Om prydnad af fjedrar. I-II

Om prydnad af fjedrar.

Åbo Tidning 21, 17.3.1802
(Öfwersättning.)

Hos de äldsta hebreer, Greker och Romare nyttjades fjedrar, likasom änn i dag hod oss, till prydnader och hederstecken. De fordne hjeltars hjelmar och häftar utfirades med fjederbustar, och ännu i dag räknas fjedrar ibland hög-dssmycken kring hela jorden, ej mindre hos naturens råaste bara, än hos de mest e.veliferade fulkslag. Den lätthet, den silkeslika wekhet, spåns-gher och bö--ghet, den ljufwa och ofsynliga glans, och de wackra dels naturliga, dels genom konst påsätta färgor, som fjedrarna äga, hafwa genom sitt behag wunnit wåra Damers smak, och försäkrat fjedrarna om det första rummet utt modernas tempel. De samma egenskaper äro och de mest träffande symboler till många drag af fruntimrens karakter.

S(?)ågerfjedrar äro af alla de yppersta. Man känner 18 slag af hägrar, som äro närmast i slägtskap med storkar och tranor. De hafwa ganska långa benm som ända upp öfwer fucket åro nakna, en lång hals, en lång, rak, spitsig och något sammantryck- näbb. Deras föda är -sist, grodor och andra watten djur. De bo merendels wid floder och sjöar, helst uppå åar, och bygga sina bon utt träd. Om nätterna ställa de sig med stranden uti grundt watetn, och locka medelst sina glänsande fötter fiskarna till sig mot hågerns fötter.

Pä ågelhägern eller Kunsfågeln är hemma i westra och södra delen af Afrika, är mindre änn storken, och prydd med en skön rödgul uppstående fjederbuste på hufwudet. Den så kallade Numidiska Jungfrun, äfwen ifrån Afrika, år af en Storks storlek, förfedd med en bakut hängande fjäderbuste på hufwudet och slokande swans af askgrå och swart färg. Den hwita Sägern Ostindien har en lång hwit fjederbuske. Den brukiga hägern är stor som en and, med hwitt bröst, gul buk, swartbrun rygg, askefärgade wingar och swans, i Europen ej sållsynt. Almännast i Tyskland är den gröna, af en tranas storlek, med blå rygg, hwit buk och swart bröst. På hanen af denna fogel finnas några swartbruna långa fjedrar, som ifrån hufwudet hänga utföre nacken.

// Det är endast på hägrar, som man wissa tider finner dessa nacken hängande fjedrar, hwilka äro af 3 till 8 tumslångt, och denom sin finhet utmärkasig framför alla andra fjedrar. Stjelten är mycket wek, och ifrån nedesta ändan, uppför hela sin långd, på båda sidor tätt besatt med jemnlånga dun eller små fjädrar, och likna ett smalt på öfra ändan rundadt, men å bpda sidor till fransar uppsprätradt sidenband. Desse fjedrar kan fogeln efter behag utbreda, så att de likna en sammanhängande solfjeder. De äro i ganska högt pris, emedan de äro mycket sällsynta. Utom det, att endast så hägrar äga denna prydnad, plägar hwar och en ej hafwa mer än 3 sådana fjedrar, och dessa kunna äfwen lätt skadas, då fogeln stundom wistas i watten, standom på träd, eller förkomma, då de årligen affalla.

Några af dessa fjedrar äro swarta, andra grå, i blått skiftade, helt hwita, eller hwita med swart spets. De swarta wärderas mest i Europa. Swärran är så hög och fullkomlig, att den ej kan förbärras(?). De kallas i Frankrike heron noir eller heron fin, hwarefi en af några få hågerfjedrar sammansatt fultan gullit 1200 till 6000 livrer, som swarar emot 200 till 1000 R:d(?) bankomnat (?). Dernäst äro de grå i wärde. De hwita, som i Frankrike kallas heron four hålles för sämst. Men de hwita, som i ändarne, äro swarta äro sällsynta och betalas derföre alldramest.

