Wiborg 83, 23.10.1857
Rent bly smältes och stöpes från någon höjd, genom ett hett och fint durchslad i kallt vatten, så att blyet förvändlas till små korn. Detta ju finare, ju bättre kornade bly (för mindre behof kan det beqvämare raspas till fina spånor) fördelar man på flata käril, t. ex. stentallrikar, och öfvergjuter det med en lut, sammansatt af 10 vigtdelar vatten och en vigtdel raffinerad pottaska, samt omrörer blyet och luten oupphörligt. Efterhand blir luten liksom mjölkblandad och efter omkring en timmes tid afhälles den uti ett särskildt sten- eller trädkärl der den får stå orörd, då derur snart afsätter sig ett vackert, tätt, tungt och äkta blyhvitt. det vill säga basiskt kolsyrad lyoxid, icke neutral, som är en sämre, ej sällan i handeln förekommande sort. Så snart luten öfver bottensatsen klarnat, afhälles den och slås åter öfver blyet, med hvilket omröringen förnyas såsom förut tills en ny qvantitet blyhvitt bildat sig deruti, då vätskan afhälles tills blyhvittets afsättning förnyas, och så vidare, så länge något oflrvandladt bly är qvar. Det afsatta blyhvittet uppröres slutligen i rent vatten, liksom när man rentvättar potatisstärkelse; men detta sköljvatten bortkastas icke, utan slås till pottaskluten. Sålunda kan tillverkningen fortsättas alltjemnt, utan att någonting egentligen åtgår dertill utom sjelfva blyet, ty af den engång tillsatta pottaskan går ganska litet förloradt, emedan äfven den med sköljvattnet utspädda luten är användbar.
Prechtl, hvarifrån vi taga denna underrättelse, har sjelf försökt detta beredningssätt i smätt och just på det viset kan det begagnas af hvarje målare som är samvetsgrann och angelägen om att hans arbete skall blifva dugligt och varaktigt likasom uti de hushåll der man målar sjelf, och detta är det bästa, ty då vet man åtminstone hvaraf färgblandningen består, om oljan är god och färgstoftet dugligt. Men icke kan det vara så svårt att drifva denna blyhvitts fabrikation också i stort, så snart man har tillfälle på npgon rörelsekraft för billigt pris, t. ex. ett vattenhjul. I detta fall anser Prechtl förmånligast att verkställa omröringen i bunkar af bly, af 1 alns diameter och med 3 qvarters höga bräddar och i hvarje sådan bunke låta ett omröringkors af trä eller bly hålles rörelse medelst ett horizontelt kringlöpande skärhjul, kring hvilket bunkarna ställas, så att trällor eller dref. fästade på öfre ändan af korsens axlar, kunna gripa in i stjernhjulet och sättas i rörelse af detta. Bunkarne så sin plats så högt att sedimenterkärl för blyhvittets afsättning kunna ställas under dem, och luten deri aftappas, när den blifvit tillräckligen blyhvitthaltig. I rummet der tillställningen finnes, föreslås att underhålla eu lindrig koleld, hvarigenom luftens kolsyrehalt skulle förökas och blyhvittbildningen påskyndas, men om också detta ändamål vinnes, så blir det i alla fall nodvändigt att vädra rummet hvar gång man ärnar ingå dit, emedan det der sålunda instängda koloset annars måste blifva högst äfventyrligt.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti