Örlogsfartygs färg.

Lördagsqvällen 35, 2.9.1893

Grönt har hittils ej varit amerikanskamarinens färg, men det ser nu ut som den skulle blifva det i synnerhet för torpedobåtar och sådana fartyg, hvilkas åliggande är af den beskaffenhet, att de måste vara så litet synliga som  möjligt. Färgen skall hållas så sjögrön som möjligt. Före ångfartygens dagar kunde ett skepp i klart väder synas mycket långt på grund af de höga seglen, men nu är röken oftast det enda tecknet. Med elektriska motorer bortfaller äfven röken, och ett fartyg utan mast, skorsten och med hafvets gröna färg skall svårligen synas på afstånd. De för närvarande minst märk bara äro torpedobåtarne, hvilkas pannor eldas med amerikansk antracitkol, som ge föga rök. Försök ha nu gjort med två torpedobåtar. I Frankrike och Tyskland har man ock undersökt förhållandet vid solsken, elektrisk belysning och månsken. Man fann då, att i Östersjön var gråaktig färgton de minstsynliga, under det att på andra ställen grönt var bättre. Möjligen torde andra nyanser å andra ställen vara fördelaktigare,och detta nödvändiggör en färgförändring under tjänstgöring i skilda farvatten. Den amerikanska skarpsinnigheten har också löst detta problem. Vid  uppförandet af utställningsbyggnaderna i Chicago fann man, att man ej hade tid att på vanligt sätt stryka ut färgen med penslar. Färgen sprutades sålunda på väggarne ur stora slangar, och detta förfaringssätt befans mycket praktiskt. Hade denna idé sprungit upp hos gamla lidens sjöröfvare, skulle nog deras snabhseglande små fartyg ofta "bytt om skinn" och därigenom vilseledt de förföljande uppbringarne, och det blifver nu en möjlighet, att framtidens krigsfartyg utrustas med en särskild målningstank och en rask färgblandare, så att skrofvets färg kan förändras efter behag. Att undgå att upplärkas af fiendens elektriska ljusstrålar är en af de stora uppgifterna för marintekniken, och de medel, som kunna leda härtill, skola säkerligen blifva använda.