De tre präktiga sultaner, som Turkiska Kejsaren bär såsom tecken till sitt herrawälde öfwer de Konstantinopolitanska, Babyloniska och Tapezundiska riken, och hwaraf han fäster en på Storbis-rns(?) turban, då denna går med armen i sält, bestå af helt swarta hägerfjedrar ifrån ön Kaudta. Desse hafwa i orienten så högt wärde, att de, som äro deldria, aldrig kommer till Europa. Grå hägerfjedrar finnas i Tyskland i synnerhet i Preussen, som genom sina många sjöar och stogar ör för desse foglar ett tredligt land. Wid Lewen-insjön i Ostpreussen finnas de i stora skaror. Fjedrarna, som der samlas, renas ifrån smuts genom påstänkt watten och blekning. Ryssarna samla hågerfjedrar wid Astrakan(?). Större och smärre hwita hågrar finnas i ymnighet wid swarta och kaspiska hafwen. Dessa hufwud- och ryggfjedrar nyttjas mest på hattar, att föreställa turkiska turbaner. Alldeles hwita fjädrar, som Fransoserna kalla aigretter, föras till Frankrike ifrån Asien, Lewanten, Italien o. s. w. Desse samlas ock omkring Ferrara, hwarest innewånarne äro plik-ge att lewerera dem till Kronan, likasom Pressarne måst aflemna den wid Preussiska stränderna funna bersten. Utom hufwidfjedrarna på hågrar, nyttjas ock några ifrån deras wingar, hwaraf sjelfwa stammen eller hjertat af damernes hufwidprydnad formeras. I handel förekomma hägerfjedarne sammanbundne i knippar, mastes de heron, som innehåööa ett wisst antal fjedrar.

Strussfjedrar wärderas näst hågrarnas. Strussen är likasom kamelen ibland djuren, foglarnas jätte, kallas ock på latin Stru -- camelus. Han är 3 eller tre och en half aln hög; men med fin långa hals räcker han upp till 5 alnars högd. Huwuder är i prsportion litet, ögonen äro ej runda, som hos andra foglar, utan aflånga, som hos menniskan. Flyga kan han icke, med med sina korra wingar befordrar han sin rörelse under språnget till orrolig haftighet. Hufwudet, öfre delenaf halfen, benen och den delen af kroppen, som ligger nader wingerna, äro nafna, eller blott beräckta med fint bun, som mera liknar hwit ull än fjäderdun. Wid wingarna och stjerten finnas de långsta fjedrarna, de kortare betäckta ryggen och undra. sidan af halfen.
(Forts. härnest).






Om prydnad af fjedrar.

Åbo Tidning 22, 20.3.1802

(Öfwersättning.)

(Forts. Se N:o 21.)

Strussarnas hemorter äro öfnare i Afrika, Syrien, Arabien och på Madagaskar. Talrikast förekomma de i landet Sahara, den största ödemark på jorden. Strussarne, som alla stora djur, älska ödemarker, likasom fruktade de, att dela herrawäldet med menniskjan. De lefwa af wärter, frön, dadlar m. m. och bygga inga bott(?), utan lägga sina ägg, årligen wid pass 50 till antalet, och af ett barnhufwids storlek, uti sand. Deras kött och ägg ätas af menniskor, af deras hud beredes läder, och af deras ull wäfwas gröfre käden. De låta ock räma sig; och underhållas, såsom höns och gäss, af några Afrikanska folkflag. De hafwa styrka, att båra 2 menniskjor på sig, utan att deraf hindras att löpa fort.

Den största nytta har man af deras fjert- och winffjedrar, hwilka genom fitt wackra utseende, långd och glans, hafwa wunnie(?) ett högt wärde. De hafwa ej idet slags -ett---a, som hos många andra fjedrar år hinderlig för rengörande och färgnong. deras långd, spånstighet och styrka göra dem framför andra tjenliga till åtskilligt bruk. Frankarna äro likasom på hägerfjedrar, på båda sidor om stjelken lika långa, skillda ifrån hwaran och silkeslika. De gamla Egyptier nyttjade figuren af en strussdjeder, till ett emblem af en opartisk domare, emedan stjelken ej intar åt någondera sidan.
Till Europa komma strussfjedrarne ifrån Algier, Marocko, Trippolis, Tunis, Kairo och Alexandria: dit de med karawaner föras ifrån det inre af Afrika. Fordom war Wenedig den handelsplats, hwarifrån de spriddes kring hela Europa. Sedermera samlades den största mångd deraf i Marseille, men i senare tider hafwa Judefamilier på Afrikanska kusten tilskansat sig nästan hela handeln, och sticka de mesta fjedrar till sina torsförwanter i Liworno; hwarifrån nuförtiden de bästa fjedrar för alla Europeiska nationer förskifwas. De som ifrån Marseille erhållas, äro merendels med salska och skämda fjedrar utblandade. //

De som wilja samla goda fjedrar, äro sorgfälliga, att taga den antingen af lefwande eller nyss flrut dödade foglar: ty i annat fall blifwa de malstungne och hålla sig ej länge. I affeende härpå nyttja upphandlarena den försigtighet, att undersöka om en blodig wättska wisar sig, då man kramar på permans nedesta ända. Sådan wättska finnes ej-hos gamla fjedrar, eller dem som sjelfmant affallit, eller den som fåtts af foglar, hwilka genom sjukdom eller ålder aflidit.

Morerne jaga efter strussarna till häst. Men, som strussen springer fortareänn hösten, så fordras en egen skicklighet, att, under det fågeln förföljes, rida uti allt mindre cirklar, till dess han af -upphörlig slykt utmattad nedfaller, eller ock stannar wid en buske, der han wanligen undangömmer sitt hufwud, såsom den swagare delen af kroppen, då jägaren med klubbor slår honom till döds. Af de strussar, som i Sahara och kring Algier uppfödas tama, utryckas fjedrarne i Juni och Juli månader.
I handeln gör man skillnad på han- och henfjedrar. De förra äro mjällhwita, större, bredare, rikare på de sidenlika fransarna, och i alt afseende högre wårderade. Men har deraf 3 sorter. Den första består af ryggfjedrar och de ofwanliggande fjedrar på wingarna, som minst äro underkastade att på fågeln skadas. Den andra sorten utgöres af de öfriga minst skadda wingfjedrar, och den tredje af wingarnas ändfjedrar. Stjerrfjedrarna plåga likaledes efter sin godhet indelas uti tre slag. Hon fjedrarna hafwa änn mera gråaktig färg. För sämst anses de, som hafwa blandning af grått och hwitt, och kallas i Frankrike bailloques.

Den finare fjedrarne, som täcka huden, kallas wanligen dun, ehuru de äro ifrån 4 till 16 tum långa. De äro hos strusshanen altid swarra och kallas petit-noir, men hos honor mörkare eller ljusare grå och heta petitgris. De fjedrar, som komma ifrån Algier, anses för de bästa, och dernäst de, som förskrifwas ifrån Tunis, Alexandria och Madagaskar: mycket sämre äro de ifrån Senegal, men moderne förstå sig der bäst på, att wäl förwara fjedrar. De som skickas ifrån Egypten, betalas wanligen en femtedel mindre, änn de som komma ifrån Barbariet, Saida och Aleppo.

Fjedrarne säljas af Araberna och Morerna i knippar, af 18 fincken merendels, bättre och sämre sammanbundna. Europeerna åtskilja och sortera dem, gifwa dem åtskilliga namn och priser. De stora hwita fina fjedrarna säljas i packeter af 50 fincken, de andra säljas 100 tals, och de sämre efter wigt. För några år sedan woro priserna i Frankrike för 100 sjedrar af största forten 400 liwrer, af andra sorten 200, af tredje sorten 100, af stjertfjedrar 40 liwrer. I skålpund små fjedrar gäller 15 till 40 piaster, duvet no:r 12 till 24 liwrer. Petit noir woro fyrdubbelt dyrare änn petit gris.

(*) I N:o 21 f. 2. r. 30 står hattar: läs teatrar.

(Slut. härnäst.)