Tekniskt. Om Anstrykning och färger dertill.

Wiborg 53, 6.7.1855

(Forts. fr. N:o 50.)

Hvit oljefärg: blyhvitt 128 delar, kopparrök i del och blysocker 1 del, sammanrifves med god, ljus linolja.

Grå- och pärlfärg: af samma hvita färg med tillsatts af litet pariserblått.

Gul oljefärg: gul ockra 16 delar, bränd umbra 1 del, blyhvitt 24 à 30 delar, kopparrök 1 del och blysocker 1 del.

Grön oljefärg: gul ockra 16 delar, pariserblått 3 defar, blyhvitt 12 delar zinkvictriol 2 delar och blysocker 1 del.

B) Anstrykning med tjära och terpentin. Såväl träd som stenkolstjärans begagnande till diverse anstrykningar, är sä allmänt känd att den här icke behöfver vidare beskrifvas; i mänga fall tro vi dock att dess gamla popularitet skaffat den ett större förtroende än den förtjenar för sin varaktighets skull till takstrykningar m. m.; här anse vi oljefärgen eller mineral saltlösningar för mycket förmånligare.

En anstrykning på båtar, pontoner, vattenhjul m. m. af mycken varaktighet, men något dyr, skall bli af följande blandning: 5 # kautschuk (gummi elasticum) skares eller klippes i smala rimsor och öfvergjutes uti en gry ta med 4½ kanna terpentinolja samt ställes på sakta koleld (högst 60° R.) tills att är smalt och upplöst; smältningen påskyndas genom oftare omröring med en trädspade. Till lösningen blandas sluteligen omkring 4½ kanna trädtjara, och anstrykes varmt på väl torrt träd eller tyg.

Anstrykning af tjära, emot rost på jernplåtstak, gallerverk, ledstänger m. m. Till hvarje # upphettad stenkolstjära tages 2 lod Asphalt (jordbeck), 3 lod svafvelsyradt bly och pulveriserad graphit (blyertz) 2 lod; anstrykes varmt.

Torkande anstrykning af tjära, på fuktiga stenväggar och murar uti uthus, källaren m. m.: 6 kannor trädtjära och 1 # fetteller olja, sammankokas ungefar ½ timmes tid, dertill lagges en linstött och siktad blandning af 2 delar släckt kalk och 1 del pulveriseradt glas, tills man får en massa, liknande tjock välling eller tunnt plåster, som genast, så snart den år färdig och så het som möjligt, anstrykes med en murslef eller dylikt, ½ tum tjockt och mycket noggrannt, på den fuktiga väggen, som naturligen böra vara så ren och aftorkad, frän salpeter &c., som möjligt; om väggen uppvärmes, som uti det föregående är sagt, är de så mycket bättre. Anstrykningen bör ske flinkt, emedan massan mycket fort hårdnar och då ej mera kan upplösas. Det är blott med stor mödakittct kan afspjelkas sedan det engång fått torka. Den härmed bestrukna väggen kan såsom vanligt rappas med kalkbruk.

C) Anstrykning med tran till uthus byggnaders tak, der eld ej handteras, göres af 14 kannor trän sammankokadt med 3 # smält harts och 1 # finstött svafvel (svafvelblomma). Blandningen hålles het tills allt hunnit sammanblandas och är en god och billig anstrykning der tillgång på trän finnes.

D) Anstrykning med blod: koagulerad blod afsöndrar en gulaktig vätska, som kallas blodvatten, och kan i många fall tjena såsom bindemedel för jordfärger t. ex. med krita, gula och röda ockror, bolus &c. men med metalliska färgstofter, såsom blyhvitt, mönja, cinober m. m. duger blodluten ej, emedan den af dem coagulerar.

E) Med Mjölk. Mjölkfärgen, som är en af vara både till varaktighet och pris, bästa inhemska anstrykningsfärger, så utom som inom hus, tyckes ännu hos oss vara mindre känd än den förtjenar. Uti ett 1850 inom landet utkommet arbete i landthushållningen finnes en uppgift att tillreda mjölkfärg på följande sätt: "till 2 större pulveriserade galläpplen som kokas i ett hälft stop bränvin, sättes så mycket upplöst lim, att det vid vispning fradgar. Detta vispas åter i tio kannor spenmjölk jemte tio skalp, fin krita, om färgen skall blifva hvit, i annat fall tillsättes färgämnen af annan couleur". Hvartill allt detta besvär med galläppel, bränvin, lim, fradga och spenvarm mjölk? Detta kunna åtminstone vi icke förklara. Det är icke smöret utan ostämnet i mjölken som har den bindande egenskapen. Vill man således slösa, så må man begagna söt oskummad mjölk; men i alla afseenden är det förmånligare att låta mjölken stå och ysta sig, göra smör af gräddan och endast begagna det i den återstående, skummade mjölken befinteliga ostämnet till anstrykningsfärg. Att här tillblanda lim, tro vi mera skadar än gagnar, åtminstone uti strykning utomhus; nyttigare är då linoljan dertill. Den blandning vi funnit ganska användbar har bestått af följande proportion: till hvarje kanna skummad mjölk, söt eller sur kan vara likgiltigt, tages ½ # hvit siktad kalk, 3 # fintmalen, hvit krita och 1 jungfru linolja, allt detta omblandas ofta under anstrykningen, som sker med vanlig stor pensel, 2 à 3 gånger, efter som man vill hafva färgen stark till.

Med en kanna mjölk eller ofvannämnde sats, kan en yta af 24 qvadrat alnar ojemn trädvägg anstrykas en gång och således omkring 8 à 9 qvadrat aln 3 gånger. Ett enklare och dock både emot luft och väta stående preparat fås af sur mjölk (filbunka) som först blifvit befriad från grädda och öfverflödig vassla, på följande sätt: rörväl om mjölken och blanda sedan uti densamma lika mycket god siktad släckt kalk som der finnes mjölk, sammanrör båda delarna utan några vidare tillsatser och använd färgen omedelbart efter beredningen. Genom obetydlig tillsatts af litet i vatten fin rifven mörk ockra, får anstrykningen färg af sten; anstrykningen sker 2 à 3 gånger.

Uti rum på landet, der inre taken oftast äro af spontade bräder och öfverstruknn med hvit limfärg, bestående af limvatten och krita eller kalk, är mjölkfärgen vida att föredragas, emedan den, vid temperatur förändringar i rummet ej afspjelker, som fallet oftast är med limfärgen; utom det obehagliga för ögat, förorsakas af denna spjelkning mycket dam och osnygghet uti rummet. Den mindre bemedlade och allmogen kan mest öfverallt bruka mjölkfärg, der den rikare låter måla med olja, som ofta dock icke blir så vackert som med mjölk.

Sluteligen må vi ännu upptaga Hochheimers recept till varaktig, vacker och icke dyr anstrykning på trädhus. "Man tager 6 delar osläckt kalk och 1 del fint sönderstötta kol, och så mycket sur mjölk, att blandningen blifver lagom tjock till anstrykning. Detta gifver en skön ljusgrå färg, som länge motstår väderlekens åverkan och förvarar trädet". I stället för och med kol, kunna andra fasta jordfärger tillblandas, såsom röd och gul ockra; detta är tvifvelsutan den starkaste mjölkblandning; der osläckt kalk utan dryga kostnader kan fås påstrykes den i flera omganger tjockare, så blir det tillika något skyddande mot eld.

(Forts.)