Färgtryck med boktryckarsnällprässar.

Typograftidning 6, 25.6.1889

Af Alexander Waldow.
(Forts.)

Färger till stoftning.
På samma sätt som bronsen låter äfven slammade puderfärger använda sig för stoftning på ett motsvarande kulört förtryck. Utseendet blir synnerligen vackert om trycket göres på mörkt kulört papper, på hvilket de vanliga rifna färgerna knappast blifva synliga.

Göres förtrycket med härtill nödvändig kännedom och vana, blifva färgerna klara. Härtill användes kritadt papper eller fullkomligt tort, starkt glättadt, post- och skrifpapper.

Stoftfärgerna kunna för det mesta icke användas till sammanrifning med färnissa, utan låta endast pudra sig fast vid det tryckta. Färgfabrikerna leverera äfven dessa färger i alla nyanser.

Till stoftfärgernas användningssätt skola vi framdeles komma.


Om varaktiga och ovaraktiga färger.

Såsom tidigare blifvit framhållet, är det vid färgtryck af stor vikt att veta hvilka förändringar färgerna äro utsatta för genom ljuset, luften och temperaturen samt deras kemiska sammansättningar, på det man till arbeten, der dessa skola hålla länge, endast må använda sådana som äro tillförlitliga hvad varaktigheten beträffar. De ovaraktiga färgerna ha vi redan i det föregående betecknat med *.

Men äfven många af de gamla omtykta färgerna ur mineral- och växtriket äro icke helt och hållet tillförlitliga. Intressant i detta afseende är den berättelse, hvilken ett af engelska regeringen tillsatt utskott för pröfning af de i museer och å andra ställen utstälda akvarellers färgers ljusäkthet, afgaf. Af denna berättelse kan man äfven med rätta bedöma tryck färgernas ljusäkthet.

I berättelsen säges: "Som grund för försöken tjänade med alla bekanta vattenfärger och färgblandningar öfvermålade pappersremsor; dessa blefvo ungefär 10,800 timmar utsatta för ljuset, hvilket utgör 480 år vanligt museum-ljus. Resultatet var i korthet följande: De å remsorna använda färgerna ur växtriket, såsom karmin, gummigutta m. fl., förändrade sig betydligt, undantaget dock berlinerblått. Mineralfärgerna, såsom ockra, kromgult, terra di sienna och berlinerblått visade däremot ingen förändring. Af 34 blandningar blefvo endast 3 oförändrade; sex sådana, hvilka innehöllo berlinerblått, åternngo, sedan man låtit dem vara sex veckor i mörker, sin ursprungliga färgton mer eller mindre tillbaka. Dock lida färgerna icke ensamt genom ljus utan äfven af fukt. Försöken visade i detta afseende att många färger från mineralriket, äfven berlinerblått, blifva förstörda af fuktig luft. Däremot blefvo akvareller, hvilka voro inneslutna i ett lufttätt, genom glas upplyst skåp, oförändrade; samma var förhållandet med alla färger, hvilka i ett lufttomt rum blefvo utsatta för ljusets invärkan. Till följd häraf anses i berättelsen som det bästa, att museernas akvareller förvarades i lufttoma rum. Detta åter skulle naturligtvis i praktiken medföra så stora svårigheter, att man knappast kan tänka därpå. I boningsrum äro akvareller utsatta för ännu skadligare inflytanden än i museerna. Af intresse voro i detta afseende försöken med pappersremsor, hvilka 21 månader voro utsatta för ljuset i en vanlig våning. Härvid visade sig att blandningar af indigo och indigorödt isynnerhet ledo och öfriga färger bleknade mer eller mindre".

De engelska undersökningarna öfverensstämma för öfrigt, hvad resultaten beträffa, tämligen med de, hvilka inspektor Fritz å Wiener statstryckeriet föranstaltade med de färger som begagnas vid färgtryck. Isynnerhet varnar hr Fritz för begagnandet af anilinfärger i det minsta till dess man funnit något sätt att fixera dem.

Förestående går äfven ihop med det, som Alexander Waldow i sin för gransk konst" offentliggör. Däri säges:

"Vid kromografier (färgtryck), hvilka skola gälla som konstvärk, eller eljest för längre tid bestämda goda arbeten, är valet af färgerna i anseende till deras varaktighet mot luft, ljus och fukt af högsta vigt. Tyvärr äro just några af de  briljantaste färgerna af snart förgänglig karaktär. Färgtryckaren tager därför konstmålaren till förebild vid sådana arbeten och undviker alla icke ljusäkta färger. Så t. ex. blifver zinober föredragen framför karmosin- och scharlakfärger. Vid första ögonblicket tyckes icke samma effekt vara uppnådd, men jämför man efter en tidrymd af ungefär sex månader två föremål, af hvilka det ena blifvit trykt med zinoberfärg, det andra med scharlak eller karmosinlack, så skall man, om man håller dem mot ljuset, finna, att den förra bibehållit sin glans, då den senare däremot bleknat och nästan synes smutsig. Såsom beständiga färger anses: röd zinober, chinesiskt rödt, röd ockra, venetianskt rödt, zinkhvitt, barythvitt, rå och bränd umbra, bränd terra di sienna, engelskt brunt, gul ockra, röd terra di sienna och kadmiumgult.

Biand färger som icke tåla ljus kunna nämnas följande: karmosinlack, scharlakanlack, gul lack, purpurlack, turkiskt blått, indigo och berlinerblått.

Följande färger kunna motstå ljuset och friska luften, men lida vid fuktighet, skugga och skämd luft: mönja, kromrödt, orangerödt, kromorange, minerallack, kromgult, mineralgult, koboltblått, mineralgrönt eller grönt lack, scheelskt grönt och alla blyhvitt sorter.

Färger hvilka ej skola brukas tillsammans med spanskt hvitt eller andra blyhvittfärger äro: chinesisktgult, gummigutta, italienskt rosenrödt, mönja, karmosin och liknande lackfärger, karmin och indigo.

Färger, hvilka icke få blandas med sådana, som innehålla järn äro: silfverhvitt, kungsgult, patentgult, chinesiskt gult, karmin, scharlakanlack, neuwieder- eller bremerblått.