Svenska rationella landthushållaren 1 / 1882
Lätta metaller.
Nedanstående är taget från Berlins lärobok i kemi.
Efter oxidernas beskaffenhet delas dessa lätta metaller uti trenne afdelningar.
a) Alkaliernas metaller, deras oxider (syrsättningsgrader) benämnas gemensamt alkalier och utmärka sig derigenom, att de direkt förena sig med vatten till hydrater, hvilka lätt lösas i vatten, och att äfven deras neutrala kolsyrade salter äro lösliga, likasom metallernas svafvelföreningar. Alkalierna äro af saltbaser de starkaste. Hit räknas bland andra kalium, hvars oxid är kali; natrium, livars oxid är natron. Till dessa räknas äfven ammonium, som bestar af väte och qväfve.
b) De alkaliska jordarternas metaller; deras oxider eller de alkaliska jordarterna förena sig äfven direkt med vatten till hydrater, men dessa äro mindre lösliga än alkaliernas; svafvelföreningarna äro lösliga i vatten, men icke de neutrala kolsyrade saltema. Näst alkalierna äro de alkaliska jordarterna de starkaste baser. Hit höra bland andra metallerna kalcium, hvars oxid är kalk; magnesium, hvars oxid är talk.
c) De egentliga jordarternas metaller, deras oxider eller de egentliga jordarterna förena sig icke direkt med vatten, och hvarken deras hydrater eller deras neutrala kolsyrade salter ej heller metallernas svafvelföreningar lösas i vatten. De egentliga jordarterna äro svagare baser än alkalierna och de alkaliska jordarterna, och afskiljas således af dem ur sina föreningar. Hit räknas äfven aluminium, hvars oxid kallas lerjord.
Alla alkalier och jordarter äro färglösa. Alkalierna och de alkaliska jordarterna (med undantag af talk, hvars hydrat är färglöst) hafva en egen bitter smak och färga vissa rödblå växtfärger, såsom georginers, violers och rödkåls, till gröna samt det af syror rodnade lackmusfärgämnet till blått, d. v. s. reagera alkaliskt. På ämnen ur växt- och djurriket verka de förstörande och frätande (kaustiskt), hvarföre sedan gammalt de rena alkalierna och alkaliska jordarterna samt deras hydrater kallas kaustika.
Vi hafva visserligen i det föregående afhandlat omständligt de för jordbrukets ändamål vigtigaste grundämnen jemte deras kemiska föreningar. Kännedomen om deras natur, egenskaper och verkningssätt är numera alldeles nödvändig för landtmannen, om han skall kunna draga den 'största nytta af jorden. Utan denna kunskap i kemien, skall han svårligen kunna bedöma konstgödningars sammansättning och nyttiga verkan, eller om de äro förfalskade eller äkta. Det torde vara för de flesta bekant, att i fabriker förfalskas många slags konstgödningar, hvilka sedan utbjudas eller påtrugas landtmannen af mindre samvetsgranne köpmän, som blott se på sin egen fördel. En af dessa köpmän, som är obevandrad i kemien, svarade oss, då vi fäste hans uppmärksamhet på denna omständighet: "den svenska jorden behöfver allt hvad den får." Och af vår egen erfarenhet veta vi, att köpmän, som handla med konstgödning, motarbeta på allt sätt spridningen af sådana böcker och tryckta skrifter, hvari konstgödningarne äro beskrifne och afhandlade på ett upplysande sätt.
Uti tabellen å nästa sida vanliga finner läsaren af hvilka grundämnen våra odlade växter bestå, och i hvilket mängdförhållande de samma förekomma i hvarje särskild växtart. Dessa mineraliska ämnen kallas äfven askbeståndsdelar, oorganiska ämnen, derföre att de förekomma i askan.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti