17.11.15

I Finlands flaggfråga.

Hufvudstadsbladet 303, 28.12.1917

En notis i tidningspressen har meddelat, att senaten beslutat ofverlämna till landtdagen proposition om lag angående Finlands flagga samt att nämnda styrelseverk därvid upptagit flaggkommitténs förslag, dock, hvad bandets- och postflaggorna beträffar, mod en viss ändring.

Utgående från sakförhållandet, att ett lands handelsflagga gemenllgen plär sammansättas af hufvudfärgerna i landets statsvapen, samt med anslutning till korsteckningen i de nordiska ländernas flaggor har flaggkommittèn, som bekant, föreslagit, att Finlands handelsflagga skall framte ett stående gult kors i rödt fält och därtill nio hvita rosor i öfre hörnfället mot fanstången - detta sistnämnda för att skilja flaggan från den danska, därest den gula färgen skulle blekna.

Mången såge väl i likhet med undertecknad helst att vår allmänna flagga finge den enklaste samman sättningen: gult kors i rödt fält Ingenting annat. Den från sjöfartshåll gjorda anmärkningen att den gula färgen nKd tiden bleknar och då kan gifva anledning till förväxling med dan danska flaggan, synes icke vaga mycket. Äfven Sverge har ju i sin flagga ett gult kors, men man håller dar sina färger i öra och förnyar vid behof korsets gula färg, så att den städse tydligt gör sig gällande. Men om nödvändigt ett tecken kråfves, som skall skydda en urblekt finsk flagga från förväxling med den danska, tyckes kommittèns förslag med rosorna vara ett val funnet sådant. De nio rosorna hafva stod af statsvapnet och teckning samt förmer aro heraldiskt [] riktiga. Det hade, enligt, undertecknads förmenande, varit lyckligt om senaten häri ej gjort någon ändring. Enligt ofvansagda notis går denna ändring ut på att rosorna slopas såsom varande onödiga, men korsarmarna däremot förses med blå och hvita kanter, den biå färgen representerande "svärdens stålfärg i vapnet".

Senatens tillägg är både öfverflödande och rent af oriktigt: örverflödande så till vida att de flesta länder åtnöja sig med företrädesvis två, högst tre färger i resp. flaggor. Enligt senatens förslag skulle Finlands handelsflagga komma att uppvisa icke mindre än fyra färger: rödt och gult och blått och hvitt - en sammanhopnlng, som med förlof sagdt, ovillkorligen för tanken på sillsallat. Orikligt är det såtillvida att den blå färgen alls icke ingår i statsvapnet, ty svärds- och sabelklingorna där äro sedan gammalt af silfver. Att (såsom stundom sker) gifva dem blå färg, är alt försynda sig mot en af heraldlkens grundregler, som bjuder att färg icke får betaggas med färg, utan blott mod metall, d. v. s. silfver eller guld (resp. hvitt eller gult).

Beträffande lejonfanan såsom statsflagga torde ingen meningsskiljaktighet kunna förekomma. Det är blott att hoppas det landtdagen skall antaga en bestämning, som effektivt gör ett slut på missbruk af såväl statsvapnet som lejonfanan, så att det hädanefter ej må förekomma alt exempelvis statsvapnet användes som skylt eller reklam på alla upptänkliga saker, ända från privata husfasader till porslinsartiklar och papyrossaskar.

R. H—n

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti