Att gifva ekträ en antik färg.

Industri-vännen 4, 20.2.1890

För att gifva ekträ den dunkla färgton, hvilken gör att alla af detsamma tillvärkade föremal se ut, som hade de under mansåldrar genom luftens och andra invärkningar bekomm t det mörka, nu så mycket värderade utseendet, hafva många olika metoder blifvit använda, men den, som användes vid Königsbergs (Böhmen) fackskola, synes vara den hittils bäst lyckade.

Man utsätter nämligen de färdighyflade styckena för ammoniak ångor, och för detta ändamål innesluter man dem i en fyrkantig trätrumma, hvars alla fogar blifvit väl tilltäppta med mönjekitt, för att icke ammoniakångorna skola fördunsta. Vid trummans ena ände är de lucka, genom hvilken virket införes, och på denna lucka sitter inkittad en glasruta, för att man. må kunna iakttaga trästyckena och se, när de fått den önsksde
färgtonen.

I denna trumma inläggas, å på bottnen liggande tvär-slåar, kallister, furnyrer, sniderier m. m. sådant som skall antiqveras, och sedan trumman blifvit fylld, inställas på bottnen några smärre skålar med kaustik ammoniak, hvarefter luckan stanges, och springorna kring henne täppas väl till.

Man skall rätt snart iakttaga att, i samma mon som ammoniakgasen afdunstar ur skålarne, trät blir mörkare. Efter 4-5 dagar har vanligen den mörka färgen trängt 2-4 m. m. djupt in i trät, och man tager då at detsamma samt låter den fukt afdunsta, som tillika med ammoniakgasen insupits däri, hvarefter trät är användbart.

Ekträ egnar sig bäst för dylik mörkfärgning, emedan detsamma innehåller mycket garfsyra.