Fullständig färgblindhet

Helsingfors Dagblad 19, 21.1.1877

Fullständig färgblindhet lär allmänligen anses såsom en obotligåkom ma, och måhända är den det ock. Emellertid torde ganska ofta förekomma fall, då personer anses fullständigt färgblinda utan att i verkligheten vara det. Såsom bevis härpå har meddelats Stockholms Dagblad följande: Vid anstäld undersökning med en klass inom en af Stockholms folkskolor voro tvenne gossar om 12 å 13 år fullkomligt oförmögnaatt uppfatta färger. De icke blott namngåfvo dem på det mest förvända sätt, utan då de skulle pröfvas medelst den af doktor Magnus utgifna färgtaflan, begingo de idel misstag. Gult lades på violett, gröntpå rödt o. s. v. Då de skulle bestämma, hvad färg de röda linierna på svarta taflan hade, förklarade den ene, att de voro gröna, den andre, att de voro blå. Om sjelfva taflans färg voro deras meningar mycket delade, men de tycktes vara temligen ense derom, att den hade i det närmaste lika färg med linierna. Väggarne voro för dem svarta, fönstren hade någon högfärg, med ett ord, de visade sig fullkomligt omöjliga i allt hvad färger angick. — Gossarne
finge nu i uppdrag att låta sig undervisas i hemmet af anhöriga eller kamrater, hvarjemte de då och då i skolan fingo en fråga om ett eller annat föremåls färg. Det dröjde icke heller så länge, innan de började gifva rigtiga svar, och i närvarande stund, efter omkring en månads förlopp, äro de i stånd att både namngifva alla hufvudfärgerna samt rätt uppvisa motsvarande färger till de 35 färgnyanser, som förekomma å den ofvannämada färgtaflan. — Att döma utaf detta, torde man icke böra för brådskande betrakta en person såsom obotligt färgblind, ty det torde kunna hända att denna blindhet kan ofta lätt nog bortskaffas.