(Värimorsingosta)

Åbo Allmänna Tidning 13, 31.1.1811

St. Petersburg den 3 (15) Januarii.

Hos Hans Kejserl. Maj:t har blifwit anmält, att Klädesfabrikören i Moskwa, köpmannen Rasarow i sin Trägård planterat Weide, och uppfunnit en beqwäm method att deraf utdraga en färg som fullkomligen liknar den dyra Indigon. Att nämnde wärt lemnar en blå färg, har långe warit kändt; men de medel, hwaraf man wid detta färgämnes utdragande betjent sig, hafwa hittills befunnits hwarken nog bestända eller nog tillförlitliga. Den färgstoft Köpmannen Rasarow ur Weideplantan wunnit, har i närwaro af Moskwas Sivilgouverneur och Professorerne wid Universitetet derstädes, blifwit på chemiskt wis undersökt. Rasarow färgade, dels med sitt Weide dels med Indigo, kläde; och försöken utwiste, att den färg, som efter hans method blifwit ur Weidet utdragen, fullkomligen liknar den utländska blå färgen, men öfwergår densamma i skönhet och waraktigher. Hufwudsakligen består hans procedur uti att begjuta Weidebladen med kokande watten, hwattill efter 2 a 3 minuter blandas kallt, och 2 timmar sednare annat watten, impregneradt med swafelsyra, tillpådes. Sedan efter denna tillblandning färgämnet satt sig till bottnen, afhölles wattnet, och bottenfäller, efter föregången twättning i kallt watten, torkas i en wärme af 30 a 40 grader (förmodligen efter Reaumurs thermometer, som på den Swenska eller hundragradiga gör 37 och en half a 50 grader). Då är färgämnet färdigt; och erhålles på sådant sätt af 7 a 8 skålpund Weideblad en Solotnik (1-90:del af ett skålpund) färgämne af lika godhet och strörre waraktignet än Indigo, som nu betalas med 300 a 600 Rubel Pudet. Tillika har Rasarow erbudit sig att n-gifwa en utförlig beskrifning om Weidets plantering och beredande till blå färg, warande han dessutom dinnad att anlägga en plantage af Krapp; och har hans Kejserl Maj:t täckts jemte förklarande af dess höga wälwilja emot Rasarow, låta tillställa honom en present bestående i en brillantsing.

Uppgifter för hushållning och slödjer

Åbo Allmänna Tidning 47, 20.4.1811

Waraktig Rank--sfärg(?) på bomullstyger erhålles om man kokar Pilblad i watten, fåller, med tillhjelp af Snickarelim, garfämnet ur färgsoppan affilar der klara, doppar godset deri, och säster färgen med behörig portion Saltpettersyra (Skedwatten).

Turkiska Perlor fördärigas ad Katechu, Violrot, Moschus(?), samt litet Lavendelolja, Berhamottolja och Lampswärta, hwilket allt sammanarbetas med upplöst husblåss, och formeras till större eller mindre perlor med tillhjelp af en wanlig Pillermachin.
Saftblått tillredas af de blå strålblomstren på Rågblommor. Med Gummiwatten arbetas de till en deg, läggas sedan emellan zine bräder med pålagd tyngd, rifwas, torkare, med litret alunwatten och urdunstas å nyd till torrhet.

Meabler af sämre träd få likhet af Mahogony; om de betsas med skedwatten, sedermera äfwersteakas med en upplösning af Drakblod i Soda ---(?) Spiritus Vin, samt slutaligen fernissas med en upplösning af Gummi Lack likadeles gived uti Soda och Winspritus.

Af Borwel(?) är en tillredning uppgifwen, som må hända en dag skall göra Chinesiska tuschet umbärligt(?). Man upplöser i god såpsjudarelut så mycket raspadt horn som lösningsmedler kan emottaga, och utdunstar så mycket watten, stadrar(?) en klar och fullkomligen färglös wärsta ofwanpå, ur hwilken med Alun upplösning en swart fälling erhålles. Denna fällning skötjes(?) wäl och torkas, samt rifwes sedermera med Gummi, då man får en swart färg af fullkomlig likhet med tusch.

Sedan Assekor(?) Fares Stenpapper redan i flere år warit förgåtit(?), har man nyligen i Tyskland föreslagit ett annat, och projecterat att anwända det till taktäckining(?). Basis dertill utgöres af wanligt grått papper, som ark för ark öfwerdrages med Snickarslim, prässas till en skifwa af 4''', och doppas i stark upplösning af jernvitriol, att deraf till fullo genomtröngas. Haldtorra prässas skisworne ännu en gång, torkas, och öfwerdragas med en blandning af mjölk och i fri luft sönderfallen kalk. //

Till Bomulls- och linne- persedkars märkning kan, i stället för det wanliga men besw-rliga arbetet med märkeråd och nål, anwändas en upplösning af gammalt bostigt(?) jern uti winättika. Denna upplösning inspisseras något, och försättes med arabiskt gummi. Med denna blandning secknar(?) man hwad märke eller bokstaf man behagar, låter tyget torka, och twättar det sedan med warmt watten. Det märkta stället bar då fått en wacker brungul färg som lätt förwandlas till en skön swarta, så snart det doppas i en soppa af Galläpplen, Sumach, och brun Bresilja.

Musselsilke (af Pinna nobilis) ger tyger af förträffelig glans och skönhet. Den knappa tillgången op detta råämne och flere andra omständigheter glra dock dessa tyger så dyra, att den tillwerkning man deraf i Frankrike anlagt, af sig sjelf upphörde. Alnen kunde ej prästeras under 500 Franker.

Att om wintern söda föda fåren utom hus, har i sednare tider blifwit af flera Ekonomer föreslagit, och äfwen i nog kalta climater öfwer förmodan lyckats. Likwäl torde fördelarne af denna hushålls method ingenstädes böra öfwerdrifwas. En herr Kegel i Thüringen, som derm d gjort försök, har nyligen, såsom resultat af fin erfarenhet, uppgifwit att får som öfwerwintra i fria luften, äta mer än andra, men äro något mindre ullgifwande och i köttet något sämre, hwadan han ock lemnar ljusa och lustiga fårhus söreträdet.

Sätt att tärga blått utan Indigo.

Åbo Allmänna Tidning 2.5.1811, 52

Ernst August Geitner, läkare i Sachsiska[?] orten Lößniß wid Schneeberg, har i en för [?]ne år sedan utgifwen. Skrift uppgifwik[?] en method att utan Indigo meddela kläden och ylletyger en temmeligen waraktig och wacker blå färg. Till 100 skålpund gods tagas 20 skålpund Alun, som i en kopparkittel upplösas ut i[?] watten: wattnet bör wara mjukt, och sedan upplösningen är för sig gången, bönas och arbetas godset[?] deruti en timmes tid. Derefter upphänges godser att Alunwattnet må afrinna, och inwepes[?] federmera uti en fuktad linne, eller ylleduf, der det lemnas liggande i 49 timmar, och efter denna tids förlopp sköljes. Emellertid kokas 20 skålpund blå Bresilja eller Blåholz med watten, och i soppan, som bör wara tillrädeligen stark, omröres godset få långe tills den blifwit färglös. Hälften deras afhälles då, och i det öfriga upplösas 15 skålpund grön Vitriol, hwarefter kitteln åter påfylles och godset omröres beturi en god timme. Redan på detta sätt erhåller man en rätt god mörkblå Indigo-färg med rädaktig glans, som urhåller profwet med twål[?]-upplösning, Pottaske-upplösning och Salmiak-spiritus, samt igenom kokning med Alun och uttwättning med Swafivelsyra föga[?] förandras. Hudwudsaken består deri, att Vitriolen är rätt ren: Will man gifwa färgen ännu mera fasther[?], och tillika betaga henne den rödaftiga glansen, så -------------- man blåsur kalk af torkad orblod[?], som med tillfats af kalk i en jerngryta calcineras. Deras tillagas federmera en lut, met hwilken godset wn liten stund (högst en fjerdeles timme) får uppsjuda[?]; hwarefter det ej genast sköljes[?], utan lägges förut en natt öfwer i blöt[?] u[?][?] rent watten.