Naturen 27, 1.2.1894
Färgerna på de gamle egyptiernes minnesvårdar utmärka sig, trots deras höga ålder och fastän de delvis i årtusenden ha varit utsatta för vädrets växlingar, ännu i dag genom sin liflighet och friskhet. Så godt som alla på den tiden använda färger voro hämtade från mineralriket. Vi meddela här några uppgifter om deras sammansättning och sannolika beredningssätt.
Den mest använda färgen var en rödbrun färg, motsvarande hvad vi benämna "pompejanskt rödt". Den utgjorde en blandning af järnoxid, som erhölls ur Egyptens järnglanslager, och lera. Denna färg är så finkornig att den måste antagas ha blifvit framstäld genom en ytterst omsorgsfull pulverisering och slamning af beståndsdelarna, särskildt järnoxiden. Såsom gul färg användes förutom guldbrons och bladguld, hvilka redan då voro kända, likaledes ett slags järnoxid (gulockra), som genom tillsats af växlande mängder lera, kalk o. s. v. tilldelades olika nyanser. Genom upphettning gaf man blandningarna bruna nyanser och genom tillsats af rödt orangefärgade nyanser. De blåa färgerna bestodo af glasflusser, innehållande koppar. Färgkornens finhet gör det sannolikt att den ännu heta glasmassan häldes i kallt vatten och att den sålunda erhållna spröda, af otaliga fina sprickor genomdragna massan sedan pulveriserades och slammades. Såsom hvit färg tjänade gips, och samma ämne användes därjämte efter färgning med ett organiskt ämne såsom blekröd färg. Hvarifrån detta organiska färgämne hämtades vet man icke med säkerhet, men det är antagligt att det utgjordes af krapprödt (alizarin), som egyptierne förstodo att framställa ur krapprot.
De gamle egyptiske byggmästarne voro fullt medvetna om sina färgers varaktighet och oföränderlighet. Så finner man på ett af pyramidbyggaren Neh-Fermads värk (4000 år före Kr.) en inskrift, som lämnar upplysning om den använda färgens framställningssätt och innehåller orden: "Färgprydnaden på templet måste vara lika evig som gudarne själfva".
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti