Lå man kan säga, att ornamentiken och den dekorativa konsten för närvarande börja att bli moderna hos oss och tagas i anspråk för att pryda våra hus och boningar, torde nedanstående rader, som utgöra en kort historik af ornamentikens och den dekorativa konstens utveckling, vara förtjenta af uppmärksamhet. Denna historik är hemtad ur föreläsningar, hållna i Stockholm, och meddelade "Östra Finland" af samme unge sveske målare, hvilken härstädes lemnat flera prof på sin konstfärdighet och talang.
Ornamentet, som i sina enklaste former, våglinjen, cirkeln, qvadraten och deras sammansättningar, snirkeln, flätan meranderslingan (den så kallade à la grecqen), m- fl. redan rans hos egyptierna, har sedan dess under årtusendes lopp, hos skilda folk och under olika tider, så småningom utvecklat sig och antagit gestalt, i början af folkens religions kult, seder och bruk och sedan det af vana blifvit behof, utvecklat sig efter tillfälliga smakriktningar.
Egyptierna neligerade, så vidt man vet, sina privata bostäder, som ansågs för korta öfvergående herbergen. Prakt och solidetet nedlades i stället på deras eviga boningar, grafvarna, samt i templen, och det är i de 5,000 år gamla pyramidernas, vid Memfis, grafkammare de äldsta spår af målning återfunnits.
Deras konst var hufvudsakligen symbolisk och framstälde jemte menniskofigurer och djur äfven papyris- och lotusblommor, som är grundelementet hvarifrån egyptiska ornamentet utgått, salen, skalbaggen samt hieroglyfer, husgeråd m. m. i sin ornamentik, som på samma gång, utgjorde deras monumentala skriftspråk.
Dessa målningar, mennisko- och djurformer i förening med husgevåd och dylikt äro i stenen plaut ingraverade eller blott inristade med konturer och sedan ifylda med färg. Först begagnades allenast gulockra, sådeles den första kända färgen, sedermera tillkom rödt och småningom blått, då deras färgskala var fullständig. (Med nämnda tre färger som kallas komplementsfärger kan man tillaga nästan alla nyanser of sammansatta teinter.) Målningen bestod uti en början, som ofvan är nämnt, endast deruti att man färglade af skulptören ingraverade eller skulpterade former och ytor. Några spår till dagrar eller skuggor har hos detta verldens äldsta folks målningar ej kunnat upptäckas.
Templen väggar voro ut- och invändigt betäcka med i brokig färhprakt prunkande blidskrift, framstäl lande drag ur gudars och herskares lif. Dessa dekorationer bidrogo att på det högsta stegra det öfverväldigande intrycket af nämnde byggnader. Fönster som lindrade ornering --------- ------- -------- ledes godt utrymme att utan hinder utföra sina konstverk.
Bildernes former voro under långliga tider till sina mått i lag strängt bestämda och derigenom hämnades naturligtvis all sjelfständig konstnärlig utveckling.
Med ornamentet hos senare fol edge naturligtvis under hvarje öfvergångsperiod, som icke var endast korta ögonblick, utan mansåldrar, ja sekler, en viss sammanblandning af elementen rum. Detalher lånade från den äldre perioden sammansmälte med den nya tidens karaktär och detta är orsaken till att många former af samma slag återfinnas i olika stilar och under skilda tider.
Hvarje stilart har, hvad renhet i form beträffar, naturligtvis haft sitt uppsiprande, sin blomstring och sitte förfall. Under sitt första skede blandad med föregående tids former, under sitt andra frigjord från det främmande påhänget, under sitt tredje blandadt med detaljer ur en ny opröfvad, endast tänkt stil.
Från Egypten kan man någpt så när följa ornamentikens utveckling i de indiska och öfriga österländska stilarne, i den grekiska, romerska, romansa och götiska intill renaissancen, hvilken afslutande raden af så kallade rena stilar samt efterträddes af rococcon, Lydvigstilarna, kejsarstilarne och naturstilen, hvartill kommer den återupplifvade keltiska eller som den äfven kallas fornnordiska stilen, hvarå prof återfinnas i isländska manuskript samt på vapen, kärl och smycken.
I Babylons och Ninives tempel voro vä-gytorna betäckta med alabasterplattor samt brända och glaserade lerskifvor. Här liksom i Egypten utfyldes grunda inhuggningar med kraftiga färger och orneringen förestälde bragdrika händelser ur herskarnes lif och på deras befallning verkstälda. Ett slag af historia, talande ett språk kraftiga re än tryckta böcker.
De babyloniskt-assyriska samt persiska folken äfven som phoenicierna öfverklädde skulptur, ja till och med hela väggar med silfver- och guld plätar. Fönster och dörröppningar täcktes med brokigt väfda dukar och ädla trädslag saknades väl ej heller.
Kinas målning, fantastisk och bizarr, eger föga konstnärligt värde och slutar vid gränsen mellan barbari och konst, hvaremot Japan med sin säkra teckning och fina målning äfven är framstående för sin utmärkta lackering.
Arabisk och morisk målning, der orneringen i allmänhet icke eger sammanbang med arkitekturen, utgjordes hufvudsakligen at bottnarnas utfyllning med granna förger eller med guld och silfver. Ornamenten, geometriskt konstruerade, voro af den finaste fulländning. - Muselmanska relihionen förbjuder afbildningen af mennisko- och djurtormer, som således aldrig förekomma i deras dekoration. - Koranen förbjöd dessa af bildningar emedan muhamedanismens grundläggare fruktade för återfall till afguderi. -Araberna anse afbildningarna som kroppas utan själar, och de föreställa sig att hvarje målad figur skall på yttersta dagen komma och affordra sin skapare en själ.
Såsom mästerverk fråm morernas herravälde i Spanien omtalas ambassadörernas sal i konungapalatset vid Alcazar, der marmor, ädla träslag och metallinläggningar i förening med prukande färger bildade ett praktfullt helt. - Målningarna i domare salen i Albambra äro, förutom sin skönhet, märkvärdiga derföre att de äro utförda på djurhudar, hvilka sedan blifvit fastlimmade å träpanelningar.
Grekiska målarekonsten bestod till en början likaledes endast uti bottnars utfyllande med granna färger. Så har man bland ruinerna af ett ------ ----- ------ vud af hvid marmor, hvars ögon tunga och nos voro röda och håret guld. Man sökte äfven att genom färger samt pålagda dagrar och skuggor förhoja utseendet på plastiska verk, såsom figurer och dylikt.
Prof på grekisk ornaments målning ega vi ännu qvar i de rika fynd af vaser och andra lerkärl, som, sedan årtusenden gömda i jorden, nu uppgräfts och finnas spridda öfver hela verlden. De äldsta af dem anses vara ifrån Homeri tid, således omkring 3,000 gamla.
Ornamenten målades plana, utan dagrar och skuggor med milda, dämpade färger och ofta af sällspord skönhet i formen.
De målningar i Herkulanum och Pompeij, som blifvit väl bevarade till vår tid äro antagligen utförda af grekiska arbetare, men efter storhetstiden, och kunna väl i allmönhet icke anses såsom prof på mästerskap utan fastmer såsom vanlig ramdekorering, ehuru en del af dem låter förmoda att de åro kopior efter grekiska mästerverk.
Dessa målningar äro, efter hvad undersökningarne hafva utvisat, utförda dels å våt kalkgrund d. v. s. al fresco, dels med limfärg på torr botten. - grekerna begagnade förutom lim och liknande bindämne, såsom ägghvita, honung o. d., äfven vax, hvilket i förening med varm olja äfven användes som skyddande öfverdrag å målningar.
(Konsten att måla med oljefärger försöktes först af Jean van Eyck 1410, efter en uppgift derom från 12 seklet af munken Theophile. Jean can Eyck uppfann äfven torksaker.)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti