Feberkurer.

Vasabladet 35, 1.5.1878

Feberkurer. Som man wet utgöra de chinabarken utdragna ämnena, isynnerhet chinin och dess preparater det wigtigaste och nästan enda medel i läkarens hand mot frossa och andra febrar samt dessutom en wigtig beståndsdel i läkemedel mot andra sjukdomar. Af mångo orsaker hafwa dock dessa preparater änyo fördyrats och det till den grad, att endast wälbergade personer kunna hafwa räd att längre tid begagna läkemedel, i hwilka chinasalter ingå. Chinabarken fäs af träd tillhörande waxtslägtet Cinchona, hwilket tillhör samma wäxtfamilj som de hos oh inhemska Madrorna eller Mårårna, hwilka alla äro örtade, t. ex. Gulmåran eller "Jungfru Marie sänghalm" (Galium verum) och Snärjgräset (Galium Aparine); till samma wäxtfamilj härer en utländsk färgwäxt Krappen (Rubia tinctorum) och äfwen det arabiska Kaffeträdet räknas af somliga dit. - Men äfwen inom en annan wäxtfamilj har man upptäckt ett kemiskt ämne med egenskaper liknande Chininets. Detta ämne, eller Salicinet, förefinnes i barken af träd eller buskar hörande till de Pilartades (Salincinars) familj, hwartill inom Swerige räknas Pilar, SäIg, Widebuskar poplar samt Aspen. Wid de försök, som anstälts på 1840-talet med Salicinet i afsigt att utröna, om det skulle kunna såsom febermedel fullt ersätta chinin, befanns detta emellertid ej wara fallet. Undersökningarne föranleddes deraf., att bark af Asp och Pil sedan gammalt brukats mot frossa med god påföljd. Det skulle lätt kunna tänkas, att något annat af de ämnen som innehållas i barken, wore antingen ensamt det werksamma eller ock att Salicin endast i förening med de öfriga beständsdelarne wore duglig i febrar. Säkert är, att barken af unga skott och grenar af Asp wisat sig säsom en kraftig och pålitligt medel mot frossor och då nu chinamedikamenterna blifwit så dyra, är det allt skäl att ej låta det bepröfwade gamla swenska folkmedel falla i glömska. Barken af de yngsta skotten eller grenarne af Alp eller hela skotten tagas: wid andwändningen läggas de i kokande watten och af det på detta sätt beredda théet drickes allt efter dryckens styrka och den sjukes älder en eller flere koppar wid hwarje frossanfall.