Fruntimren och färgerna.

Åbo Underrättelser 95, 30.11.1855, liite: Profnummer å Aura. Veckoskrift för Skönlitteratur. 1856.

En snillrik man - man säger att det varit Balzac - samtalade en dag i ett sällskap med flere personer, och ett fruntimmer yttrade vid detta tillfälle: "Kan ni väl tänka er, mitt herrskap, att fru de B. på sista balen visade sig en röd crèpe-klädning! ja det är nästan ortoligt."

"Men jag deremot finner det ganska troligt," inföll Balzac. "Man måste vara fullkomligt obekant med menniskohjertat för att förundra sig deröfver, att ett fruntimmer af fru de B:s karakter väljer en så bjert lysande färg."
"Förråda då färgerna de fruntimmers karakter, som bära dem?" frågade någon i sällskapet.

"Tydligare än ni måhända tror det. Tillåt mig några få anmärkningar. Hvarje karakter, eller hvarje späl, om ni så vill, väljer en färg som motsvarar des skaplynne. Man kan vara temmeligen säker på, att fruntimmer, som bära amarantfärgade, orangegula, gröna och dylika tyger, hafva en trätgirig karakter. Man tage sig i akt för dem som älska violett och ännu mera för dem som bära gula hattar, äfvensom för alla, hvilka vanligen visa sig i svart, ty det är en kabalistisk färg, och man måste sysselsätta sig med mycket hemska tankar för att välja den. Hvitt deremot utmärken en karakter utan all karakter; det betecknar på sin höjd, att ett fruntimmer, som vanligen kläder sig i hvitt, är kokett - - - Denna regel har nästan inga undantag; den finner sin bekräftelse äfven i historien, ty kejsarinnan Josefine, mad. Tallien, mad. Recamier, och andra kända koketta fruntimmer voro nästan alltid klädda i hvitt. Må hvar och en granska kretsen af sina bekanta och han skall alltid finna denna regel bekräftad.
"Rösenrödt är en färg för fruntimmer, som uppnått 25 år och derutöfver. Unga flickor nyttja den deremot sällan; de föredraga alltid mörka färger, men endast derföre, att de icke hafva något begrepp om elegans. De fruntimmer, hvilka älska den rosenröda färgen framför alla andra, äro i allmänhet (mitt system har undantag likasom hvarje annat) lifliga och snillrika, vanligtvis utmärkta genom behag. De röra sig lätt i alla kretsar och äro sällan nedslagna eller bedröfvade såsom de, hvilka tycka om att kläda sig i mörka färger.

"Himmelsblått är en färg, som egnar sig för firade och sköna fruntimmer. Blått älskar man vid hvarje ålder och det passar äfven hvarje ålder väl. De som föredraga himmelsböått, äro i allmänhet veka, saktmodiga och begrundande; befinna de sig ännu i ungdomens blomma, kan man äfven vara öfvertygad om att de äro sedesamma och ärbara; och om de redan blommat ut, så hafva de säkert i sina dagat utmärkt sig för dessa egenskaper.

"Perlgrått nyttjas af personer, som känna sig olyckliga och bedröfvade; rosenrödt och blått begagnar man i lyckans dagar, grått väljer man i bedröfvelsen, ty denna färh passar det lidande hjertat, sedan man ei mera har lust att kläda sig i lysande och leende färger och likväl ej har mod att idrån hufvud till fot insvepa sig i svart. Grått är likväl vanligen en öfvergångsfärg, hvilken förr eller sednare utbytes mot ljusare, så att man återvänder till blått och hortensia.

"Lilas är en färg enkom för fruar som varit vackra, men icke mer äro der, på visst sätt ett slags pension för dem som gjort stora eröfringar i sina dagar. Lilas-färgade hattar nyttjas mest af mödrar på sina döttrars bröllopsdag och af fruntimmer om fyratio år, då de göra förmiddagsbesök."