar alt man kände till konsten alt länga tyger av bomull och linne, och Moses talar flerstädes om olika färger. Feniciernas skicklighet i purpurfärgning är bekant och kunde de genom tillsats av ruttnad urin eller salt giva de kända färgerna olika nyanser. Egypterna synes ha känt till konsten att tillverka brokiga tyger, i det att de beströk vissa ställen av tyget med särskilda ämnen och därpå doppade det hela i färgämnet.
Grekerna kände endast få färgämnen och använde målarena (huvudsakligen vitt, svart, gult och rött. Under romartiden ökas insikterna i detta fack betydligt. Som vit färg användes krita och blyvitt, som svart färg sot. Saften från purpursnäckan, vilken icke hade den klart röda färg, som nu kallas purpur, utan stötte en smula i blåa, var mycket dyrbar och användes endast till tärgmng av finare tyger. Som gul målarfärg användes ocker, och som blå färg indigo eller finmalet glas, som färgats mad koppar.
Under medeltiden utvecklades färgkonsten obetydligt. Av betydelse var, att den av araberna upptäckta Kermesfärgen även blev bekant för europeerna ävensom att orseillefärgämnets blev tagel i bruk. Del sistnämnda färgämnet ger med metallsalter röda olösliga föreningar och är sålunda hållbart. Upptäckten av Amerika gjorde att indigofärgämnet blev spritt i Europa.
16-hundratalet började kochenill, ett av sköldlusar framställt rött färgämne, allmänt användas. En holländare Drebbel gjorde iakttagelsen, att en tennfösning färgar kochenill vackert högrött och införde detta färgämne i i färgindustrin. Hans metod överfördes redan ett par år senare till England och gav där upphov åt en viktig industrigren. Kemister Glauber gjorde flere för färgkonsten viktiga upptäcker, bl.a. svnrtfärgning av läder, ylle, linne och trä. Alun började vid denna tid användas som betmedel vid färgning.
På 17-hundratalet var särskilt upptäckten av berlinerblått synnerligen viktig. Från denna tid bemödade man sig att vetenskapligt försöka utröna de vid färgningen skeende processerna. Den första teorin härför uppställdes 1740. I slutet av detta århundrade började det ur krapproten framställda färgämnet tagas i bruk sarmt i början av 18-hundratalet pikrinsyran.
Vid medlet av 18-hundratalet upptäcktes anilinfärgerena, och med den kolossala utveckling kemin därpå har att uppvisa upptäcktes det ena viktiga färgämnet efter det andra. Antalet färgämnen, som den kemiska vetenskapen letat fram uppgår nu till flere lusen.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti