Tidskrift för folkskolan 5-6, 1.5.1910
Pedagogisk Tidskrift (Stockholm).
Vår kunskap om ljusets inflytande på själslivets funktioner är ännu, ganska bristfällig och tarvar vetenskapliga undersökningar, men den kännedom om de olika spektralfärgernas verkningar man på empirisk väg vunnit, är tillräckligt stor för att beaktas i den psykologiska pedagogiken och dess praktiska tillämpningar. De resultat man kommit till äro i korthet följande.
Det röda ljuset verkar alltid uppretande, eggande till handling och kroppsrörelse. Alla själens processer bliva hastigare och livligare i detta ljus. Apopenko fann särskilt, att hörselreaktioner påskyndades och förstärktes.
Orange och gulrött äro upplivande och värmande, men ej eggande.
Den gula färgen har intet inflytande på det psykiska tillståndet utan synes vara att jämställa med dagsljuset.
I det gröna ljuset börja redan de kemiska strålarna göra sig märkbara i sitt nedsättande av de psykiska reaktionerna. I detta ljus inträder en känsla av lugn hos försökpersonen, men vid längre inverkan åstadkomma de gröna strålarna ofta huvudvärk.
I blått har det kemiska ljuset redan blivit så kraftigt, att det verkar mycket lugnande, nästan förslöande. I denna färg och i ännu högre grad i violett inträda ändringar i de subjektiva känslorna. Vid längre inverkan av violett hämmas de psykiska reaktionerna fullständigt.
För skolan hava dessa erfarenheter betydelse vid valet av färgen på lärosalarnas väggar. Lärjungarnas ögon vila större delen av undervisningstiden på salens väggytor, och färgen på dessa bör då vara sådan, att detav densamma uppkomna psykiska tillståndet i möjligast hög grad underhjälper undervisningen.
I första rummet vill jag härvid påpeka, att den grå färgen på större ytor är förkastlig. Det finnes ingen färg, som i så hög grad verkar nedslående och fördystrande som denna, om man nu får kalla grått en färg. Goethe omtalar i sin färglära, att han kände personer, som psykiskt ledo, om de på en mulen dag sågo en person i grå morgonrock. Ungdomen kräver ljus och glada färger, om den skall trivas, och därför måste utom grått även alla mörka nyanser av de övriga färgerna förkastas. Vi skola sålunda endast taga hänsyn till de ljusa tonerna av de rärger, som kunna komma i fråga: rött, orange, gult, grönt och blått. Den rent vita färgen verkar ofta pinsamt irriterande på ögat, om belysningen är stark, och den kan då ersättas med en svagt gul. Är ljuset däremot måttligt intensivt, såsom i korridorer och trappor, blir den rent vita färgen den lättaste, gladaste och mest behagliga. För det andra är det av vikt. att färgen hålles matt, så att inga glänsande ytor uppstå. Särskilt i lärosalarna verka dessa blanka fläckar, som uppkomma av ljusspeglingen från fönstren, mycket distraherande. Av samma orsak borde alla kartor hållas matta. Då nu av hygieniska skäl man föredrager oljefärg i salarna framför limfärgen, som i sig själv är matt, så borde man borttaga denna oljemålnings glans, vilket icke förorsakar några tekniska svårigheter.
Den färg, som bäst lämpar sig för de vanliga lektionssalarna, torde vara gulgrönt, ljus nyans sålunda och matt. Denna färg verkar lugn utan att i nämnvärd mån nedsätta den psykiska förmågan. Ögat vilar utan irritering på denna yta och uppmärksamheten störes ej. Även en ton i blågrönt kan duga, men gör icke samma goda intryck.
Den röda färgen lämpar sig däremot icke i lektionssalarna, då den verkar allt för mycket eggande. I gymnastiklokalen skulle däremot denna lärg vara utmärkt, emedan den driver till rörelse. Likaså borde den användas i frukostrummen, enär man funnit, att aptiten ökas i rött ljus. Då den röda färgen påskyndar och höjer hörselreaktionerna, kunde den med fördel användas även i musiksalar. Dock är här att föredraga orange eller gulrött, som är mindre irriterande och dessutom ljusare, givande intryck av solsken. Högtidssalen, som bör giva intryck av fest och högtid, skall hållas i mycket ljust gult ellet vitt med enkla hela ytor. I allmänhet borde alla ytor hållas i en färg och icke utsiras med målade dekorationer i olika färger. Förekommer ornamentering, skall denna endast i nyans avbryta mot omgivningens färg.
Efter vad jag själv funnit, inverkar rummets färg högst betydligt på den psykiska arbetsförmågan, och det är underligt, att många av våra läroverkshus i hög grad bryta mot de resultat undersökningarna om ljusets psykiska verkningar lämnat.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti