Åbo Tidningar 93, 23.11.1844
(Slut fr. N:o 92.)
Ofvanstående öfver balsaminernas förhållende till en lösning af ingido-svafvelsyra anställda försök visa, hvilken högst vigtig rol rötterna spela och visa oss dessutom de organer, hvilka utöfva en motsatt verkan. Oxidationen är fullkomlig i blombladen; dessa blad affalla äfven först. I sjelfva bluden är deremot oxidationen ganska ofullkomlig, och först sedan saftens kretslopp upphört lida de schatteringar i deras färg, som alla andra för oxidation utsatta färgämnen, samt dö slutligen ut. Stängeln visar äfven färgade delar; de yttersta, för luftens åtkomst tillgängliga, äro merendels mest färgade.
De så olika färgsehatteringar, hvilka blommorna visa och hvilka vid liftens omvexling så lätt förändras, orsakas, såsom ögonskenligen af hvar och en lätt inses, i följd deraf af syrets inverkan på den ursprungliga färglösa saften som cirkulerar i vexternas kärl. Mångfaldiga hvita eller röda blommor blifva smoninggom i luften blå, ehuru de vid utsprickningen hade en af nyss omnämda hufvudfärger. Andra, som inneslutna i knopparna voro ofärgade, färgas småningom allt efter som de utvecklas, till dess de vid deras affallande hafva en dragning i brunt. Hos alla blommor är alltid färgen djupare ytterst i blomkalkens blad än vid deras basis, det vill säga der ljusets och luftens inverkan äro starkast och följaktligen saftens oxidation sker förr och fullkomligare än i de inre delarna af blomman. Detta har äfven Virey bemärkt och anser förf. lika med honom att den gula färgen är en lägre oxidationsgraf af samma grundan ne än de blå och röda färgerna, hvilke merendels sitta i yttersta randen af blomkalksbladen. De höstetiden från träden affallande bladen äro merendels äfven först gula innan deras färg blir röd."
Hvad framstället af de rena pigmenterna beträffar, anför förf. nedanstående:
"Det vanliga förfaringssättet arr framställa färgämnena består vanligen uti den substans's behandling och extraktion med alkohol eller aether, hvilken innehåller den i frågavarande färgen, och lösnings-evaporering. Utdragningen med vatten är ännu sämre, emedan då ett af främmande ämnen mera orensdt preparat erhålles. Mitt förfaringssätt är följande:
Man behandlar den ifrågavarande färgade substancen med alkohol eller aether, allt efter dess större eller mindre löslighet i ett af nyssnämde ämnen, hvarefter lösningen fälles med basisk ärriksyrad blyocid och fällningen - föreningen af pigmentet med blyoxid, ty pigmentet verkar här analogt med en syra - aftvättas sörgfälligt och utröres med en tillräcklig mångd distilleradt vatten, hvarefter svadvelvätegas i öfverskott inledes samt vätskan filtreras och afdunstas medelst luftpump.
Genom detta förfarande har det lyckats mig erhålla en stor myckenhet färgämnen i kristallform och i ett ofärgadt tillstånd. En och annan gång har afdunstningen i lufttomt rum varit obehöflig, emedan kristallerna afsatt sig inom få minuter, synnerligast om vätskan blifvit filterad varm. men som nyss angifna beredningssätt har den olägenheten, att ättiksyran stannar qvar i vätskan, från hvilken syra färgämnena varit svåra att rena, har jag förändrat denna method på så sätt, att lösningen af färgämnet blifvit behandlad med blyoxidhydrat, erhållet genom saltpetersyrad blyoxids sönderdelning med caustik ammoniak, och den så erhållna föreningen af blyoxid och färgämne på ofvan angifva sätt sänderdelad med svafvelväte. Inledes denna senare gas i öfverskott så reduceras färgämnet af vätet, ty om nämde gas inledes i en klar lösning af ett rent färgämne, så afsätter sig alltid svafvel, och om lösningen afdunstas i lufttomt rum så innehåller de bekomna kristallerna icke ett tecken ad svafvelväte. Kristallerna äro dessutom alldeles färglösa.
Öfverlemnar man ett dylikt reduceradt färgämne flr luftens inverkan, syrsättes eller oxideras det småningom och färgas. Denna färgning sker isynnerhet inom korrt, tid, om det på samma gång utsättes för luftens och ett alkalis, särdeles ammoniaks, dubbla inflytande. Som sagdt är, de olika sinsemellan skiljaktiga färgerna äro endast olika syrsättningsgrader eller modifikationer af samma grundämne, och bör man, hvad färgernas nyanser beträdda, bemärka att pigmenterna alltid i vexten äro beledsagade af främmande ämnen, ibland andra af garfömnet, hvilka i luften lida förändring i deras sammansättning och följaktligen på ett eller annat sätt modifiera pigmentets utseende i särskilta organer i samma vext."
(Utdraget ur F. Preissers afhandling, införd i Journal de Pharmacie 1844.)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti