Om bearbetning af Horn och Sköldpadd.

Wiborg 81, 12.10.1855
(Forts. och slut fr. N: 80)

Aiempaa numeroa ei ole Coloriastossa.

De af sköldpadd eller horn genom pressning förfärdigade arbeten, kunna på deras yta prydas med i fasoner inlagd guld eller silfvertråd, förgylld koppartråd eller med utskurne och graverade eller pressade metallblock, detta sker splunda: det arbete som skall beläggas med något af dessa ämnen, pressas först färdigt som vanligt uti sin form, derefter uttages det derifrån och uti dess yta inristas med en passande grafstickel de fasoner man der önskar göra med metalltråden eller metallbladet, uti denna ingröpning fästes tråden med tillhjelp af gummi dragant slem, det samma göres med metall bladen, derefter sättes arbetet försigtigt åter tillbaka uti samma messingsform, hvaruti det blifvit formadt, formen uppvärmer och sammanpressas änyo, hvarigenom de pålagade metall prydnaderna inpressas och fastna uti hornet.

Genom färgning kan man gifva hornarbeten utseende af sköldpadd. Till detta behof tillreder man sig en blandning af ungefär lika delar bränd kalk, pottaska, kolkothar (Skedvatten rödfärg, todtenkopf, erhålles såsom återstod vid skedvattens tillverkning) och pulveriserad graphit (blyerz) som väl uti en skål eller mortel sammanrifvas under tillsats af så mycket vatten att blandningen blir som tjock välling eller tunnt flytande deg. Det färsig arbetade och polerade hornet doppas nu för några ögonblick uti varm och med vatten utspedd salpetersyra: efter upplagningen härifrån lägges hornet för lika lång tid uti kallt vatten, aftorkas derefter väl och får ytterligare lufttorka. Då denna betning är färdig torkad, betäckes hornet antingen helt och hållet om det skall blifva brunt öfverallt, eller blott fläcktals, i likhet med slöldpadden, om det skall likna sådant, med den ofvan beskrifna degen, som med en afskuren pennfjäder eller passande pensel påstrykes, får qvarsitta 1 á 2 timmar, allt efter som fläckarna skola blifva ljusare eller mörkare. Efter denna tids förlopp, bortskrapas förgdegen med en trädsticka och hornet sköljes rent uti kallt vatten och aftorkas. Som fullkomligt torrt kan det ännu poleras med fint trippel-pulfver eller i siktad kalk. Ett annat medel att efterapa sköldpaddsfärg på horn, fås af 5 delar bränd kalk, som med litet vatten blifvit släckt och desigenom sönderfallit till mjöl och 2 delar mönja, väl hopblandadt med kalkmjölet och med så mycket såpsjudare lut, det är frätande pottaske lut utblandad, att det bildar en tunn grönt, hvilken för öfrigt begagnas på samma sätt, som det föregående färgningsmedlet.
Horn, nemligen det hvita och ljusgula, kan genom 6 till 12 timmars betning uti stark vinättika eller alunlösning, samt urfärgning uti vanligt färgbad af fernbok, blåholz eller renad indigoblått, ensamt eller med gula färgämnen, gifvas åtskilliga färgar, men man brukar inte det sällan, emedan man då föredrager att gifva hornet en likhet med sköldpadd, enligt ofvanstående beskrifning. Genom en lösning af salpetersyrad qvicksilfver oxid kunna bruna fläckar anbringas på horn, rödbruna genom en guldchlorid lösning och svarta genom en salpetersyrad silfver oxid lösning.
Koncentrerad saltsyra färgar det, förut med het alkohol från fett renade, hornet violett och blått; ammoniakka förändrar denna färg till orange.

Enligt L'Exellent, skola hornarbeten såsom kammar, pappersknifvar m. m. få en hög grad af elasticiiet, om de i 12 timmars tid blötas i en blandning af 3 delar salpetersyra, 15 delar hvitt vin, 2 delar ättika och 2 delar flodvatten, samt efter torkning doppas uti en blandning af lika delar kokhelt vatten och utspädd salpetersyra, hvarefter de färgas och derefter 10 minuter blötas i ättika.

Man har på sednare tider, men god framgång, börjat tillverka alla de föremål hvartill horn kan användas, af Gummi-elastivum eller kautschuck; huru detta tillgår skola vi framdeles få tillfälle att meddela dem af våra läsare, som intressera sig för saken.