Rhusma

Wasa Tidning 41, 10.10.1840

Under denna rubrik meddela Norrska tidningarna en uppsats af Hr Lektor Thaulow i Christiania, angående det åtskilliga gånger i detta och andra blad omnämnda kosmetiska medlet till borttagande af skägg och hår utan rakknif, och vi hafva ansett densamma af nog intresse för texhniei, för att med ringa förkortning lemnas äfven åt var allmänhet. Särskildt böra vid nämna, att Hr Thaulow, som, på sätt uppsatsen visar, funnit det ifrågavarande ämnet, mera gagnande i garfverierna än för toiletten, inbjudit Christianias garfvare att på en bestämd dag hos honom base sättet att i deras yrke använda det, och man kan icke annat än loforda denna omtanka för spridandet af nyttiga uppfinningar till slöjdidkarne och önska att Hr Thaulows exempel äfven i Finland måtte vinna efterföljd.

"Som bekant är använda några folkslag i Orienten, samt vissa religionssekter, för hvilka rakknifven är förbuden, en substans, som på en kort stund så upplöser håren, att de medelst tvättning kunna borttagas; denna substans kallas Rhusma, som ofta nämnes af äldre författare, men icke förekommer i nyare kemista arbeten. Genom en notis i Engelsk jurnal bragtes denna substans åter i åtanka, och genom Tyska naturforskarnes församling i Freiburg blef dess kemiska sammansättning bekantgjord. Man visste nu, att Rhusma erhölls genom hoprifning af 1 del auripigment med 3:delar(?) kalkhydrat, och att derigenom erhölls en blandning af arseniksyrad kalk samt en förening af svafvelkalcium med svafvelarsenik, men man hade icke utrönt, hvilken af dessa beständsdelar var den egentligen verkande. Sednare undersökningar hafva visat, att svafvelsaltet (föreningen af svafvelkalcium med svafvelarsenik) är det enda verksamma i denna blandning. Närvaron af arsenik gör det emellertid äfventyrligt vid dagligt bruk.

En dylik blandning är den nyligen i London rekommederade, som säljes hos J. & E. Atkinson, Old Bond 24. Det kallas Atkinsons depilatorium, och detaljeras i kantiga, förseglade flaskor, med tryckt beskrifning öfver användandet, hvaruti säges, att ämnet (ett gult pulfver) utröres med vatten till en gröt och lägges på huden, samt borttages efter 5 minuter, då huden är befriad från hår. Det rekommenderas till borttagande af hår i ansigtet, på hals och armar, men med varning, att ej låta det ligga för länge, emedan det uppväcker inflammation, och att ej låta det beröra något sår. Undersökningen visar, att detta depilatorium består af i(?) det auripigment (svafvelarsenik) med 6 delar kaustik kalk, litet mjöl och ett färgämne. Mjölet och färgämnet äro tillsatte, för att göra massan tjenlig till deh och gifva den färg, och det öfriga är, som man ser, vanlig rhusma. För arsenikens skull borde detta medel förbjudas.

Det faktum, att förbindelsen af svafvelkalcium med svafvelarsenik är det egentligen verksamma i rhusman, har gifvit anledning till försök med andra svafvelsalters inverkan på hår, för att utfinna ett mindre farligt medel. Så upptäckte för icke långe sedan en Tysk kemist, att det såkallande kalcium-sulphhydrat (svafvelkalcium med scafvelväte) i hög grad besitter egenskapen, att på kort tid upplösa hår till ett hvitt gelé. Jag har tillverkat sådant och försökt det på mig och några andra personer. Lägges det, i form af en tunn gröt, på armen eller handen, så upplösas håren inom 1 à 2 minuter så, att de kunna fullkomligt borttvättas, utan att efterlemna minsta verkan på buden, äfven om man läter en massa, af en bordsknifs tjocklek, qvarligga 10 minuter. Deremot angripes huden i ansigtet icke obetydligt, sannolikt derföre, arr porerne på hakan och läpparne äro öppnare, och låta blandningen intränga. Omkring 5 minuter åtgå, för att upplösa det styfva skägget, så att det lätt kan borttagas medelst en knif af träd eller ben, eller en vanlig fällknif. Man erfar emellertid, synnerligen första gången, en stark bränning i huden, och stundom angriper den så, att man måste påstryka plja, för att mildra smärtan; hos alla är likväl icke huden lika retlig, och vissa personer torde med mindre besvär kunna använda medlet. Hr Siller, medarbetare i en vetenskaplig jurnal i S:t Petersburg, yttrar, att vid första användandet af detta medel, huden angreps så, att olja måste begagnas, men att vid fortsatt bruk huden vänt sig dervid, utan att deraf retas mer än vid vanlig rakning. Ehuru jag finner sannolikt, att huden efterhand kan vänjas vid detta medel, betviflar jag dock att det kan komma i allmänt bruk såsom kosmetiskt medel. Åldersigna personer, hos hvilka darrande händer eller svag syn försvåra bruket af rakhnifven, torde dock finna det fördelaktigt. Måhända torde man lyckas att utfinna tillsatser, som minska inverkan på huden, utan att försvaga den hastiga verkan på håret.

Af lpngt större vigt är deremot ifrågavarande medels användning till hudars snabba afhåring. Man vet att denna vanligen sker medelst kalk, eller medelst hudarnas hoppackning och jäsning i ett tilltäppt rum, och att båda metoderna åtföljas af äfventyret att skämma hudarne. Rhusma erbjuder en utväg att förekomma detta äfventyr. Då kalken verkar på huden, men icke på håren, sp verkar deremot rhusman tvertom på håren, men icke på huden. Jag har anställt försök med åtskilliga hudar. Till och med de styfva håren på ett torrt gräfsvinsskinn bleffvo på få minuter så angripne, att jag kunde bortskrapa dem med en trädpinne. När man vet, att man kan låta ifrågavarande medel ligga på armen en längre tid, utan att yttra någon verkan på huden, är det mycket osannolikt att det skulle utöfva någon inverkan på den döda huden, isynnerhet då det blott få minuter är i beröring med håren, och sådeles icke får tid att verka på huden, hvilket först kan ske, sedan håren blifvit upplösta. Enligt sednaste underrättelser har man förevisat Gewerbeverein i Berlin en hud, som blifvit afhårad medelst nu beskrifna medel och genast i alla hänseenden utmärkt godt. Det är otvifvelaktigt, att vanligt skinns skörhet, mindre må tillskrifvas svärtans inverkning, än de felaktiga metoderna för afhåringen. Hufvudafsigten med denna min uppsats är ock att uppmana alla garfvare, att öfvergifva dessa metoder, och jag hoppas härigenom hafva bibragt dem öfvertygelse om medlets nytta. Det nya rhusma smörjens på hudens hårsida: efter en kort stund afskrapas det åter och huden kan då straxt underkastas garfning. Tid och arbete besparas derigenom, och medlet är icke kostsamt. Håren gå väl dervid förlorade, men oma man dinner uträkning dervid, kunna de förut med sax bortklippas. Det vigtigaste, att huden oskadad kommer i garfning, vinnes emellertid, och om lädret än skulle blifva något dyrare, ersättes detta fullkomligt af dess bättre qvalitet."