27.9.18

Fjärilarnas färger.

Åbo Underrättelser 218, 22.9.1917

För några år sedän, skriver en förf. i Vorwärts, gjorde en naturforskare den upptäckten, att om man blandar några droppar av metalliska saltlösningar i en gelantinlösning, så uppstå olikformade och komplicerade teckningar, vilka egendomligt nog ha att uppvisa den största likhet med teckningarne på fjärilvingar, i synnerhet ögonfläckarne. En annan forskare iakttog, att man genom en ytterligt fin puvrisering av metaller - guld, silver och koppar - erhåller små korn, vilka i reflekterande ljus visa röda, violetta och gröna färger. Häremot svara de talrika, ytterst små korn, vilka i regelbunden ordning sitta på fjällen på fjärilarnas vingar, så att dessas färger alltså förmodligen uppstå genom dessa []orns reflexer. Båda försöken tyckas i [] inneslutä ett fullständigt nytt förklaringssätt över uppkomsten av fjärilarnas färger, men de ha dock ännu icke fulständigt slutförts.

Det är emelelrtid ett faktum, att många fjärilars färger röna inflytande av flera yttre omständigheter. Så uppträdde sommaren 1912 många på våren ur pupporna framkomna vecklare vilkas färger visade tendens att mörkna, något som i föruta hand är att liänföra till den intensiva, värmen föregäende sommar, då larvernas foder hade förtorkat. Ofta finner man också högalpina fjärilar, vilkas foderiörhållanden ej sällän äro knappa, mycket mörkare färgade än deras bröder nere på slätterna. Fodrar man svampspinnarens (Ocueria dispar) larver, vilka i
fritt tillständ äta blad av fruktträd och ekar, med klöver så bli de fullgångna fjärilarnas färger dunkla och mörka, och hårteckningen blir grå i stället för gul. Om larverna däremot äta hasselblad så bli vingfärgerna bleka och otydliga. Dylika exempel finnas många.

En andra viktig faktor vid färgbestämningen hos fjärilarne är temperaturens inverkan. Utsätter man nässelfjärilens (Vanessa urticae) larver för frost, utvecklas i sinom tid fjärilar, vilkas färger äro mycket dystrare och innehålla mykket mera svart än de normala individernas. Även nässelfjärilarne i fria naturen uppvisa denna känslighet för temperaturen sä till vida, som de i sydligare länder prunka i vackra, eldiga färger under det att de i nordligare trakter ha dystrare och mera dunkla färger. Redan klimatet på Hamburgs breddgrad förmådde - tydligen även genom inverkan av röken - såsom experimenf på senaste tiden visat, nastan fullständigt fördunkla de medelljusa färgerna hos en liten nattfjäril och utplåna den i normala fall väl utpräglade teckningen, ja ett djur blev till och med fullkomligt svart.

Icke mindre viktig än växlingen i utfodring och temperatur är slutligen ljusets inverkan, men framför allt de olika färgernas, på fjärilar, deras larver och puppor. Stark solstrålning på pupporna gör färgerna på de framkomma fjärilarne kraftigare. Mycket ofta inverkar dock mindre ljuset än färgen - synbarligen också färgernas ljushetsgrad - hos puppornas omgivning på färgningen. Redan i puppstadiet anpassa sig flera fjärilar, till exempel Vanessa-arter, efter sin omgivning och bli efter omständigheterna gröna, grå eller svarta. Många larver spinna i mörka omgivningar mörka kokonger, i ljusa omgivningar ljusare sådana.

Vidare fastslog man vid undersökningarne, att puppor, om i omgivningen färgerna gult, grönt och vitt voro förhärskande, visade ljusa färger och tvärtom sådana vilka leva i mera bruna eller mörka omgivningar, mörka. Aven puppor efter kålfjärilslarver, vilka man uppfött i med färgade papper klädda lådor, erhöllo endast i gråa lådor sin normala färg. I de bruna, blåa, röda eller violetta lådorna blevo pupporna mörkare, i de ljusare däremot ljusa. Inverkan av blått, gult, grönt och orange gjorde pupporna gröna med svarta inslag.

Då alla iakttagelser givit vid handen, att vid dessa färgvariationer fjärilarnes, resp. larvernas ögon icke kunde komma i betraktande, så har man under alla omständigheter, sannolikt att söka orsaken i hudens synnerligen stora ljuskänslighet, genom vars förmedling det förändrade inflytandet på djurens färgceller framkallas. Oni och i vilken grad färgvariationerna äro ärvtliga, har man emellertid ännu icke slutgiltigt kunnat avgöra.

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti