Något om färgning med växtämnen.

Västra Finland 69, 21.6.1917

Marthor, som under sommaren ämna deltaga i växtfärgningskurs eller färga på egen hand, böra samla växter i god tid medan färghalten är starkast. Växter, som insamlas för vinterbehov, böra torkas väl och hastigt på luftiga, skuggiga ställen. De få aldrig torka i sol. Ej häller böra de packas tillsammans förrän de äro riktigt torra, ty de kunna annars mögla och färgämnet därav taga skada. Hos några växter kan färgämnet i torrt tillstånd övergå i helt olika färgnyanser än hos samma växt som frisk och grön.

Barken kan tagas av: al, brakal, hägg, björk samt av äppelträd. De giva gulgråa, utom hägg och äppelbark som giva rödgula färger. Den bör helst tagas tidigt om våren, då saven stiger, och av unga icke mosslupna grenar. Dock böra dessa vara 2 à 3 år, - dessförinnan är färghalten i barken ringa. Som färsk giver barken en kraftigare färg än som torkad.

Lökskal böra Marthorna tillvarataga vid matlagningen. De innehålla ett mycket starkt och varaktigt gult färgämne.

Stenmossan, den gamla hederliga, är väl känd av de flesta martor. Den insamlas bäst efter regn, torkas väl samt förvaras på torrt ställe. Vid färgning i järngryta ger den en rödbrun i kopparkittel en gulbrun färg.

Så ha vi ännu islandsmossa, renlav, granris, grankottar, granskägg, björk1av, enris m. m. men - när skola marthorna hinna med allt?

Ja, med god vilja och med tanke på att färgen från hemskogarna är vackrare och varmare än "påsafärgerna" räcker tiden till och går arbetet lätt. Att insamla dessa och andra växter är en angenäm sysselsättning för barnen, om blott mor eller stora syster ordna dessa utflykte och giver anvisningar om vad som skall hämtas hem och huru det skall förfaras med växterna. En uppmuntrande och välförtjänt liten dagspenning bör helt visst även i frågakon.ma. Börja genast, ty kurserna kemma på olika tider, och mårga växter måste även tillvaratagas vid lämplig tid. För eget behov bör man även vara påpasslig.

- L. H.