Framtidsperspektiv.

Fredrikshamns Tidning 33, 4.5.1904

Den berömde frauske kemisten Bert Berthelot har i en intressant artikel, som vi här meddela i förkortad form, uttala sig angående födoämnenas framställning på kemisk väg.

Möjligheten af att på konstgjordt sätt framställa alla organiska ämnen har ända tili midten af det nittonde århundradet blifvit bestridd och ansetts som en utopi; men i våra dagar är den ett faktum som bevisats genom alltför många enskilda exempel och lörvätkligats genom alltför många allmänna metoder för att ännu dragas i tvitvelsmål.

Man vet alt födoämnena tillhöra tre hufvudklasser: fettämnen, socker och kolhydrat samt ägghviteämnen. Nåväl, år 1854 lyckades det mig att åstadkomma naturliga fettämnen af deras närmaste beståndsdelar, fettsyra och glycerin. Att fettämnen kunna åstadkommas på kemisk väg är alltså bevisadt. På samma sätt förhåller det sig efter Emil Fischers upptakter med socker och kolhydrat eller åtminstone med de flesta at dessa ämnen. Sålunda återstå endast ägghviteämnen, hvilka äro mera komplicerade och labila än de andra. Men den nu lefvande generationen sysselsätter sig ifrigt med de metoder som äro användbara för konstgjord framställning af dessa ämnen, och jag tror icke att det numera finnes någon ansedd kemist som tviflar på att dessa försök skola bli framgångsrika.

Emellertid är den utveckling som vi kunna förutse till sist beroende at möjlighetenatt framställa kemiska produkter som ställa sig billigt i handeln. Problem at denna art ha redan lösts och hvarje dag medför i detta hänseende nya uppfinningar. Man kan i våra fabriker på kemisk väg framställa alizarin och indigo till billigare pris än ur växterna. Odling af krapprot och de växter, ur hvilka man fick purpur, har man nu definitivt uppgifvit; i laboratorierna framställas dessutom hundratals kostgjorda färgämnen; som täfla i glans och kraft med de naturliga färgerna. På samma sätt förhåller det sig med parfymerna.

Måhända invänder man att det i dessa fall är fråga om sällsynta och dyrbara ämnen, hvilkas pris är nog högt tör att tillåta en framställning på kemisk väg. Det är sant. Men den dagliga erfarenheten inom industrien visar att så snart dit finns et! intresse för ett billigare framställningssätt, så uppfinna genast vetenskapsmännen medel till öfvervinnande af alla svårigheter. Bland de konstgjorda ämnen som kunna åstadkommas billigt kan man redan nu anföra följande anmärkningsvärda exempel: myrsyra, som framställes med koloxid, samt acetylen, ett konstgjordt kolvättenämne, hvilkets beredning nu blifvit tillräckligt enkel och prisbillig för att det med fördel skall kunna ersätta oljan äfven i dagligt bruk. Man är således berättigad att hoppas och antaga att äfven födoämnen skola kunna framställas genom föga kostsamma kemiska metoder. Tvifvelsutan tarivas det tid därtill och i synnerhet skaipsinm; men den kemiska vetenskapen har öfvefvunnit mycket större svårigheter än så.

Sedan det lyckats att framställa fettämnen och vidare färg- och luktämnen, har man sett att vetenskapen i skaparkraft öfverträflar den letvande naturen. I själfva värket leda de at de lärda upptäketa lagarna icke blott därtill att naturliga beståndsdelar kunna framställas, utan äfven därtill att man efter behög kan framställa likartade konstgjorda ämnen, hvilka kunna komma till den mångfaldigaste användning. Liksom vi nu framställa en mängd konstgjorda färger, som äro jämställda med eller öfverlägsna de färger som fås ur växtvärlden, så kommu vi också att få rödämnen, mer lifgifvande och lättsmälta än de naturliga.

Vi måste dock akta oss för en falsk föreställning, som är mycket utbredd. Många inbilla sig alt de kemiska födoämnena skulle ha den egenskapen att näringsämnet kunde inskränkas till några pastiljer eller små kakor. Delta är en illusion. Inom en frisk människa måste dagligen förbrännas en viss näringskvaltitet, och hvilket ursprung än födoämnena ha måste de alltid få betydligt vikt och omfång.

Vi kunna förutse den dag då den modärna vetenskapen försätter i värksamhet de gränslösa ölverskotten af solens och jordens kostnadsfria krafter: krafter, af hvilka vi redan i ofullkomlig form använda oss, då vi på långa afstånd begagna bergens vattenfall som kraftkällor. Detta är blott ett första steg. Med hjälp at elektriciteten, denna allmänna omgestaltare af naturkrafterna, skola vi kunna göra jordklotets inre värme och mänga andra kostnadsfria krafter fruktbringande. Med hjälp af dessa krafter, som vetenskapen afslöjar och hvilkas användning vetenskapen leder, skall var utveckling beständig skrida framåt. Redan därigenom att denna kratt öfverallt skall finnas gifven kan framställningen af födoämnen äga rum på hvilken plats af jorden som hälst, till och med i de ödsligaste trakter, under det att den nu är inskränkt till de länder som lämpa sig för naturligt bedrifven landthushållning. Så skall jorden öfverallt bli beboelig och bebodd och olikheten i fördelning af lifvets fördelar bland människorna skall oupphörligt aftaga.