10.7.10

Förfalskning af viner...

Björneborgs Tidning 79, 6.10.1897

Förfalskning af viner är så allmän, att det nästan blifvit omöjligt att kontrollera densamma skrifves i den srenska industritidningen Norden. Ofta är det också svårt att fast fixera gränsenmellan s. k. förbättringar (gallisering, gipsning, petiotigering etc.) och förfalskningar.

Mycket noggranna bestämningsmetoder äro dock utarbetade för bestämmandet af viners olika be ståndsdelar, och i flere länder finnas specifika, delvis lagstadgade föreskrifter för bedömandet af viner på grand af den kemiska analysens resultat. I Tyskland är sålunda all tillsats af borsyra, salicylsyra, glycerin, oren sprit och orent drufsocker (stärkelse, socker) förbjuden. Rödvin får ej innehålla mera än 2 gr. svafvelsyradt kali pr liter. Med Bacharin, syror eller gummi försatt vin, russinvin etc. få ej säljas under namnet vin. Totalhalten extrakt skall icke understiga 1,5 gr efter afdrag af oflyktiga syror 1,1 gr. pr 100 kub.cm. Halten mineralämnen får icke understiga 0,14 gr. pr 100 kubem. I Ungern få exportviner ej innehålla under 1,2 gr. extrakt »r kubetn. samt minimum 7,5 vol. % och maximum 18 vol. % alkohol. Hos oss saknas dylika detaljerade
bestämmelser.

Tjärfärgämnen påvisas genom att skaka vin, som gjorts svagt alkalikt, med amylalkohol. Denna färgas nämligen af tjärfärger röd. Fuksin påpekas genom att skaka 100 kubcm. vin med 10 kubcm. ammoniak ocb 50 kubcm eter och afbälla den senare samt låta den afdunsta på ett urglas, hvarpå en hvit ylletråd placerats. Vid närvaro
af fuksin antager tråden då rosafärg.

Utom tjärfärfeer användes såsom färgmedel å rödvin bland annat cochenille, blåholz, indigo, malva, fläder, gulholz, körsbär, lingon, lakmus, rödbeta, phytolacca, sambucus, hvilkas igenkännande är mycket svårt eller omöjligt och tordrar en mycket omständlig undersökning, hvarför också en hel del såsom praktiska och enkla uppgifna metoder lätt kunna vara vilseledande. En metod är dock i många fall användbar och grundar sig därpå, att drufvans färgämne, vare sig i hvita eller röda, i svaga eller starka viner, gifver med blysockerlösningen en olöslig förening, som ej bar någon bestämd färgnyans, utan är en så intim blandning af blått, rödt ocb grått, att ingendera däri kan upptäckas, hvaremot många andra ämnen, som användas till falsk färgning, under enahanda omständigheter gifva en fällning, hvari någon af grandfärgerna framträder. Om man i ett spetsglas försätter en matsked vin med lika mycket vatten och därefter indroppar blyättika (en lösning af blysocker i vatten) i blandningen så länge, tills det bildade grumlet får konstant färg, så, om detta är tydligt rödaktigt, har man anledning förmoda fernambuc närvarande; är det tydligt blåaktigt kan blåholz, lakmus, lingon eller cochenille förefinnas; är däremot färgen grönaktig, häntyder detta på malva, fläder eller lignstrum.

Hvita och gula viner förekomma ej så allmänt som röda och förfalskas mera sällan med hänsyn till färgämnet än genom tillsats af gartämne och essens. Att bestämma det förra är ganska omständligt, likasom det ofta är ytterst svårt att afgöra arten at den senare. Viner eller drycker i allmänhet, som innehålla konstgjorda essenser, skilja sig vanligen från de äkta däri, att de mycket snart förlora eller förändra sin angenäma lukt, då ett äkta vin, uppslaget i öppet glas, under flere dagar bibehåller sin arom likartad, bar ett med essens försatt redan efter ett par timmar undergått förändringi lukten och måhända alldeles förlorat denna.

Det är dock, som nämt, i allmänhet ej tillfylles att vid bedömande af äktheten hos viner ensamt taga hänsyn till den kemiska analysen. Olika årgångar af sam ma vin äro ofta af skild sammansättning och lämna resultat, hvilka sällan stå analytikern till buds vid jämförelse med den analys han utför. Vissa hufvudledningar vid bedömandet erhållas dock, som nämdt, genom kemisk analys och som nogsamt kanna tjäna att påvisa de gröfsta förfalskningarna. Värre är då det vanligaste bedrägeriet eller utgifvandet af ett sämre vin för ett bättre; här står kemisten vanligen i saknad af analysresultat å värkligt äkta vin, ofta nog inför ett spörsmål omöjligt att på tillfredsställande sätt lösa.

Enahanda och i högre grad är detta fallet, då undersökningenafser kvaliteten af ett äkta vin. Smaken är och blir härvid den viktigaste
faktorn för bedömandet.

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti