30.4.13

Tilrednings-sättet af en ny grön Färg,

Tilrednings-sättet af en ny grön Färg,
af
Carl Wilhelm Scheele.

Kongliga Vetenskaps-Academiens Handlingar, Oct. Nov. Dec. 1778

At man näppeligen kan umbära Chemiens biträde vid Målare-färgors tilredning, och at med hennes tilhjelp ännu som ostad uptäckas nya färgor, är en sanning, som af ingen drages i tvifvelsmål. För at efterkomma K. Vetenskaps Academiens åstundan, som är, at den gröna färgen, hvilken jag vid mina Arsenik-försök blef varse, så väl som ock dess tilrednings-sätt, måtte blifva mera bekante för allmänheten; har jag äran at härmed upgifva den samma, så mycket mera, som jag funnit färgen icke allenast vara nyttig, så til vattu- som olje-färg, utan ock, at den nu, på 3 års tid, ej i det minsta förandrat sig.

Två skålpund blå Koppar-victriol uplöses uti en koppar-kittel öfver elden, med 6 kannor rent vatten; när Victriolen är uplöst, tages kittelen ifrån elden.

(*) Det är altid säkrare, at sjelf pulverisera hel Arsenik, än st köpa den samma förut pulveriserad, emedan det ofta händer, at den stötta är blandad med rifven gips. Man kan öfvertyga sig derom, om en knifs-udd deraf lägges på en glödande sten; röker den då aldeles bärt, utan at något qvarlemnas, så är sådan Arsenik ren.Derpå uplöses, uti en annan koppar-kittel, 2 skålp. hvit torr Pott-aska, och 22 lod pulveriserad hvit Arsenik(*) uti 2 kannor rent vatten öfver elden; när altsammans är uplöst, siles denna luten genom linne uti et annat kärl.

(**) I anseende til gärsningen, som här upkommer, bör kittelen, hvaruti blandningen sker, ej vara för liten, utan bör kunna inrymma vid pass 16 kannor.

(***) Alt det vatten, hvarmed färgen blifvit utlutad, innehåller litet Arsenik; derföre bör det bärtfläs på sådant ställe, hvarest kreaturen ej kunna hafva någpn tilgäng.
af denna Arsenicaliska lut hälles litet i sender til förut nämnde varma Koppar-vicriols uplösning, under ständigt kringörande med en trä-spade (**). När altsammans är tilslaget, får blandningen stå npgra timar orörd, då den gröna färgen sätter sig til bottnen; derpå afhälles den klara luten, och åter påslås några kannor hett vatten, som då väl omröres; när färgen åter satt sig, afhålles det klara  vattnet; man fortrsar ännu två gånger på samma sätt, med pågjutning af hett vatten. Sedan färgen är väl utlutad (***), hålles altsammans på en utspänd linne-duk, och då vattnet väl afdrupit, lägges färgen uti små klimpar på grått papper, och torkas i lindrig varme. Af angifne qvantitet, fås 1 skålp. och 13 lod vacker grön färg.

29.4.13

RON Vid köldens verkan sistledne vinter, på åtskilliga slags träd och buskar uti och näst omkring Åbo.

Jutussa ei käsitellä värejä. Jutussa käsitellään Suomessa kasvavia kasveja ja kuinka ne kestävät talven.
Af Pehr Kalm.


Kongliga Vetenskaps-Academiens Handlingar, 1761

At kölden en viss tid sistledne vinter var ovantlig sträng här i Finland, vidgå alle. Gammalt fols, som väl minnas 1909 års vinter, påstå enhålligt, at kölden sistledne vinter, vid Jul- och Trenttondags tiden, var strängare, än den så kallade Kalla Vintern år 1709, så at skillnaden endast har bestått däri, at kölde var nu ehuru strångare, dock kårt och slot sig sanrt, då den däremot år 1709 varade längre.

Hvad verkan den haft på folk och kreatur, är ej mitt änramål at utföra. Det är visst, at många människor blefvo däraf til deras lemmar skadde. Uti skogar har man solmigträds funnit hela Fogelsvärmar, at de slag, som altid pläga vara här hos oss om vintern, aldeles döda. Flere slags vilde foglar trängde sig in i husen, och läto med blotta händerna taga sig. En skock Gråsparsvar togo i Trettondags kölden sin tilflyt up i min vind, där de höllo til i 3 dagar, och voro så spaka, at man utan svärighet kunnat fänga dem; men ehuru de föra mig nog skada om Sommaren i Academiæ-Trägården, ville jag dock nu ej öfva på den någon hämd, då de i sin yttersta nöd likasom sökte hjelp hos mig, utan dem lämnades frihet, at fara sina färde när kölden var förbi.

Men så toden mången hafva lust at veta, hvad känning de större och fastare kroppar i växtriket hast häraf, och enkannerligen huru de trän, som från urminnes tider växa vild här i landet, eller eljest blifvit här i trägårdar länge skötte, i en sådan starck köld begått sig. Därföre, på det frantiden må någorlunda kunna vid ovanliga vintrars infallande jämföra det förra tider med deras, har jag den äran, at lämna Kongl. Vetenskaps Academien del af de anmärkningar jag i samma sak gjort. Tilfället har varit för mig så mycket bättre härtil, som jag haft många särskildta slags träd och buskar at vårda, dels uti Academiens Horto Botanico, dels i mina andra Planteringar, så i min egen trägård i Staden, som vid det på Hirvisalo ö, 3 fjerndels mil från Staden belägne Augments Hemmanet Sipsalo, det Hans Kongl. Maj:t på Höglofl. Krigs och Kammar-Collegiernes, samt då härvarande H. Landshöfdingen och Riddaren LILLJENBERGS tilstyrkan mig år 1752 allernådigst lämnade til Plantages intättande för de Norr-Americanske och andre nyttige träd, buskar och örter. Dessutom har jag uti Trägårdarne uti och i nägden af Staden, samt eljest i skogarne på landet med all flit gifvit akt härpå; och därjämte gjort mig af felere personer underkunnig, hvad de härvid haft tilfälle at märka.

Vid de träd och buskar, som nedanföre komma at upräknas, får jag nu förut nämna, at ingen annan af dem varit sista vinter det ringaste betäckt, antingen med En, Tall eller Granris; eller med Halm, löf, gödning eller något annat, utan de endast, vid hvilka det blifver med flit omordadt. Huru hög snö låg på markern Jul och Trettondags tiden skal straxt säjas.

Men på det man må hafva så mycket mera ljus och underrättelse, hurudan väderleken här på orten var både under den strägaste kölden, samt näst förut och efter, samt hurudan i gemen den öfriga vintern och påföljande Våren var; får jag lof, ar utur mina egna Meteorologiska observationer, jämförda med dem Herr Professor Leche här hållit, untdraga följande; hvarvid jag bör gifva vid handen, at den Thermometer jag brukat, är den vanliga så kallade Svenska; samt at, då vid observationerne o står fram för någpn sifra, betyder det graden under frysningspuncten, men är o bärtlämnat, utmärkers graden öfver samma punct, till exempel: den 7 Jan. klockan half 6. t.m. var Thermometern 038,0; det är, just 38 grader under frys-puncten; däremot var han år  1757 d. 22 Junii kl 3. e. m. 32,0; det är, just 32 grader öfver frys-puncten, hvilket ock år det aldrahögsta, som jag nu på 8 års tid, då jag budit til at med största granlagenhet dageligen hålla Meteorologiska observationer, sett Thermometern stå uti skugga här uti Åbo.

År 1759 uti November månad fick marken tämmeligen väl frysa, innan snö och köld kom. Hela denna månaden var intet töväder eller blida. Litet snö föll då och då senare delen.

December. Intet töväder var hela denna månaden. Den 12. kl. 5. f. m. var Thermomertern 022,7; men kölden slog sig straxt, så at Thermometern samma dag, kl. 1. e. m. var endast 0 6. Alla de öfriga dagar af Månaden från och med den 1 til och med d. 21. var ej sträng vinter. Snö föll då ochdå, och ibland var något litet urväder, så at vid d. 21 var marken allestäds öfvertäckt inemot af en hals alns snö, som dock låg ganska lös, emedan intet töväder varit, som packat den ihop. Vid gärdesgårdar och plank voro vid d. 21 af månaden alns djupa snödrifvor.

Från och med d. 22. December til och med d. 27 Januarii var väderleken, som följande Tabel utvisar:

KUVA 23
KUVA 24
KUVA 25
KUVA 26
De följande dagar af Månaden var lindrig köld.

Uti hela Februarii och Martii Månader var stadig, men icke sträng vinter; ingen gång töväder. Det snögade nog mycket desse Månader, och som intet töväder inföll, som kunde släsnön tilhopa, blef den denna vinter ganska djup.

Hela April var kall och kulen: man hade väl ofta tö, men ingen varm dag. Is-lossningen i Åbo-å skedde först den 29, som i manna-minne, efter gammalt folks utsago, ej skal hafva tildragit sig så sent.

Majus var til och med d. 22 kulen och kall, så at man ej kan säga, det under hela den tiden var någon särdeles varm dag. Så kall Maji månad fäga de gamle sig ej minnas hafva i deras tid varit mer, än en gång tilförene; men det mycket långt tilbaka. Den 19, drogs, vid Corpo, ut vid hafsbandet, ännu not flerestäds på isen. Den 24 gick först isen bärt på vattuskiftet imellan Finland och Åland. Ärter och korn, som man gemenligen får hör vid Åbo i slutet af April, fick Landtman nu icke så, förran d. 17:de och följande dagar i denna Månad. Månge fådde ej korn förran d. 24. Därföre blef och en god del korn och hafre denne Sommar ej fullmogne. Den sista veckan i Maji blef varm och behagelig, så väl som den följande sommaren, til en god del.

Men at eljest kölden mäst hvar vinter ibland här tämmeligen skärper til, kan inhämtas af töljande urdrag utur Herr Prof. Leches och mina Meteorologiske observationer på de dagar, då kölden på hvardera af nedannämde år här i Åbo varit strängast, så at Thermometern stätt så många grader under frysnings-puncten, som följer:

KAH-1761-kalm-28-1.png

På det man må se, hvad stor förändring, som träd och buskar här på orten mäst årligen måste undergå af häftig köld och stark hetta, hoppas jag, det ej l'rex vara obehageligt, om jag äfven upgifver de dagar, då på hvardera af nedannämde är hettan varit här starkast, nämligen:

KAH-1761-kalm-28_2.png

Nu får jag ändteligen komma til sjelfva träden och buskarna, och beskåda hvad verkan sista ovanliga vinter haft på dem. Jag vil för bättre redighet dela dem uti 3 afdelningar, näml. 1:0 De trän och buskar, som växa vildt här i Finland. 2:0 De som äro hitförde från Sverige eller andra Europeiska orter, och ej ännu växa vildt här i landet, utan planteras endast i Trä och kryddgårdar, eller annorstäds. 3:0 De som upvuxit af de frön, hvilka jag förde med mig från Norra America.

1. Uti Finland vildt växande träd och buskar.

1. Ask, (Fraxinus excelsior) växer vild på holmar, så på Åland, som i Åbo läns och Nylands skärgårdar; jag har mig ej bekant, om hon finnes vildt växande på fasta landet långt från hafskanten. Denne har nästan af alla våra Finska trän varit den mäst ömtolige. Stora träd, somliga mot 3 famnar höga, som varit i trägårdar eller vid gårdar, och som på  de flästa ställen haft antigen hus, plank eller backar til skygd på Norra siudan, hafva dock til stammen aldeles dödt ut. På somliga ställen hafva några sent in på Sommaren börjat slå ut löt på några qvistar, eller små skott från stammen. Dock har man ock blifvit varse några få, på hvilka vintern ej gjort någon skada; men desse hafva ock nästan altid haft bättre skygd på Norra sidan. På så monga jag sedt, hvilka ej än hunnit öfver en famns högd, har hela den delen af stammen, som förleden vintras stod öfver snön, aldeles dödt ut; men den delen åter, som varit under snön, är grön, och har denna Sommar utslagit frodiga skott. På alla de 9 år jag varit här, och lagt handen vid Ask-planteringar, minnes jag mid aldrig förr märkt, at hvarken stora eller små Askar tagit någon skada af vintern.

2. Hagtorn, (Cratægus Oxyacantha) växer äfven vild här i skärgården på smonliga ställen; dock är den mera sällsynt än Ask. På fasta landet har jag ej funnit den vild växande. Denna har sista vinter varit nästan lika ömtolig, som Ask. Jag hade uti min egen trägård anlagt en lefvande häck af Hagtorn, den jag dels updragit af bär, samlade jär i Finland, dels af små plantor, dem jag tagit på Runsala ö, en half mil från Staden, där de växa vildt: den hade redan hunnit til par aln[]rs högd, och artade sig på alt sätt väl; men sista vinter, blef största delen af det, som var ofvan snön, aldeles bärtfrusit; somlige gvuistar togo sig dock in på Sommaren. Så hände äfven med de Hagtorns häckar här i Finland; men längre in på Sommaren utsköt häcken ifrån den nedre delen af stammarna en myckenhet skått, hvilka denna Sommar väct så frodigt, at den svärligen kunnat växa bättre och tätare, om den af ingen köld blifvit skadd. Således är jag öfvertygad, at Hagtorns häckar icke allenast kunna anläggas i Finland, utan ock, at de kunna blifva äfven så täta som i Ängland; hvarföre jag ock denna Höst sådt en myckenhet kärnor af detta träd. Öfversta topparna af Hagthorn hafva väl nästan hvar vinter blifvit något skadade, då de uti mycket fet jord, gjort om Sommaren förut starka skott; men sista vinter angrep kölden den hårdare.

Om Sommaren 1759 voro alla mina Hagtornar mycket antastade af en art svart flemmig mask, som bårtfrätte endast öfre hinnan på bladen, som sedan aldeles torrkade bårt: detta  lärer mycket bidragit därtil, at desse buskar haft mindre styrka, at stå meot den följande vinterns häftighet. Förenämde mask tycker vara antingen den skråpuken af Curculio Pyri, som beskrifves uti Herr Archiatern och Riddaren Linnæi Skånska Resa p. 355, eller tör hända snarare, Larva af Tenthredo Cerasi; ty denna Tenthredo har Herr Prof. Leche sedt flitigt lägga sina ägg på desse träns löf; men förenämde Curculio är här mycket sällsynt. Samma mask lade sig ock förberörde Sommar i ganska stor myckenhet på löfven af Tuppspår-Hagtorn, Kersbärs- och Päron-trän, och halp altså därtil, at de fingo så starka stötar af vintern.

3. Lönn (Acer Platanoides) växer nog allmän här i skärgården: den les ock här och där på fasta landet, dock mäst ned mot sjökanten. Åtskillige af desse, både större och smärre, som voro planterade omkring trägårdar, uti allèer, eller eljest, så, här i Staden, som ute på landet, blefvo til hela den delen af stammen, som stårt ofvanför snön, aldeles döde; men slogo dock mäst alla sedan ut nya skort frpn roten och nedre delen af stammen. En god del, i synnerhet af de största, rogo ingen skada. Merendels märktes, at de som stått öpna för NNO, och NW vädret, hade mäst lidit, då däremot de, som på samma sidor haft skygd af plank eller hus, hade begått sig väl; doch träffade detta ej altid in. Det fant man nog tydeligen, så på Lönn, som andra slags trän, at de, som blifvit omplanterade om våren 1759, och altså ej ännu hunnit aldeles väl fästa rötter, ledon gemenligen mera, än de, som flera år stptt orörda. På dem, som stodo i skogar, märktes icke, at kölden gjort någon skada.

4. Vild Apel, växer på flera ställen, så på Åland, som uti skärgprden utanför Åbo; men den tog dock nästan så mycken skada af kölden, som de andre bättre Äppelträn, planterade uti trägårdar. Jag hade inflyttat i min trägård ifrån Runsala ö 10 sycken vilda Aplar, at hafva til ympstammar, som nu voro af en tums tjocklek: på somliga af desse bårtfrös aldeles en del af stammen samt åtskilliga grenar: de andre togo sig väl in på Sommeran; men voro ändock sjuke: när stammen eller någon gren afskars på npgon, var den mörkbrun inuti, och hade ej mera friskt, än den saf-ring den gjort detta år. Alla desse hade dock blifvit ömsade på 3 års tid. Om de i skogar stående tagit någon skada, har jag ej haft tilfälle at utröna.

5. Hassel, växer öfver alt så i skärgården, som på fasta landet i Södre delen af Finland; docj har den på många ställen tagit nog skada af vintern. Somlige af de större dödde til stammen aldeles ut; men slogo up från roten en myckenhet telningar: andre stodo längt in på Sommaren löflösa; men började någorlunda grönska, sedan väderleken blef uti Julio mera rägnaktig: på Norra sidan af backar hade de gementligen mera lidit; men så fåg man ock små Hasselskogar så belägna, at de på NW, N och NO sidan haft höga bärg, som tyckts tilräckeligen kunnat befreda dem frpn desse kalla väder, och dock voro där en myckenhet stammar aldeles utgångne, de öfrige mycket skadde.

6. Mespilus Coloneaster. På somlige af de buskar, som blefvo fluttade i Academie-Trägården om Våren 1759, bärtförs en del af stammen; men i skogarna, där den stod orubbad, var den oskadd.

At andra af våra i Finland vildt växande träd tagit någon skada af sista vinter, har jag ej märkt, ehuru jag dels sjelft gifvit akt därpå, dels frågat andra därom. Jag var väl i fruktan, at följande träd och buskar, som äro här i landet bland de sällsyntare vilda, ej torde så oskadda gå igenom, nämligen: Ge-apel (Rhamnus Catharticus) Finsk Oxel (Cratægus aria var. 8. i Linn. Flor. Svec.); Hafstörne (Hippohae Rhamnoides), och Idengran (Taxus bacacta), som alla voro planterade i Acad. Trägården på nog öpna ställen; men de bärgade sig alla väl. Hvad Stärkersbuskan gjort, har jag ej fått ärfara, emedan han endast väzer vild långt ut i skärgården, och finnes nu ej närmare; men jag fruktar, at den hade tagit på fasta landet samma hädänfärd, som des närmaste flägtingar Plommon och Kersbärsträden, hvarom nu skal nämnas.


2. Svenska och andra Europeiska Träd och nuskar, som blifvit här planterade, och ej växa vildt i Finland.

7. Plommonträd af flere arter hafva blifvit här cultiverade. Krikon hafva varit här i landet i långliga tider, så at de i somliga Trägårdar nästan utan all skötsel fortplantat sig sjefva; man har därföre jaft anledning at tro, det desse skulle tåla Climatet: icke desto mindre hafva de af alla här brukeliga fruktträd, varit sista vinter de mäst ömtoliga. Alla slag häraf hafva både uti och i nejden omkring Åbo blifvit så titaliter til stammarne dödade, at jag ej har sedt eller vetet enda Plommonträd, (jag undantager nu de Americanske, hvarom skal ordas längre ned bland de Americanske växter) som blifvit oskadt. Vid de mästa hafva dock från rötterna nya telningar sedermera uprunnit; men somlige äfven af dem, som til arten varit i urminnes tider här i landet, ehurude ock varit stora, hafva tagit sådan skada af vintern, at de hela denna Sommar ej upskutit någon telning från roten, fastän de stått på torra och tjenliga ställen, samt ägt på Norra sidan alt skygd som dem kunnat önskas.

8. Päronträd hafva ända til senare tider varit nog sällsynta här i landet; man har trodt, at Climatet varit dem för oblidt; dock har man nu på några år nog flitigt börjat af kärnor updraga dem; de hafva ock trifvits väl, och gifvit alt hopp om lycklig fortkomst. Man kudne redan visa åtskilliga, som voro 8, 10 eller 12 år gamla; men sista vinter gaf dem en faselig stöt. På de mästa blef all den delen af stammen, som stod ofvanför snön, bärtfrusen; desse hafva dock i Sommar från den nedersta och oskadda delen utsöagit nya skått. Några så stammar hafva väl in på Sommaren utslagit löf; men de stå dock ännu nog sjuka, och tyckes vara ovisst, om af dem kunna blifva några friska och beständiga träd; ty deras afskurna qvistar eller stammar äro inuti hel mörkbruna och nästan svarta. Jag vet icke, at någon här nära til Staden är ägare at något stort Päronträd mer, än Herr Lagman Wallenstierna vid des gård Pernå: det är ansenligen stort, och nog gammalt, samt har i flera år burit frukt: det står på et väl torrt ställe, och är mot de kalla väder väl förvarat; det har öfvertygar oss, at Päronträd kunna tåla Finska Climatet, då de planteras på sina rätta ställen: det är ock det enda, som jag ännu har mig bekant hafva gått oskadt genom sista vinter. Hos en eller annan Ståndsperson, som bor ute i skärgården, finnas och några stora Päronträd, som i flera år burit frukt; men de hafva blifvit ansenlgen qväste af sista vinter. Åärontärd hämtade från Sverige, och jär planterade, gingo mäst alla ut. Det bör jag än lägga til, at samma slags svarta flemmiga mask, som förut år omtalad vid N:o 2 fans likaledes i myckenhet om Somrarna 1758 och 1759 på löfven af Päronträn här i Åbo. Detta har väl mycket bidragit til trädens försvagende; men så lärer dock den stränga kölden gjort det mästa; emedan jag vet ställen på landet, där ingen mask visat sig på Päronträden; och de skaddes dock af vintern.

9. Kersbärsträd af flere arten hafva blifvit i långliga tider planterade och skötte bär i landet: de hafva och velat så fort, at de mångenstäds fortplantat sig sjelfva utan vidare skötsel. De tycktes då, som desse skulle tåla Climatet; men sista vinter var ock mycket svät för dem; ty på de mästa ställen äro de til stammen aldeles dödade; dock hafva de från roten  upslagit i Sommar nya telningar. Somliga hafva dock någorlunda bärgat sig; så at ehuru de stodo länge i Sommars, innan de utslogo löd, gifva de dock nu hopp, at repa sig. De som voro satte på sådana ställen, at stora snödrifvor legat öfver dem, stodo sig gementligen bäst, allenast mand drog omsorg om, at snön ej fick albryta quistarna. De Kersnärs-trägårdar, som ligga ute i skärgården, hafva mäst öfver alt bärgat sig bättre, än de, som voro på fasta landet, falt de förre ofta hade mindre skygd på Norra sidan än de senare. Samma mask, som förut är omtalt vid N. 2 och 8, hölt sig ock i myckenhet på bladen af Kersbärs-träden uti Åbo, bägge Somrarna 1758 och 1759, och halp til, at försvaga dem; men så kan dock ej all skulden tilläggas besmälte mask; ty Kersbärs-träden på landet, (då Skärgården undantages) undergingo mäst samma öde, som de i Staden, fast ingen mask lätit se sig där på de flästa ställen.

10. Äppelträd af flera slag hafva likaledes från urminnes tides blifvit här planterade, och bärga sig af alla frukt-träd, bäst mot vintrarna. Man har på många år icke märkt, at de tagit af kölden någon skada, mer än at öfversta topparna på de unga ibland pläga til en del bärtfrysa; men sista vinter gaf våra Äppelträd en svår stöt. En del gingo til stammen aldeles ut. De mästa togo sådan skada, at de stodo längt in på Sommaren, innan de fingo löf, och äro de ännu nog sjuka: när man afskurit en stamm, gen eller qvist, äro de inuti mörkbruna eller mäst svarta. Jag har dock uti min trägård några träd, och har äfven sedt hos andra några (de flästa af dem updragna af kärnor, samlade här i landet ; men somliga ock dels af kärnor från Sverige, dels från Pommern), på hvilka sista vinter ej visat minsta skadeliga verkan: desse slogo ut löf i rättan tid, hafva växt i Sommar fodigt, och då qvistar eller tjockare grenar med flit blifvit gå dem afskurne, befunnos de inuti aldeles friska: desse stå dock på lika öpna ställen som de andre, hvilka blifvit så illa medfarne, så at jag ej kan utgrunda, hvarföre desse så väl kunnat stå mot kölden. Jag har sedt Appeltärd af några och 30 års älder, på hvilka sista vinter spjelkte stammen midt i tu.En myckenhet 1, 2, 3 och 4 års gamla qvistar ginfo ut: de, som voro äldre, bärgade sig någorlunda. Äppelträd af flere slag, hitförde från Scerige, och jär planterade, gingo mäst alla nu ut. En del af de mindre skadde stora träden hafva gifvit vackert frukt i denna Sommar; men måsta delen har haft alsingen. Hvad som mycket kunnat bidraga til Äppelträns försvagande uti Åbo, har varit den grufveliga myckenhet mask (Skråpukar af Phal/aelig;na Evonymella och andra) som om Somrarna år 1750 och 1759 så öfvertäkte Äppelträden härstädes, at de uti åtskilliga Trägårdar äto up hvart löf, som fans på träden, så at de sägo ut som midt om vintern, eller skämde de så löfven, at de aldeles bärttorkades, såsom hade elden gått öfver dem; dock utslogo de bägge Somrarna å nyo andra löf. Men förenämde maskar tyckas icke gjort det mästa; ty somliga äfven här i Staden, som ej hade mycket höga träd, låto, så snart någon mask visade sig, pläcka den helt noga bärt, at träden togo däraf icke den minsta skada: så gjorde jag i min Trägård, och få vet jag, at flera gjort; men detta oaktadt dödade eller skämde sista vinter en myckenhet sådana träd; och på flere ställen på landet, där de ej blifvit varse någon mask, hafva träden mäst lika starkt fått ärfara verkan af vinterns väldsamhet. En eller annan af de Trägårdar, där masken ofvannämde år så illa for fram, har denna Sommar frambrakt en stor myckenhet Äpplen; dock ärö de samma på alla sidor omgifva med hus; emedan de ligga midt i Staden, få at de äro befredade för de kalla väders anfall.

11. Häst-Castanieträd (Æsculus Hippo-Castanum) hafva åtskilliga Ståndspersoner i senare tider förskaffat sig ifrån Stockholm. Vice Præsidenten och Riddaren, Herr Lagerflycht, har häraf både de mästa och största, varendes somliga ungefär par samnar höga; desse träd hafva trifvits här tämmeligen väl, och icke särdeles lidit af vintrarna, enkannerligen sedan de blifvit något stora; men af sista vinter dödde de fläste ut; och de få, som in på Sommaren utslagit löf, gifva ännu icke särdeles hopp.

12. Berberis växer ingenstäds vild i Finland, utan har blifvit hitförd från Sverige, och sedan här förkad med flit. En del buskar gingo ut af sista vinter; men största delen har bärgat sig, och tagit af kölden liten eller ingen skada. De buskar, som om Sommaren 1759 kommo hit från Sverige, blefvo mäst alla af den därpå följande vintern dödade.

13. Fläder (Sambucus nigra) växer ej eller vild här i landet, utan har kommit hit från Sverige, och planteras på några få ställen i Trägprdar. Vid alla hårdare vintrar plähar hela stammen frysa bårt; men om Sommaren strax därefter upkomma från roten nya terningar; och så skedde äfven detta år.

14. Rosenbuskar (Rosa hortensis) planteras af åtskilliga i Trä-och kryddgårdar; vid alla hårdare vintrar, ja, ibland ock vid rägnaktiga, frysa stammarna gemenligen bärt; men de upslå från roten nästföljande Sommar nya telningar. Sista vinter fröso en stor del bårt; men nya stammar uprunno i stället denna Sommar; andra åter bärgade sig sistledne vinter längt bättre, än de gjort de förra lindrigare.

15. Korg-Pihl (Salix viminalis) hade en och annan Ståndsperson förskaffat sig från Sverige, at försöka, huru den skulle begå sig i Finska Climatet: den gick tämmeligen väl igenom de förra vintrar; men af den sista gingo de mästa til koft. Herr Handelsman Bæhr fick dock behålla en och annan oskadd.

16. Vild Jesmin (Philadelphus coronarius har man haft några år i somliga Trä- och kryddgårdar, utan at den lidit af vintrarne. Af de buskar, som omflyyrades om Våren 1759, togo några stånd, litet skada vid sista vinter; men andre ledo aldeles intet. På dem, som stodo orubbade, märktes ej någon olägenhet.

17. Hvita Mulbärsträd äro af mig uti Acadeiæ Trägården updragne til den myckenhet, at jag ej har mig bekant, det någon härpå orten här däraf mera. Herr professor Gadd och jag hafva bägge försökt, at låta dem stå ite öfver vintrarna; dock at de varit täkta med Enris; så voro de ock sista vinter. De begingo sig tämmeligen väl, så at endast quistarnas spetsar bletvo vårtfrusna; dock bör man märka, at de under den strängaste-kölden icke ock tämmeligen täkte med snö; hvarföre man ej ännu kan med fullkomlig säkerhet säja, huru vida de skola tåla de skarpare Finska vintrar. Dock har man så mycket mera anledning, at hoppas det bästa, som på Plommon-, Kersbärs-, Päron, Äpple- och Hagtorns telningar, som de 2 eller 3 första åren af deras ålder varit lika väl täkta med Enris, understundom, äfven vid lindrigare vintrar, en del af deras quistars spetsar blifvit lika så skadde af kölden, som Mulbärs-trädens nu; och likväl kunna förenämde 5 slags träd, när de blifva stora, väl hårda ut våra vintrar, då ej en aldeles ovanlig köld infaller: om de hvita Mulbärsträden få göra med, hafve vi ej orsak at klaga.

18. Cytisus Laburnum har jag updragit af frön uti Plantagen vid Sipsalo: mäst alla skarpa vintrar har en del af stammen dödt ut; men om Sommaren färefter hafva nya skått utslagit från des nedre del; således frös äfven sista vinter en del af stammen bårt: doch har den i Sommar gjort vackra skått från de nedre grenar.

19. Ben-ved (Cornus sanguinea) har blifvit hitförd från Sverige, och hinnes ej vild i landet. En god del af quist-ändarna blefvo af sista vinter bårtrusne; men nedre delen var frisk och oskadd, och har trifvits väl denna Sommar.

Desse nu upräknade äro af de Svenska och andra Europeiske Träd och buskar, hvilka skötas här i Trä- och kryddgårdar, eller vårdas eljest med flit, de, som jag blifvit varse hafva tagit någon skada af sista vinter. På de andra har jag icke kunnat märka något dylikt; ty Syrener, Siberska Ärt-trän, Stickelnärs buskar af flera slag, jämte andra, hafva icke det ringaste gifvit sig af sistförledne vinters köld.

28.4.13

Fortsättning af rönen angående de Alcaliska salten, med mera

Kongliga Vetenskaps-Academiens Handlingar, Jul. Aug. Sept. 1756

Ingifne af G. Brandt.

Då klar Spiritus falis göts på Berliner-blått at därmed öfver eld koka, uplöftes i synnerhet den därhos sig bestickande alun-jorden, och gaf salt-syran en gul färg. Solutionen genom papper filad, och med lutsalt fält, aftvättad och torkad, var et stoft, ljus-gult til färgen, vågande 12 afs, som med kol-stybbe glödgat, blef mörk-grått, men drogs intet af Magneten. De ouplöfta ock i fil-papperet skölgde qvarlefvor aftvättades från all sälta, och vogo 8 afs efter invågne 20 afs Berliner-blått, men voro likväl af en lika stark ock skön mörkblå färg, undantagande at något litet stöta på Purpur. Då detta qvarbletna pulfver på skierfvel under muffel glödgades, fattade det eld, som kolstybbe, och hyste den längre än Berliner-blått, samt lemnade efter utkolningen en aska, lik til färgen crocus Martis; och mer på rödt stödjande än Berliner-blått efter des glödning, förlorade äfven mer i vigten, nämligen hälften eller 4 afs ad de 8. Samma aska drogs ock något litet af magneten, samt något mer, sedan den blifvit bränd med kolstybbe, änskönt den genom spdan bränning intet förbytte sin rödaktig färg i en mörkare eller svart.

18. som utlutad aska af ved och vegetablilier är en Alcalisk ofmakelig jord, som brusar med skedvatten, och denna jord genom stark bränning blifver caustic, äfven som kalk-sten bränd, så at sedan medelst uplösningar i vatten, af hvardera en kalk-lut fås, hvarmed jag förstår kalk-vatten utan blanning af lutfalt, emedan en fullkomligen utlutad vegetabil-aska, icke gifver något lutsalt mer efter des bränning å nyo, utan allenast en kalt-lut, hvarpå genom des afdunstning öfver eld en cremor calcis sig visar, samt efter vattnets afrökning til fullo, en dylik kalk-jord allenast öfrig varder: Altså fölger ock däraf, at lutsalter äfven kunna blifva mer och mindre skarpa af kalkblanning, i anseende til vegetabiliernes bränning til aska med starkare öppen, och hastigare, eller svagare och långsammare qvafd eldning, men i synnerhet kommer kalks causticitet os et lutsalt, af askans starkare bränning sedan den blifvit gjord. Ty lutsalt af aska utur kakelugnar, efter många derpå gjorda eld-brafor, finnes altid hafva en blanning af kalskierpa (ock altså för skarp och skadelig at bruka til bykningar så väl för linne, som i synnerhet ylle) härrörande af den alcaliska jordens starka bränning til osläkt kalk eller calx viva, men icke så af aska efter kol, genom en tiltäpt och långsam hetta til aska blefne, utan någon vidare dess bränning eller påeldning: kunnande sådan askas alcaliska jord så mycket mindre fågas blifvit bränd, sedan den blifvit gjord, som den tvärtom alt efter kolens qvafde hetta åstadkommen, mer och mer svalnar. Luten har jag funnit stundom gulaktig, stundom brun, af aska efter björkved utur en kakellugn, efter många skjedde eldningar, och sätter sig under dess coagulation äfver eld uti afröknings-kjerilet en blå eller blågrön salt-rand kring om bråddarna; men solutionen coaguleras med möda til salt på flutet til fullo, med mindre hettan icke minskas i anseende til kalkblandade lutsalters lättsmältignet i elden. En del af lutsaltet efter dess första coagulation, åter i vatten uplöst, fans efter lutens filtrering lemna något litet af en ljusblå jord, som brusade med skedvatten efter dess aftvättning och torkning, men ej sedan den blifvit bränd, då den gjorde skedvattnet gelatineust. Luten efter sådan filtering, coagulerad, var et salt, til färgen litet gulaktigt, och kunde icke göras hvitt på sätt och vis som annan grå kalk-fri potaska genom bränning, utan vardt tvärtom af hettan, ehuru liten, mer mörkt och litet på olive-fäg stödiande, och stod ändå som knapast at aktas för sammansmältning, kunde icke eller efterhand vänjas til at tåla glödgning utan at smälta, ehuru länge ock därmed arbetades. Då det sedan uplöstes, och luten silades ifrån dess jord, fans en myckenhet däraf i sil-papperet, gul til färgen, som efter dess adskölgning ock torkning brusade häftigt med skedvatten, så väl sedan den blifvit glödgad, då den fick af glödgningen en brun färg, som utan at hafva undergått någon glödgning efteråt. Med hetta för blås-belg började denna jord, efter 8 minuter vid pass, at löpa tilsammans, och fick en svarbrun färg, samt drogs af magneten. Af des så snara sammanlöpning syntes, at kalk-jorden hade en blanning af den blå jorden (8, 9, 10), som befordrade de kalken til en lättare smältning, än för sig allena, hvilken ock därjämte af tilblandad kiselsten plägar vinna en genomskinlig ren glas-smältning, tjenlig til fönsterglas och bouteiller, som at vedaska och sjö-sand vid Glasbruk tilverkas. Af samma slags ofvannämde brjörkveds-aska utur kakel-ugn, gjordes bollar, medelst litet vatten, och sedan de väl blifvit torra, invogs däraf 15 3/8 lod, brändes 2 timar uti en dragugn, tiltäckte i digel, och vogo därefter 10 ¼ lod, jämte lika proportionerlig afgång i rymden, samt hade någon blå färg fläcktals utanpå. Äfven brändes sådan aska utan formering i bollar med lika stark och långvarig hetta, och hade lika afgång så i vigten som rymden, nämligen 1/3 del, eller 33 1/3 proCent. Fessutan brändes ock något af samma slags aska i digel tiltäkt, med smält getta för blåsbelg, en fjerdedels tima vid pass, och dans därefter, någon liten sammanlöpning omkring bräddarna och vid botnen, såsom en början til smältning. Den på förbehörde sätt brända askan uplöstes i vatten, silades från des jord, och coagulerades luten öfver eld; men sådant kalkblandadt lut-salt var så lätt-smält nästan som vax, sp at det icke kunde coaguleras, för än der togs ur elden at afkylas, då det väl afstelnade; men handt icke väl blifva svalt, för än det började taga vatten til sig utur luften, heta sommar-sagen, som hastigare och i större ymnoghet på kårt tid ökades, än hos något annat alkalisk salt. Ofvan omkring bräddarna af kärilet, hvaruti luten inkokades, syntes tydeligen blå-grönä salt-ränder; så at sådan färg icke kommer af eldens blotta verkan på de rena alcaliske salten genom deras starka smältningar i elden, efter somligas mening, utan endast och allena af den därhos sig bestickande jorden (78, 9, 10). Med vatten genom kokning öfver eld, uplöstes åter förberörde congulerade salt, och skildes luten genom filtering ifrån en efterlemnad jord, grå til färgen, som sedan den väl blifvit aftvättad och torkad, starkt brusade med skedvatten, som vard däraf gelatineust öfver natten. Med hetta för blåsbälg, 6 eller 8 minuter vid pass bränd, började den smälta kring om digel-bräddarna vid bottnen, til et svartaktigt glas; men icke desto mindre brusade de öfrige mörka, allenast löst sammanklimpade små stycken, med skedvatten. Äfven befans, at andra dylika små stycken gofvo vattnet en kalkluts-smak. Sådan jord smälte til et svartaktigt rent glas på ½ tima vid pass, för blåsbälg. Til at få veta huru utlutad veaska sig i elden månde förhålla, togs björksveds aska utur kakelugnar efter flera skedde eldningar, och utlutades hel noga all fälta.

Af sådan torr blefven aska invogs 12 lod och brändes i digel, tiltäkt uti en drag-ugn, 2 timar; äfven invogs lika mycket af ut lutad sod-aska och brändes på lika sätt, samt vog derefter, den ena få väl som den andra, 7 3/4 lod; så at afgången var 35 x/72 proCent, och voro bägge Clcariske och lika osläkt kalk. Men väl bränd och utlutad ben-aska förlorade genom vidare bränning ganska litet i vigten, emedan af 11 3/4 lod invägne, igenfiks öfver 11½ lod, och hade ingen känbar skarphet af osläkt kalk: hvadan ock ben-aska kan anses för den bästa til prof-capeller, då däremöt ved-askan kunde höra hinder i drifningen genom någon bly-glasets reduction, i synnerhet i stark heta, hälst samma aska då får en saltig osläkt kalks egenskap. Sedan all kalk-sälta, hvilken icke gifver vattnet någon färg, på det nogaste blifvit utkokad, och skilgd ifrån den utlutade och därefter brände ved-askan, som med möda och icke utan många vattu-pågjutningar sig göra lät, äfven som ock med bränd kalksten beskaffat är, at den fordrar en mödosam och långvarig utlakning; brändes askan återigen på samma sätt, och vard å nyo lik en osläkt kalk. Denna utlutades återigen på förberörde sätt, och fans genom bränning åter blifva en osläkt kalk, och så vidare på samma sätt, som rönen angående kalken, uti denna Kongl. Vetenskaps Academiens Handlingar för April, Maji och Junii månader år 1749, innehålla. Jag understår mig därföre icke at påstå, at kalk är en uti vatten hel och hållen uplöselig jord, så mycket mindre, som all ved-aska då med samma skål skulle kunna sägas vara hel och hållen i vatten uplöselig.

19. Beträffande den egenskapen af en osläkt kalk, at intet gifva vatnet någon färg genom des uplösning däruti, samt at osläkt kalk at Mineralriket, skal, då den lägges uti en brun potasklut, efter somligas mening, upsluka den bruna färgen, eller den samma præpitera, och luten sedan blifva klar som vatten; så har jag försökt, at till en sådan potask-lut lägga sin pulveriserad tärik och väl bränd kalksten, at därmed öfver eld koka; men som jag däraf ingen färg-upslukning märkte, lade jag efterhand alt mer och naer däruti: Dock ehuru mycket jag tillade, ville likväl ingen ändring i färgen för mig blifva synlig. Jag filtrerade ändteligen luten genom papper, och jämförde den emot en annan samma slags lut, hvaruti ingen osläkt kalk kommit; men kunde icke skönja någon skilnad i färgen dem imellan. Äfven försökte jag at lägga uti brun alcalisk lut, osläkt kalk, at flera dagar stå och kalt uplösas, samt lade efter hand mer och mer däruti, flera gångor efter hvarannan, och filterate luten, at så mycket bättre kunna observera färgen; men kunde icke märka någon minskning i färgen emot en annan samma slags alcaliska lut, hvaruti ingen osläkt kalk kommit.

Desutan tog jag en del grå kalk-fri potaska och betäckte den samma med 2 delar särsk och nyss bränd osläkt kalk af krita, samt stälte uti fria luften, allenast för regn betäkt, til dess kalken börhade få remnor. Uplöste sedan saltet i vatten och jämförde emot en lut af samma slahs grå potaska utan kalk; men kunde icke finna någon skilnad uti färgen. Men då kalk hos et lutsalt sig bestiker, kan likväl icke slå felt, at den genom rön å daga gifva. Ty på samma sätt som hos en bränd ved-aska en osläkt kalk bevifes, änskönt den icke färgar vattnet; äfven tå kan ock en mineral-kalk hos et lutsalt igensås, sedan den därtil blifvit blandad; aldenstund sådana kalker genom de coagulerade luters uplösningar¨å nyo, samt frånsilningar, stanna qvar i fil-papperen, om icke på en gång altsammans, dock på flere: i synnerhet då salten därimellan eldas, så mycket de tåla, utan at smälta; så at den således drånskilde kalken, genom utlakning återsäs, och genom dess bränning bevides blifva en osläkt kalk å nyo.

20. En brand-gul lut af aska efter kol (med tiltäpt eld til aska brände) coagulerad til en grå potaska, och sedan åter uti kalt vatten lagd at uplösas, värmde vattnet och lämnade efter uplösningen och frånfilningen en jord, som sedan den blifvit afskölgd och torkar, brusade med skedvatten, så väl utan at hafva blifvit glöggad, som efter dess glöggning, samt coagulerade bägge skedvatnet (ehuruväl i en ganska liten del af hvardera emot samma starkvatten) til gelatiner elfter 12 timmars tid, så at glasen, hvaruti de voro, kunde omstjelpas, utan at något däraf nedföll. Men sedan en annan del af samma slags jord, med starkare hetta för pust blifvit bränd, dock utan at smälta eller sammanlöpa, skedde ingen effer vescence med skedvatten, som ock icke eller sådan jord hvarken värmde vattnet, eller någon kalkluts smak gaf. Den frånsilade luten, som ännu var gul, coagulerades til salt, och calcinerades på skerfvel under mussel ad albedinem, lades sedan i kalt vatten, som däraf bler varmt, och erhölts efter uplösningen en lut, klar som vatten. Den genomsilade luten lemnade en jord efter sig, som efter dess utlakning från all sälta, brusade med skedvatten, jämväl ock efter dess-glöggning, och gjorde bägge skedvatnet til gelatiner. Då en annan del af samma slags jord brändes med starkare hetta för blås-bälg, dock utan at sammanlöpa, skedde sedan ingen brusning med skedvatnet, icke eller fans vattnet däraf blifva skarpt, och få en kalk-luts smak, men skedvattnet fick likväl däral efter et dygn, en gelé-aktig consistance. Som fördenskil äfven af föregående rön lärdes, at icke all grå eller ocalcinerad potaska har dess causticitet af osläkt kalk, hvilken hvarken gör skedvattned gelatineust, icke eller efter dels bränning mister dess brusande egenskap med syror, utan tvärt om, åter blifver caustie med mera; altså, emedan hos lutsalt af kol, med tiltäpt eld til aska blefne, tilverkadt, en så beskaffad jord icke fans, som ock icke eller en oslält kalk, utan den alcaliska jordens hehöriga bränning åstadkommes: ty bestrykes ock nu än yttermera det, at dess causticitet den färgande feta jordens blanning med lutsalt blifvit tilägnad (9.). Hvaremot, at sådana lutsalter värma vattnet, så mycket mindre för skäl gälla kan, til en därhos sig bestickande kalk, som denna egenskapen icke endast och allena tilhör en osläkt kalk.

21. Soda i vatten uplösd genom kokning och silning, til dess det uplöste saltet blifvit skildt ifrån dess mykna jord, hvilken ofta utgör mer än torra saltets vigt, gifver en lut, som icke innehåller npgot sal tertium eller medel-salt, som hos potaska plägar finnas, behöfver icke eller tort inkokas som potask-lut, utan allenast til dess en hinna sig ofvan anlägger; då luten ställes i kölden, at sig i et crystalliskt salt anskjuta. Sodlut af ocalcinedad soda har gementligen någon brun eller gulaktig färg, och sker ingen redig salt-crystallisation af ocalcinerad Soda; men sedan den behörigen blifvit bränd, är luten klar som vatten, ch anskjuter sig saltet i vackra, stora, skuggande crystalleer, bestående af parallelogrammiste skifvor grade-vid, likasom trapp-steg på hvar annan ladge, och i pyramid-skapnader sammanfogade, stundom ock annorledes. Hvad calcicantionen eller bränningen angår, så ehuru sådan ofvännämd stor myckenhet alcalisk strängflytande jord hos Soda finnes; behöfves likväl en lindrig hetta därtil, emedan den eljest sammansmälter, utan at blifva hvit. Förutan en liten del af saltsyra hos all Soda, som med Oleo Vitrioli genom destillation utdrifves, och af tilblandad Spiritus nitri blir et Kungs-vatten, som uplöser guld; så är Sod-salt et mineraliskt lutsalt, likt det, som köks-salt innehafver, skiljande sig ifrån Vegetabil-lut-salter förnämligast därurinnan, at det icke som de, i kall och fuktig luft smälter. Denna de vegetabil-lut-salters egenskap, finner hos de mineraliske så mycket mindre rum, som i de mineraliskas crystalliske skapnad vatten nödvändigt ingå bör, och utgör ofta öfver hälften af torra saltets vigt.

22. (Af (8, 10, 14) ses, at hos vegetabil-lut-salter sig besticker en blågrön jord, som icke är alkalisk eller af kalks natur: at äfven hos detta Mineral-lutsaltet sådan jord finnes, bevises af följande rön. Til 1 lod rent, crystalliserat Sod-salt göts ½ lod klar vitriol-olja och med grädevis gifven hetta, glödande på slutet, afdestillerades salt-syran. Sedan göts åter ½ lod klar vitriol-olja på lemningen i glas-retorten, tillika med mera vatten efteråt, och syntes då efter saltets uplösning en blå jord på botten, som litet stötte på grönt. Destillationen skedde åter, til dess retorten väl glöddande vardt, i den affigten, at se om något tort salt, eller så kallat Sal sedativum månde sublimeras likasom af borax, men ingen liknelse var därtil, hvarken vid denna eller föregående destillation. af samma slags crystalliske Sod-salt uplöstes något i vatten, och slogs därtil ren spiritus nitri (dock icke fumans, utan annan af skarkaste slaget til skedningar brukelig) ad punctum saturationis, samt filterades, afröktes ad pelliculam, och stäldes i kölden at fåtta et crystalliskt salt; då et til färgen blåaktig nitrum cabicum erhölts. Sedan detta salt i vatten blifvit uplöst och lemnat 2 dygn at stå stilla, föll et blått stoft ned och vardt Salutionen klar. Detta stoft afskölgdes och torkades vid värma, men solution afröktes ad pelliculam och lemnades at anskjuta et klart eller hvitt nitrum cubicum. Därefter försöktes detta pulfver på skierfvel at glögdas, då det blef til färgen nästan likt tegel-mjöl. Til at se om det vore något järnhaltigt, blandades kolstybbe därtil och instältes åter at glöggas, men då smälte det til svartaktige glas-korn, utan at något stoft däribland fans som drogs af amgneten. Som hos soda äfven vegetabil-lutsalt plägard finnas, så torde kunna menas, at den blå jorden däraf kommit, men vegetabil-lutsaltet hos Sodan fås altid på slutet af coagulationen, såsom en sörja, blandad med det mineraliske, som i crystalliskt salt sig intet sätter, utan tort inkokas bör. Däremot var det Sod falt jag til föregående rön brukade, af första crystalliska anskjutningen, efter flera skålpunds uppösning, och bestod af vackra, stor, rena och klar crystaller, som til fullo blifvit afskölgde ifrån all annan vidhängande lut, så at icke något vegetabil-lutsalt därhos kunnat vara. Samma vackra crystalliske Sodialt, har ock då redan stått mer än et år uti fönstret af et rum, som intet eldades, och blifvit med tiden alt mer och mer tort, som af hvitnaden utanpå och dess tiltagande märktes, tvärt emot alt vegetabil-lutsalts natur, som  däremot tager värska til sig at luften. Men det är utan grund, som af somlige föregifves, nämligen, at den hvitnad som sådana och flera dylika salter til ytan få, då de stå öpna uti luften, skal härflyta af någon ditkomst utur luften af Vitriol-syra eller annat dylikt: ty den beryder icke annat än en torkning, vattu-utdunstning, eller calcination utanpå, hvarigenom crystalliske pelluciditeten försvinner, äfven som man ser Vetrioler af luftens tokande kraft hvitna utansil. At Sol-salt ingen Vitriol-syra får af lufen, bevifes ock af (7), vid slutet.

23. Borax är et crystalliserat mineral-lutsalt, som tilverkas af rå borax eller så kallad Tinkal, hvilken upgräfves ur jorden uti Orienten eller China, och med Ost-Indiske skepp föres til Holland samt Venedig, at der raffineras och beredas til et klart eller hvitt crystallicerat lutsalt; hvilket en långan tid hållits för et medel-salt, och af åtskillige Chymicis blifvit utgifvit, för at dels innehålla et flyktigt alcali, dels ock en Vitriol-syra, blandad med lutsalt, med mera. Sedan af en rå borax genom förut-gången beredning, en klar lut blifvit gjort samt silterad, är en grå jord eller aska öfri til 11 a 12 proCent, hvilken brusar med skedvatten. Genom glöggning på skjerfvel under muffel blifver den gulaktig, och brusar då äfven väl; är ganska lättsmält i elden, så at då den i sammanklimpade stycken lägges imellan kol för blåsbälg, på några minuter smälter til en mörk slagg, äfvenväl i digel för sig allena, på mindre tid än ¼ tima, til rent svart glas; ja ¨å man tänker bränna samma jord i äskjan med god hetta i digel tiltäkt, och kol öfver och under, doch utan blås-bälg, börjar den smälta, om hettan icke snart uphör. Efter afkylningen,  i kalt vatten lagd, tyckes då fräsa något; men vattnet får så godt som ingen kalk-luts-smak, icke eller skjönjes någon brusning af sådan bränd jord med skedvatten: dock gelatineras det. Då denna jord, som liknar en lera, efter dess pulverisering och glödning på skerfvel, först gul-brändes för sig allena, och sedan med kol-stybbe, samt därefter med magneten försöktes, drogs den däraf ganska litet, äfven som förr glödningen med stybbet. Klar Spiritus salis, guten på den gulbrände jorden, fick en starck gul färg däraf genom upkokning öfver eld, och skedde någon uplösning, som med alcaliskt salt eller lut, fäldes til et gult pulver. Äfven gör Vitriol-syra en uplösning, som på samma sätt fältes til en gul jord, hvilken fä väl som den förra, hvardera för sign afskögd och torkad, samt med kol-stybbe brände, blefvo mörk-grå, och drogos då bättre af magneten. Det som eljest berättas om Boraxens svära uplösninig, eller at mycket vatten därtil behöfves, mer än til något annat salt, är väl på visst fätt sant, men ock icke få på et annat; ty mycket vatten ärfordras til at kunna hålla detta salt någon tid i kölden uplöst; men däremot har jag ock funnit, at mycket borax i litet vatten uplöses genom kokning öfver eld, men än något annat salt i proportion emot vattnet, så at sedan nästan altsammans i kölden coaguleras med ganska liten vätska ofvanpå, utan at någon redig crystallisation kan skönjas. At borax är et lutsalt, bevises af följande rön: 1:0 af smaken, som närmast kommer til Sod-salt, skont än 2:0 som knappast någon brusning med fyror märkes, så framt icke så mycket borax genom kokning öfver eld i vatten uplöses, som ske kan, och i kokning hålles, då syrar, därtil gjutes, såsom i synnerhet Oleum Vitrioli, dock med något vatten förut så mycket utspädt, at ingen brusning med vatten allena ske må; och blifver 3:0 af Vitriol-syra och borax et Sal tertium, nämligen Sal mirabile, äfven som af annat mineral lutsalt med samma syra; 4. at viol-syrupen däral grön varder; 5:0 at borax fäller det, som af syror blifvit uplöst. Härvid har jag märkt, at, då borax uplöses i vatten, och lämnas någon tid at stå, hvarigenom en del af sign sjelf åter nedfaller; seda nästan ingen fällnning därmed göras kan, i synnerhet utur silfver - och bly -solutionerne: hvadan ock af somlige föregifves, som skulle icke sådan fällning vara möjelig, och altså Borax icke något lutsalt, med mera. Jag påstår däremot, at, då soluto boracis är färstk och behöringen salt-rik, icke skal slå delt, at så väl silver - som bly - solutionen däraf fällas. Dock sker det icke allena af lutsältor, emedan vitriol - och salt-syror, jämväl ock uplöst köks-salt, göra en fääning utur silfver-ock bly-solutionerne; så at den som tror, at hos borax fins en vitriol-syra, kunde få anledning at tilskrifva denna syra sådan fällning. Mend det som bevisar, at hos borax ingen vitriol-syra sig besticker, är.

(a) at uplösd Mercurius sublimatus præcipiteras at borax-lut til et rödaktigt pulfver, äfven som af annat aleali fixo, men grumlas icke hvarken af uplöst sal mirabile, eller tartaro Virtiolato eller sal polychrest.

(b) At Solutio vitrioli communis, veneris och Aluminis, grumlas straxt, samt præcipiteras så väl af borax, som annat Alcali fixo, men icke af Sal mirabile och tartaro Vitriolato eller sal polychrest.

(c) At uplöst sal Ammoniacum fixum straxt grumlas och fälles af solutio boracis, äfven som an annan alkalisk lut; men intet af sal mirabile och tartaro vitriolato eller sal Polychrest.

(d) At ock förhållandet til auripigment af kalkvatten uplöst, är af samma beskaffenhet, men

(e) At Qvicksilfver i Spiritu nitri uplöst, præcipiteras af borax-solution til et hvitt pulfver, äfven som det ock af sal mirabile sker; däraf allena kan icke sllutas, at någon Vitriol-syra hos borax sig besticker, då icke tartarus Vitriolatus och Sal polychrest åstadkomma en fällning af lika färg, utan denna Mercurii solution säraf fälles til et citron-gult pulver, samt alla de föregående rönen icke bestyrka, at någon Vitriol-syra hos boras är. Med uplöst pottaska, Sal tartari och Sod-salt sker ur samma Mercurii solution en fällning til et pulver, likt til färgen snus eller tegel-mjöl.

6:0 At af Salmiac med borax i stället för annat alcali fixum, en Spiritus Salis Ammoniaci genom destillation åstadkommes, dock med den åtskilnad, at jag icke sedt något Sal volatile då upstiga, utan allenast en vätska, hvilken likväl är et alcali volatile, som har alla dess egenskaper, brusningen med syror allena undantagen; äfven som ock en Spiritus Salis Ammoniaci med osläkt kalk gjord, icke eller gifver något flyktigt salt, utan allenast en vätska; däremot både med potaska, så väl som med Sal tartari och Sod-salt af Salmiaken et Sal volatile tilväga bringas.

7:0 At af borax och oljor eller fetmor tilsammans, såpor och tvål beredas kunna, äfven som af annat lutsalt med sådana feta materier.

Continuation häraf följer uti nästä Quartal.

27.4.13

Beskrifning på Tvål, som är tjenlig til Bom-ulls-garns Blekning.

Kongliga Vetenskaps-Academiens Handlingar, Januar. Febr. Mart. 1752

Af Eva de la Gardie.

Man brukar dertil Al-Björk eller En-aska: har man etdera af de två förra flagen, så blandas 1½ tunna deraf ihop med ¼ tunna kalk; men af det sista något mer, efter den askan icke är så stark. Detta släs i et Brygge-kar och deruppå så mycket vatten, at altsammans blir väl fuktadt, när det omröres med ett Mäsk-rör- Vidare öses derpå vid pafs två tumor kokhett vatten, hvilket  ledes genom karet på samma sätt, som vid Bryffning: Denna Lut kokas så ofta å nyo och går genom rosten, tils hon är så stark, at ett ägg icke sjunker, då det lägges deruti. Af en sådan Lut tages en del, efter behag, och kokas i en Brygg-kittel tilhopa med et pund Talg och et halft pun Ister, bäggedera väl sönderhackade, hvarjemte äfven noga i akt tages, at all sältan bör vara dragen ut Istret. Under kokningen röres i kittelen sländigt om, och då han upsjuder för höftigt fläs dertil ny lut så ofta det behöfs, hvarmed fortfares, til des som kokar, tykes vara så tjock, som en lagom Såpa. Då försöker man på en Tenn-talrik, om det feta häller sign ofvan uppå och synes hvitt, eller om det icke ännu är med luten aldeles genomblandadt, sedan det på Tallriken stelnat; dinnas sådant, är det et tecken, at kokningen än längre bör fortsättas på sätt, som sagt är, genom mera Luts påständande. Ju mer Såpan kokas och ju tjockare hon blir, ju mer Tvål får man, och då hon således är färdig, lägges der til tolf marker Salt, hvarpå hon åter kokas och väl omröres en hel tima; men skulle sedan finnas, at hon icke vil nog skära sig, så ökes  tilsatsen af Saltet til 2 marker och kokas hon sedan til des hon är väl skuren, hvarpå hon hel ock hållen flås i en lagom stor Så. Sedan hon deruti stått öfver natten och stärknat, skär man henne up i tunna skifvor och lägger henne i en kittel at koka tre fjerdedels timar uti fyra kannor starkt öl. Derefter slås hon i en af längt fyrkantig trälåda, som väl är djup, men icke mycket bred, på det hon deruti må svalas öfver nästa natten. Andra dagen skäres Tvålen up i någorlunda stora fyrkantiga stycken och lägges på bräden at torkas, hälst i Solen; men i brist der af, uti et varmt rum: under torkningen bör hvart stycke ställas på kant och som oftast vändas.

Efter denna Beskrifning har jag sjelf rönt, när Talgen och Istrest äro af bästa slaget, at man af förbemälte fats får två pund god och til bleke aldeles tjenlig Tvål.

Med blekningen af Bomulls-garnet har jag gjort följande försök:

Til fem lod garn har jag första gången tagit 2 lod af ofvannämde Tvål och 5 quarter vatten, som kokades 1½ tima, andra gången 1 lod Tvål och 4 quarter vatten, som kokades 1 tima, och tredje gången 1 lod Tvål med 4 quarter vatten, som kokades ½ tima. Garnet spändes derefter på en båga och fattes i Solen, at blekas med fin fulla Tvål-löder: det skölgdes ingen gång emellan, utan så snart det blef tort, vattnades det med en vatten-kanna.

De aktas flitigt från rägn och rägn-vatten. I Augusti Månad har det blifvit hvitt på åtta dagar; men jag är förfäkrad, at det vid en varmare Sommar icke skal beföhva stort mer, än hälften af den tiden. Då det är hvitt nog, tvättas det väl med Tvål och sköljes up med rent sjö-vatten.

Den 7. Mart.

26.4.13

Ilmoitus: Värjäri

Helsingin Sanomat 181, 10.8.1910

Värjäri,
jolla on tottumusta vanhojen vaatteiden värjäyksessä, saa jonkun kuukauden aikana sijaisen paikan, kun tämän viikon kuluessa ilmoittaa palkkavaatimuksensa ja lähettää todistuksensa t. l:n konttoriin nimimerkillä:
15699 "Värjäystehdas"

Ilmoitus: Saan ilmoittaa! (Wärjäysliike)

Hämeen Sanomat 143, 13.12.1901

Wärjäys liike on minulla Karenin pois muutettua ja olen alentanut wärjäys hinnat.
E. Hilden.

25.4.13

Sätt at förwara, hwariehanda Trä-Byggnader från Röta.

Kongliga Vetenskaps-Academiens Handlingar, Oct. Nov. Dec 1742

Beskrifwit af J. Jul Salberg.

Uti en gemen Martialisk Vitriol eller så kallad Jern-Vitril äro ännu längt flere krafter förborgade, än til denne dagen uptäckte, icke talar jag om de Præparationer som af gemen Vitriol tilredes för Menniskans hälsa såsom et Läkeböte, hwarom många Böcker skefne finnas: at därom handla lämnas til en annan tid ock tilfälle, men jag är wederredo at något skrifwa ock prligen gifwa in til Kongl Academien om Vitriolens ogemena nytta til andra det allmänna lefwernes nödwändigheter, sårfeles til många tings förwaring ock wid magt hållande.

För denna gång wil hjag allenast handla om Vitriolens dagd at förwara Träbyggningar til långliga tider ifrån för rättnelse ock huvu de skola rödfärgas ock med Tiära bestrykas utan wanlig dyrhet ock kostnad.

Vitrioln brukas wäl dageligen til Byggningars färgande af en del som stryka an Byggningar ock Plank med mera. Men de hafwa icke tilräckelig kunskap huru den bör nyttjas, eller med sparsamhet andteras.

Vitrioln har en besynnerlig torkande kraft, at emostå röta, han kan icke af fria luften angripas eller fuktas, ock öfwergår däruti alla andra Saltarter, föruta Alun, som med honom är enlig i denna kraften. Men som Alun är långt kostsammare i pris, ock min afsigt har altid warit, at winna et godt ändemål genom den lindrigaste wägen ock minsta kostnaden; så wil jag häldre mig wid Vitriolns nyttiande til detta behof ock göromål.

I förra tider ja äfwen ännu i denne dag, bestrykas Träbyggningar ock Plank med salt Watn, Sallaka, Lut, Urin ock dylikt: men tiden ock förfarenheten har wisat, huru alt sådant warit förgäfwes, emedan Träwärket likafult af Mask blifwit förtärd ock sedan förrottnadt: Men twårt om har Vitriol-Matnet af förfarenheten det Mitsord, at des Swafwel-acktiga ock Balsamiska delar kunna förebygga så wäl Mask-åtning, som annan förrutnelse.

Uti Junii ock Julii Månader, äv bästa tiden at bestryka Byggningar ock Plank, då Solen betast, hwars wärkan härwid är dumgångelig.

Rödfärgens tilredning sker på följande sätt, som jag alla forsök funnit wara det bästa.

De grössa stucken af rödfärgen stötas wäl sönder med en tung Trästörare, uti en afsågad Balja, som under botn stärkes med Grus, Sand eller Jord, at den står fast, ock at botn icke utstötes; denna stötta Färg lägges efterhand uti en tom Tunna, til des så mycket rödfärga är däruti, som til närwarande behof nödigt profwas: så högt som Färger tager rum, färes på Tunnan et Taphål i beredskap, sedan giutes kokande hett Watn på Färgen, at han blifwer som en tun Wälling, hwilken med skötaren wäl rifwes ock söndergnuggas: därefter giutes mera Watn däruti, at Kärilet warder fult, ock när det städt en fierdedels Tima, at det grösta sunkit til botn, så aftappas den simmande Färgen med Watnet, ock giutes uti en annan tom Tunna, hwartil en utbränd gammal Tiärtunna hälst brukas må: däruti sänks Färgen til botn, då man efterhanden fortsar med den öfriga grofwa Färgen, lika som tilförene, tils altsammans blifwit fint ock afsimmat. På detta sättet går det icke allenast fortare, än med stötning ock sikning, utan färhe blir ock härigenom finare, än då han sätes ock siktas.

Denna afsimningen må man förrätt flera resor, med samma Watn, efter däruti äfwen någon martialisk sälta är behållen.

När Färgen såleds är beredd, ock Watnet aftappadt, så är han färdig at nyttia. Med en fierding af  en sådan fin Färg, kan man mera Färga, än med 1/3 Tunna siktad, ty den senare är grösre, ock sitter därföre lös utanpå Wäggen, när den därmed öfwerstrykes, ock när andra öfwerstrykningen förrättas, blir den grösre Färgen afstruken, ock kommer til ingen nytta, särdeles när Tiära ej därwid brukas, så skiöljes den af rägnet aldeles bort.

Det klar Watnet, som man nyttjat til Färgens afsimmande, brukas nu at smälta Vitriolen uti. Til en Kanna Watn tages et ock et haft Skålpund gemen Vitril, hwilken med Trästötaren söndergnuggas, eller rifwes uti en Balja, at den skundsammare smälter, eliest går ock smältningen fortare för sig, då Watnet wärmes, än då det är kalt.

De oförfarne hafwa ment, at ju mer Vitril kommer uti Watnet, ju bättre förwarar det Trä, därföre ock somlige tagit 2 skålpund Vitril på en Kanna watn, andra et ock trefierndels Skålpund. Det är wist at Watnet kan uplösa långt mera Vitril, men til ingen nytta, ty när öfwerstrukningen förrättas, tränger eller filar sig ganska liten del af Vitril Watnn in uti Trädet, men Saltet blifwer utan på, emedan det då kan icke alt inträngas, hwaraf ock Wäggarne blifwa hwita när Solhettan calcinerar det yttra däraf, som sedan af rägnet bortföres. På lika sätt går det til, när Tiära allena strykes öfwer en Träwägg, ty då går den fina delen in, som är ganska vinga ock den tiocka delen, eller Tiärkådan, häftas utan på: den förra förtäres af vägnet, den senare af Solen; men Tärdet har ingen nytta däraf.

Jag har altså funnit at den blandning med Vitril ock Watn, som ofwan sagd är, gör fyllest ock är aldeles tilräckelig, hälst när den göres wäl het, innan han påstrukes.

När såledsa Vitrilen är smält, tages til en Kanna uplöst Vitril-watn, twå Skålpund rödfärga, wäl mindre, men icke mer, som blandas uti et Käril, så stort, som myckenheten fordrar: däruti ägges sedan eldande heta Satstenar, eller gamla Järnkulor; ty ju hetare denna blandning komer på Tärdet, ju bättre tränger den sig in, ock kan därefter på en dag, högst 2:ne uti Solsten torkas.

När Byggningen är wäl med Färgen täkter ock bestuken, kan han andra eller triedre gången därefter öfwerstrykas med twå delar Beckolja ock en del Tiära, sammanblandade, ock på lika sätt med heta Stenar förut wärmde: sådant kan ock med Beckolja allena uträttas; Men när Tiara blandas däruti, så är det nättre, ty denna blandning är mycket genomträgande uti Tärd, ock behåller Färgen, tämligen wid sin rådna, så at ju äldre den blir, ju rödare warder anseendet.

Här kommes ock ihåg at om Träd- eller Timbret är rådt ock wått, bör sådant wäl ut torkas innan öfwerstrykningen sker.

När Beckolja käpes, bör man se efter, at den är klar ock skiljer sig i Watn, som utwisar at den icke är med Tärj-watn blandad, hwilket ofta händer: men den blandningen hör rödfärgen swart, ock är icke sp genomtrågande.

Likaledes bör en Tiära, som är klar, härtil nytjas, men icke den som är mycket hrynig ock swart; ty den finnes ofta wara blandad med Kol ock swart Jord, jemte mycket swart Tiär-watn. Däremot ju klarre Tiäran är, ju rödare warder Färgen.

Då Tiära allena brukas wid öfwerstrykningen, sitter större delen utan på Wäggen ock går intet in uti Tärdet, men än den lilla Oljeaktiga delen däraf, den tiocka Tiäran warder sedan af Solhettan småningom förtård, han pöser up i små blåsor, som blifwa så möra, at de spricka sönder ock falla af från Trä: Men sådant händer ej med god Tiära, som blandas med Beck-olja.

Wil någon göra mera kostnad: Han tage en del af den röda fina Färgen, ock läte den uti Solen uptorka; sedan gnuggas hon sönder emellan händerne ock slås uti lika Sats-tiära, som på förenämde sätt blandas med Beckolja, ock sedan arbetas wäl tilhopa, med denne Färg strykes då Huset andra resan öfwer, sedan det första gången är anstrukit med Vitril-watn ock röd Färga, på sätt  som ofwan sagt är. Detta sättet har jag funnit wara det bästa, ty det gör Färgen rödare ock waraktigare.

Om någon är mer mån om anseendet, kan han ock på följande sätt färga sin Byggning: man tager Oxeblod, wispar den wäl ock blandar därtil lika mycken röd Färg, hwarmed sedan Huset öfwerstrykes. Man kan ock blanda halfparten Vitril-watn med lika del Blod uti Färgen, men Trädet måste då samma dagdärmed anstrykas, emedan Blodet ock Vitrioln komma i arbete, om blandingen står öfwer 16 Timar, då ock Färgen smittar, hwilket icke sker, när den innom den tiden nytjas. Det som härmed öfwerstrykes, får en wacker Färg, den där ej kan lätteligen af rägnwatn afsköljas; ty Blodet håller Färhen saft, som en Vernis, ock smittar intet Händer eller Kläderne, står ock tämmeligen emot Solens ock Luftens wärkan.

Den som tilfärene strukit an sin Byggning med Tiära, som sedermera ör blifwen mörk ock swart, kan ock hielpa Huset til wackare anseende, om han tager Ore eller Koblod, blandar det med röd Färgen ock stryker öfwer Huset därmed: Han skal finna, at Färgen häftar fast ock låter sig icke så snart afskölja.

Fattigt Folck ock Bönder som icke hafwa råd ock lägenhet, at färha sina Byggningar med Tiära ock röd Färga, men likwäl wela förwara sina Lador ock Hus, til någon tid, för Sol ock rägn, kunna i stället för Tiära, taja Tiär-watn til äfwerstrykning: ty det är starkt ock kan icke af rägn afsköljas. Det ser wäl icke särdeles wäl ut; men det förwarar likwäl Trädet, til en tämlig tid, från röta.

Tiär-watnet samlas wäl icke til at säljas, af orsak ingen warit bekant, hwartil det duger: men deraf kan likwist en myckenhet samkas, på Tiärnhåwet ock wid Beckbruken, som nu aftappas wid Tiärans wräkande, ock winner uti Siön, til ingens nytta: lika som ock Bönderne sielfwa, de där idka Tiäru-bränning, ej weta göra sig något gagn af sit Tiäru-watn.

Innan jag sluter, wil jag komma til Vitrilien, ock nämna om et litet prof, af des kraft ock wärkan, som jag förfarit. De som hafwa sina Husrum obebodda, neder wid Jorden, ock Rummen warit på någon tid tilstängde från frisk lift, lära finna, at swampar, utur springorne ock öpna spike hålen på Golfwet, mycket hastigt upwära: när man i samma öpningar ock springor guter starkt Vitril-watn, allenast på några, emn icke på alla ställen, sedan swamparne äro borttagne, så får man röna, at där Vitril-watnet är ingutit, ingen swamp wära skal, men på de ställen däv intet Vitril-watnet inutit är, wära åter ä nyo, innan 3 Weckor swampar up, när Rummet står täpt ock tilslutit, häraf har man altså et säkert medel til sådan olägenhets förekommande.


24.4.13

Professor Linnæi upsats på de medicinal wäxter som i Apothequen bewaras, och hos oss i Fådernes-landet wäxa.

Kongliga Vetenskaps-Academiens Handlingar, 1741

På Kongl. Wetenskaps Academiens anmodan, har jag här upteknat de Medicinal wäxter, som i Apothequen brukas. Hwar wid jag först upsat.

1. De i SWERIGE wilt wäxande örter, med rummet och orten på hwilka de nu finnas, hwar af man ser, at

I Skåne finnes Calamus, Ononis, Papaver errat, Aquileia, Verbena, Centaurium minus, Stoechas citrina, Caprifolium, Symphytum, Melilotus, Bryonia, Sambucus, Bellis minor, Cichorium, Arnica, Ptarmica, Betonica, Antirrhinum.

På Öland Viola mart. Esula &c.

I Lappska fiellen Angelica sativa, Acetola hispanica, Rhodia, Arnica.

I Wesmanland Viscum.

2. De som allmänt fås eller fås kunna uti wäxa trägärdar och käl-täppor.

3. De som ei utan möda kunna planteras i den afsigt, at af dem betiena sig uti Apothequen, emedan de tola mindre kold och fodra starckare wärma; altså förnämligast i Skåne och på Öland borde cultiveras.

4. De som näppligen kunna i Sverige fortkomma, at man där af kan nogonsin hafwa nytta i Apothequen. Wid hwarjo wäxt har jag kort upsat de delar, som af densamma samblas til Apothequen, med de præparata, som apothekarne af dem utarbeta.

Swenske namnen äro dels tagne af Rudbecken, dels ock i Provincierne lärde.

Nyttan här af år är at hwar man må kunna se hwilka wäxter hos oss wilt wäxa och hwarest; hwilka böra och kunna fås; hwilka ock man fåsängt söker cultivera.


I.

WÄXTER som i Apothequen brukas, och i SWERIGE wildt wäxa.

KALL, sal alcali: Souda
Saltört, i Skåne wid hafsstranden.

VERONICA, herba, conserva, syrupus/aqua.
Årenpris, allmän i skogsbygden.

BECCA BUNGA, herba, conserva, aqua.
Bäckgröna, allmän i Kärren.

VERBENA, aqua.
Järnört, i Skåne på slätten.

VALERIANA MINOR, radix.
Wenderot, allmän i sidlänte ängar.

GRAMEN, radix, aqua.
Hwitrot, i alla åkrar och Trädårdar skavelig.

SCABIOSA, radix, herbs, flores, syrupus, aqua.
Skannört, allmän i åkrar.

MORSUS DIABOLI, radix, herba.
Wådd, allmän i ängarne.

MATRISYLVA, herba.
Myska, is Roslagen och Skåne skagbygd.

PLANTAGO, radix, herba, semen, aqua.
Groslad, allmän allestädes.

TRIBULUS, Nuces aquaticæ
Antarnötter, sågs finnas i Östergiötlands[?] Hafsstrander.

ALCHIMILLA, radix, herba, aqua. Daggört, allmän i skarpa ångar.

CUSCUTA, herba.
Silkegräs, på humble och sin öfweslödig.

BUGLOSSA, radix, herb. flor. conserv. syrup. aqua.
Oxtunga, i Upland och Skåne allmän-

CYNOGLOSSUM, radix, herba.
Hundrunga, allmän wid Städer och Byar.

SYMPHYTUM. rad. herb. flor. conf. syrup.
Wallört / i Skåne på slätten wid Städer.

PULMONARIA MACULOSA, herba.
Lungört, i Upland, Småland, Skåne.

PRIMULA VERIS, rad. herb. flor. conf. aqua.
Oxlägg, allmän i Ångarne.

TRIFOLIUM AQUAT. herb. conf. au. spiritus.
Skiörbiuggsört, allmän i Kärren.

CAPRIFOLIUM, herba, aqua.
Löpliliör, i Skåne wid Helsingborgs redden.

NUMMULARIA, herba.
Penningört, i Skåne på slätten. doch []

LITHOSPERMUM, semen.
Stenfrö, i Skåne och på []tt Koffan.

DATURA, semen.
Älskogswilla, i Södermanland och Skåne wid Städer.

HYÖSCYAMUS, radix, herba, semen, oleum.
Bolmört, allmän wid byar,

VERBASCUM, radix, herba, flores, aqua, oleum.
Kongslius, allmänt på sambackar.

SPINA CERVI, baccæ, syrupus domesticus.
Wägtorn i Upland och Skåne.

FRANGULA, cortex.
Torske, allmän i sidlänte ängar.

SOLANUM, herba, aqua.
Mattskatta, allmän wid städerne.

HEDERA ARBOREA, folia, baccæ.
Murgrön, på Omberg / Wiksberg i Småland, Skåne, låter och lätt plantera sig.

RIBES RUB. / NIGR. cond. rom. exficc. syrup.
Winbär, bågge i Westerbotn och Torne tract.

HIRUNDINARIA, radix, herba, aqua.
Apsyn, i Upland och Skåne.

HERNIARIA, herba.
Knutört, i Upland, Östergiötland / Skåne.

ATRIPLEX SYLV. herba
Willmolla, allmän öfwer alt.

BONUS HENRICUS, hera.
Hundmolla, allmän wid Byar.

GENTIANA VULG. radix.
Baggesöta, i Norrige och kanske Bohuslän.

GENTIANELLA, herba.
Jordgalla / mycken i Upland, Småland.

CENTAURIUM MIN. herb. flor. conf. sal. aq. spirit. extractum.
Tusendygs, i Roslags skiären och Skåne slätt mer än tilräckelig.

ULMUS, cortex, med.
Almträd, är allmänt.

SANICULA, herb.
Sårlöta, i Roslagen omnog.

DAUCUS SYLV. femina
WillMoror, i Uppland och Skåne slätt.

GENTIANA ALB. radix
Ängesöta, (Laserpitium var samma kraft) ömmogt.

BRANCA URSI, herba
Biörnram, allmän; doch borde Acanthus tagas och brukas, som et wäxer hos oss.

ANGELICA SATIV. rad. herb. sem. aqu- spirit. oleum, extr.
Angelica, i Lappska och Dalska fiellen tilräckelig för hela Europa, och häft af all.

ANGELICA SYLVESTRIS, radix.
allmän

CICUTA, empl.
Gyllnäbbar, i Dalarne, Westerbotn, Österbotn.

CICUTARIA, herba
Hundkiära, allmän.

CARVI, sem. confect. aqu. spirit. oleum.
Kumin, i Westerbotns ängar ömnog.

PIMPINELLA NOSTR. rad. herb. sem. aqu. conf.
Pimpernella, allmän på backar.

SAMBUCUS, fol. flor, bacc. sem. cort. rob. conf. aqu. oleum, acer. spiritus flor. spiritus baccar.
Hyll / i Skåne wid alla byar []

HEBATICA ALBA, herb. flor.
Parnassblomma / allmän i sidlänte ångar.

ROS SOLIS, herb.
Tårört, allmän i Kärren.

LILIUM CONVALLIUM, flor. conf. aqu. spirit.
Bäckblad, allmänt på backar i ångar.

SIGILLUM SALOMONIS, radix.
Getram, allmän i bergssfesmor [?]

CALAMUS VULGARIS, radix, aqua, spiritus, extract.
Kalmus, wid Christianstad mer än tilräckelig.

BERBERIS, bacc. cond. rob. fucc. syr. sem.
Berberisbuske, i skogar och Trägårdar tilräckelig.

LAPATHUM ACUT. rad. herb. sem.
Hästsyra, allmän i god jord.

ACETOSA NOST. rad. herb. sem. conserv. syrup. aqua.
Ängssyra, allmän i ångar.

ACETOSA HISPAN. rad.
Spansksyra, i Lappska fiellen öfwerflödig.

LAUREOLA, cort. sem. coccogind.
Kiällerhals, i Roslagen, Bleking, Lappland.

MYRTILLUS, Bacc. Syrup.
Slynron, allmän i skogarne.

PERSICARIA, herb. aqu.
Loppeört / allmän i set jord.

CENTUMNODIA, herba
Knafleört / allmän på wågar, äkrar, gårdar.

PYROLA, herba
Wintergrön, allmän i skogsbygden.

ROSMARINUS SYLV. herba
Sqwatram /  allmän i kärren.

SAXIFRAGA ALBA, rad. herb. flor.
Stenbräckia / allmän i ångar.

ACETOSELLA, herb. conf. syr. fal.
Siöksyra / allmän i skogarne.

SEDUM MIN. herba aqua.
Kettnop, allmän på tak och backar

AGRIMONIA, herba, aqua.
Åkermönia / allmän i Upl. Skåne

SEMPERVIVUM MAJ. herba.
Huslök, i Småland på taken

ACACIA NORST. cort. flor. fruct. succ. syrup. aqu.
Slän, allmänt och öfwersiddigt.

SORBUS DOMESTICA, baccæ.
Oxel, i Norrlands skåren.

SORBUS AUCUPARIA, baccæ.
Rönn / allmän.

SAXIFRAGA RUBRA, rad. herb.
Summil, allmän i torra ångar.

ULMARIA, rad. herb. aqu.
Miödört / allmän i mäta ångar.

ROSA SYL. flor. aqu. funguf fruct.
Niupon [?] / allmän i ångar.

RUBUS IDÆUS, fol. syrup. aqua. spirit. acet.
Hallon, allmän i ångar.

CHAMÆMORUS, fructurs condit.
Hiortron, allmänne i Norrlan.

FRAGARIA, herb. syrup. aqu. spirit. acet.
SMULTRON / allmänne på backar.

ANSERINA, herba.
Såsört, allmän wid wågar.

PENTAPHYLLUM, radix, herba.
Jämfingersört, allmän wid åker, renar.

TORMENTILLA, radix herba, extractum.
Blodrot, allmän öfwer alt.

CARYOPHYLLATA, radix, herba.
Näglickerot, i ångar här ock där tilräckelig.

NYMPHÆA ALB, radix flores, conf. syrup. aqu. oleum.
Näckeblad, allmött i alla Sidar.

PAPAVER ERRAT, herb. flor. conf. syr. aqu. tinct.
Åker Walmod, på Skåne åkerfält ömnog.

CHELIDONIUM MAJ. rad. herb. aqu.
Swalört, wid Städer och Byar / allmän.

TILIA flor-. cort. carbo. aqu. conf. spirit.
Lind, allmän, hälst åt Söder.

ESULA, cort. rad. herba.
Törel, den rätta sägs på Öland wäxa.

CONSOLIDA REGAL, flores.
Riddersporre / ibland winter-rähen

AQUILEGIA, herb. flor, sem. aqu.
Åkerleya / i Skåne sparsamt; planteras []

HEPATICA NOBILIS, herba, flores.
Lefwerört, i Stogarne öfwerflödig.

RANUNCULUS ALBUS, aqua.
Hwithwerf, i Skogarne allmän.

CHELIDONIUM MINUS, radix, herba.
Flenört, i Skåne och Upland wid Städer.

CONSOLIDA MEDIA, herba.
Käringeruka, allmän i Upl. Smål.

SERPILLUM, herb. conf. aqu. oleu.
Skogstymian / allmän på Backar.

CALAMINTHA MONT. herb.
Bergmynta, allmän i Bergen.

ORIGANUM VULG. herba
Dosta / i Roslagen, Skätte ömnog.

HEDERA TERREST. herb. syrup. conf. aqu.
Jordref, allmän wid Siärdsgårdat.

BETONICA, herb. flor. conf. syr. aqu.
Betonica, i Skåne på slätten mycket litet; läter dock lätt sig plantera.

NEPETA, herba
Kattmynta, i Skåne / Upland

MENTHA  SYLVESTRIS, herba
Hästmynta, allmän i åkrar.

MARRUBIUM ALB. herba.
Andorn, wid Byar och Städer.

ANTIRRHINUM, herba.
Kalsskalle / i Skåne på slätten litet, dock nog.

CARDIACA, herba.
Bonälla, wid Byar och wägar.

LINARIA, herba, unguent.
Flugört / Öfwerflödigt här och där.

EUPHRASIA, herb. conf. aqua, spirit.
Ögontröst / allmän öfwer alt.

SCROPHULARIA, radix.
Swinört, wid Byar.

THLASPI, semen
Åkertaskor, allmän i åkrarne.

BURSA PASTORIS, herb. aqua.
Taskört, allmän allestädes

DENTARIA, radix
Tandrot, i Roslagen och Skåne

ERYSIMUM, herba, syrup.
Wäggsenap, allmän wid Städer och Byar.

ALLIARIA, herba.
Hwitlöksärt, i Upland, Skåne.

SOPHIA CHIRURGOR, semina.
Hundesenap, allmän wid hus.

NASTURTIUM AQUAT. syrup. herb. conf. aqu. spirit.
Kiällkraffe, här och där wid Källör och Bäckar.

GERANIUM ROBERT, herba.
Storknäsf, i Bergen här och där.

MALVA VULG. rad. herb. sem. aqu.
Kattost / allmän wid Byar.

FUMARIA. herb. sem. conf. syr. aqu. eff. extr.
Jordrot / i alla äkrat med wintersäden allmän.

ARISTOLOCHIA FABACEA, radix.
Kohlrot, is Skåne och Upland här och där.

ONONIS, radix, herba, aqua.
Plogbästa, på Skåne slätt ömnog.

ORORUS, sem.
Wårärtet[?], här och där öfwerflödig.

TRIFOLIUM ALBUM, flores.
Wäpling, allmän i ångar.

MELILOTUS CITRIN, herb. flor. sem.
Amur, på Skåne sl'tt, emellan Sund och Malmö.

HYPERICUM, herb. flor. sem. aqu. oleum.
Johannisört, allmän på återrenar.

AURICULA MURIS, herba.
Musöron, allmän på starpa ångar.

TARAXACUM, radix, herba. aqua.
Layontand, allmän om wäxtiden.

CICHOREUM, rad. herb. flor. sem. conf. syr.
Binke / endast på Skåne slätt, allmän.

BARDANA, radix, herba, sem.
Karrborrar, allmän på många ställen.

EUPATORIUM, herba.
Brunsfiår, besonnerligen i Skåne ömnog.

GNAPHANUM, flores.
Kattsötter, allmän på alla skarpa ångar

STOECHAS CIRT. flores.
Gyllene Kattsötter, endast på Skåne slätt, där öfwerflödig.

ARTEMISIA, ALB. RUBR. herb. syr. aqu. fal.
Gråbo/ allmän i alla äkrar.

ABSINTHIUM VULG. herb. aqu. sprit. oleum. essent. extr. conf. syr. cineres, fal.
Malört, på många ställen wid Gårbar tilräcklig och öfwerflödig.

FARFARA. rad. herb. flor. conf. syr. aqu.
Hosiört i Skåne, Ostgiötland, Dalarne / upland.

ARNICA, herba, flores.
Hästfiblex / i Skåne / Lappska fiellen / Småland wid Loshult.

VIRGA AUREA, herba.
Groört / allmän i ångar.

BELLIS PRATENSIS, herba.
Prästkragar / allmän i ångar.

CHAMOMILLA NOSTR. herb. flor. syr. aqu. olem.
Söt-tupper i Upland / Småland, doch Skåne mäsi[?]

MILLEFOLIUM, herba, aqua.
Rölleka,  allmän på åter-renar.

PTARMICA, herba, flores.
Pytter / i Skåne wid slätten ömnog.

BELLIS MINOR, flor.
Marie-Blommor, på Skånska slätten / öfwernödig.

CYANUS, flores, aqua.
Blåklint, allmän i åkrarne bland Winter-Nägen.

VIOLA, flores, conf. syrup. oleum. sem.
Fioler, på Öland ömnog. Linder.

SATYRIUM, radix, conf. electuar.
Ständpes, allmän i ångar.

URTICA MAJOR, radix. herb. sem. aqu.
Nässla, allmän wid byar.

QUERCUS, cort. fol. glandes, cupul. aqu.
Ek, allmän utom Norlanden.

FAGUS, fructus, cineres clavellaci.
Bök / allmän i Småland, Skåne.

CORYLUS, lignum.
Hassel, allmän.

PINUS SYLV. summit. refin. colophon. pix. oleum.
Tall, alla skogar fulla.

ABIES, refina.
Gran, alla skogar fulla.

BRYONIA, rad. bacc. sem extr. fœculæ.
Handkurbis, i Skåne öfwerflödig wid byar.

SALIX, folia, aqua.
Pihl,  allmän öfwer alt.

MYRTUS BRABANTICA, folia.
Pors, är allmän.

VISCUM, aucup. coryl. quercin tiliæ.
Mistel, i Wesmanland kring Målaren, och i Smäl, uti Gunnerbo.

LUPULUS, juli.
Humble, öfwan Biörneborg i skogen, allmän  hos oss planterad i Humbegårdar.

POPULUS, oculi, unguent.
Asp, är allmän träd.

MERCULIALIS, herba.
Bingelört, i Skåne, wid Wiksbetg, wid Pieteryd i Småland.

JUNIPERUS, lig. bacc. rob. oleum, spirit, fandaraca.
Enträd / i alla skogar.

FRAXINUS, cort. folia. sem. lign, oleu.
Asken, är på många ställen at finnas.

RHODIA, radix.
Rosenrot / öfweflödigt ock allenast i Lapska []

EQUISETUM, herba.
Skäfte, i Lappl- Skåne / Östgiötland.

FILIX, radix
Bräcken, allmän på de mästa ställen.

POLYPODIUM, radix.
Stensöta, allmän i bergskefrwor.

TRICHOMANES, herba.
Stenkrusa, allmän i bergskrefwor.

RUTA MURARIA, herba.
Stenbunke, i bergen wid Rosflags, Tullen i Stockholm.

ADIANTUM AUREUM, herba.
Björnmossa /  allmän allestädes.

MUSCUS CLAVATUS, herba. sem.
Tångmossa / allmän i skogar.

MUSCUS ERECTUS, herba.
Lumrik / allmän under Enbussar.

PULMONARIA ARBOREA, herba.
Lung-Mossa / i Skåne, Småland / på Bökträden.

MUSCUS QUERNICUS, herba,
Laf,  allmän på gamla trän.

CREPITUS LUPI.
Käringsis,  allmän öfwer alt.

CORALLINA
Stenört, i Westerhafwet ömnog.


II.

WÄXTER som i Apothequen brukas / och allmänt här hos oss fortkomma kunna.

TRITICUM, amylum - Hwete
HORDEUM, mundat. excort. - Korn
LINUM, semina, oleum - Lin
CANNABIS, semina, oleum - Hampa
...på alla åkrar.

BRASSICA, femina. - Kåhl,
RAPA, semina, - Roswor,
RAPHANUS, semina. - Rättikor,
ARMORACIA, radix. - Peparrot,
SINAPI, semina. - Senap,
NASTURTIUM HORT. herba, semina. - Krassa
... i alla Kähltäppor.

ALLIUM radix, aqua, oxymel. - Hwitlök,
CEPA, radix. - Rödlök,
PORRUM, radix - Purrio,
...äro ingen obekante.

LEVISTICUM, radix, herb. sem. oleum. - Libbersticka
--- på bondgårbar.

CEREFOLIUM, herba, femina - Kyrswel,
PETROSELINUM, rad. herb. sem. aqu. oleum. - Persilia,
APIUM, radix, herba, semina.  Sellerii,
ANETHUM, herb. flor. sem. aqu. oleum - Dill,
CORIANDRUM, semina - Coriander,
... i alla ki[]ksgårdar.

FABA, flor. sem. sarin. sal. aqu - Bönor,
PISUM, semina. - []eter,
PHASEOLUS, semina - T. hönor,
...säs af de mästa.

BETA, alb. rubr. herba - Betar,
ATRIPLEX SATIV, herb. sem. - Molla,
SPINACIA, semina - Spinat,
LACTUCA, herb. sem. aqua - Lactue,
ENDIVIA, herb. sem. syr. aqua - Endiwier,
PORTULACA, herb. sem. - Portselak,
PIMPINELLA SANGUIS. herb. sem. - Pimpernella.
...allmänne i sallater [] hwar en.

THYMUS VULG. herb. sem. aqu. - Timian,
SATUREJA, herb. sem. aqu. oleum - Kundel,
MAJORANA, herb. sem. conf. aqu. oleum. - Meyran,
OCYMUM, herb. semina. aqua. - Basilika,
MENTHA CRISP- herb. conf. fyr. aqu. spirit. oleum. - Krusmynta,
MELISSA, herb. sem. fyr. aqu. spirit. oleum. - Melis,
SALVIA, herb. flor. fem. aqu. spirit. oleum. - Salqia,
LAVENDULA, herb. flor. sem. aqua, spirit, oleum. - Lawendel,
ROSMARINUS, herb. flor. sem. aqu. conf. oleum. - Rosmarin.
...Desse wära wäx allmänt i wåra kihksgårdar, dock mogna sållan hos oss, mett i Sk¨mska trägårdarne härligen; border alså där ifrån hämtas.

CASTANEA, fructus. cortex - Safranier,
i Skåne fast nogot swärt.

CUCUMIS, semina - Gurkor,
MELO, femina - Meloner,
CITRULLUS, semina - Citroller,
CUCURBITA, semina - Pompex,
...Wäxa allmänt, böra drifwas med giödjel.

TANACETUM, herb. flor. sem. aqu. oleum. - Renfana,
BALSAMITA, herbs. - Sw. Galwia.
ARBOTANUM, herba aqua. - Abrodd,
ABSINTHIUM, PONTIC. herb. aqua. - Romersk Malört,
CHAMOMILLA ROM. herb. flor. oleum. - Romerks Sötblomster
MATRICARIA, herb. flor. aqu. oleum. - Matram,
...alla desse wäxa lätt / allenast de så sig tienlig jord / och för dem utsött.

PETASITES, radix, flores - Pestilents rot.
ENULA, rad. cond. conf. extr. aqu. eff. - Ålands rot.
... på sidor i kåhltäpper allmän.

PAPAVER, ALB. NIGHR. sem. herb. syr. oleum. - Wallmoga.
CALENDULA, herb. flor. sem. conf. aqua. - Ringblommor.
---säs af böndren til Blomwastar.

ROSA RUBR. ALB. DAMASC. flor. sem. conserv. condit. aqua, oleum. acet. antharæ, tinct. spirit, fucc. elect. mel sacchar. - Roser,
PRUNUS, gall. dulc. damase, pruneola. - Plomon,
CERAUS RUBR. NIGR. fruct. nuclei, gum. aqu. rob- spirit. - Kiörsbär,
BUXUS, lignum, oleum - Burbom,
...i alla Trägårdar.

JUGLANS, nuces, rob. oleum. Wallnöt, i Skåne trägårdar frodigt.

MORUS / rob. syrupus - Mulbär, kohl wäxa winirar. Triew.

AMYGDALUS AMAR. dulc. ol. - Mandlax
PERSICA, flor. nuclei. syr. aqua. - Persikor
CYDONIA, exficc. cort. sem. succ. mica. condit. syr. rob. oleum. - Qwitten,
MESPILUS, fructus, semina - Mesplax,
VITIS, folia, cineres. - Minranka.
ANISUM, sem. aqua spirit. oleum. - Anis.
FOENICULUM, rad. herb. sem. aqu. spirit. - Fenkåhl.
RUTA, herb. sem. conf. aqu. oleum, sal, acetum. Baff. - Win-ruta.
...Behöfwa tämmelig waxma / derföre fortast wid wäggar wäxa; i Skåne besynnerligen.

ASPARAGUS, raadix - Sparis,
kan nu allmänt planteras.

NASTURTIUM INDICUM, herba - Indianisk krassa,
BORRAGO, herb. flor. conf. syr. aqua. - Stoffer-blomma.
...säs ärligen lätt.

NICOTIANA, herb. sem. pul. extr. - Tobak
met nu hwar at få.

CARDUUS BENEDICT. herb sem. succ. extr. aqu. sal. - Carbenedict,
CARDUUS MARIÆ, herb. sem. aqu. - Sempertin.
...säs ärl. utan möda.

IRIS NOSTRAS, radix, fœculæ - Swärdskiljor
LILIUM ALBUM, rad. flor. anther. conf. oleum. - Hwita Liljor,
PAEONIA, rad. flor, sem. conf. syr, aqu. eff. fœcul.
TUNICA, flor, sem, conf. syr. aqu. - Näglickor,
CHEIRI, flores - Lejcojer,
MALVA ARBORAEA, flor, semin - Stockroser,
...Allmänne i trägårdar, tola wintrarne.

HYSSOPUS, herb. sem. conf. syr. aqu. oleum - Isop
SCORZONERA, rad. sem. cond. aqu. - Skorzollerrötter,
...allmänna i trågårdar.

PARIETARIA, herb.
SCOLAREA, herb.
HORMINUM, herb.
ARUM, rad. herb. foecul.
SCLOPENDRIUM, herba.
CHAMÆPITHYS, herba.
SCORDIUM, herba. syr. sem.
PULEGIUM, herba.
PSYLLIUM, semina
CAPSICUM, Piper indic
CHAMÆDRYS, herba.
RUBIA RICTORUM, rad. tinct.
...Desse har jag fedt i Skåne kring om Lund och Malmö, i trägårdarne under öpen luft planteräde, helt frodigt wäxande och fulkomlige.

SABINA, herba, aqua, oleum.
VALERIANA MAJ, rad. herba.
VINCA PERCINVA, herba.
HELLEBORUS ALBUS, radix.
HELLEBORUS NIGER, rad. sem.
ERYNGIUM, rad. herb. condita.
PIMPINELLA ITAL. radix.
ALKEKENGI, herb. bacc. sem- aqu.
MEUM, radix.
PEUCEDANUM, radix.
IMPERATORIA, radix.
BISTORTA, radix.
RHABARBARUM MONACH. r
DICTAMNUS, radix.
ASARUM, radix. fol. sem.
SAPONARIA, radix. herb.
ANTHORA, radix.
ALTHÆA, rad. herb. flor. sem. syr. lehoc. ung.
ARISTOLOCHIA LONG (NON VERA) rad. herb.
...De hafwa i många är[]uthördat climatet, winter och sommar, i Upsala academiæ trägård/under öpen luft.

CROCUS ORIENT, brit. tinct. extr.
tol wäxa wintrar: år dock ännu hos oss ei tilräckeligen planterad.

COCHLEARIA, herb. sem. conf. syr. spirit. oleum.
wäxer frodigt  i Apothekarenas trägårdar i Stockholm.

EBULUS, rad. fol. flor. bacc. sem. cort. rob.
wäxer på någre slätten i Upland / Småland / mycket ömnog.

MELISSA TURCICA herb. sem.
URTICA ROMANA, semina.
NIGELLA, sem. oleum.
LUPINUS, sem.
GERANIUM MOSCHAT. herba.
...plåga årl. sås i blomstergårdar.

BOTRYS, herba. semina
Sedan det inkommit engåttg / får det sig prligen sielf.

CICER ALB. RUB. fem.
LENS, semina
ERVUM, semina
FOENU, GRÆC, semina
...wäxa lätt / sås årligen af några.

GENISTA, herb. flor. sem. sal.
kunna lätteligen planteras.


III.

WÄXTER, som i Apothequen brukas, och hos oss kunna fås, men ej med någon winst och förmon.

CUCUMIS ASININUS, rad. elat.
COLOCYNTHIS, sem. extr. refin. trochis.
CATAPUTIA, sem. tilligrana.
CARHAMUS, herb. sem.
pläga säs under tiden på drifbänkar för go skuff.

SOLDANELLA, herba.
GENTIANA VULG. radix.
SPICA CELTICA, herba, flores.
GALEGA, herba.
...Desse som äro siellörter, och ei uti nogot hett climat wäxa kunna, måste komma sort hos oss / fast de än ei äro försökte.

CARICÆ, pingu. - Sifon,
allenast de höllias om wink i Skåne.

LAURUS, fol. - Lager,
CITRUS, sem. cond. eff. balf. conf. succ. syrup. cort. flaved. aqu. spirit. oleum. - Citron,
AURANTIUM, corr. cond. syr flaved. effent. aqu. spir. oleum. flor. conf. sem. - Pomerantz
BALAUSTIÆ, flores - Granater
...kunna wäxa / dock ei utan i orangerier, blifwa altså ei tilräckelige.

MARUM VERUM, herb. effent.
DICTAMNUS CRETICUS, folia.
THYMUS CRETICUS, herba.
POLIUM CRETICUM, herba.
STOECHAS ARABICA, flor.
SESELI CRETICUM, semina.
DAUCUS CRETICUS, semina.
PETROSELINUM MACED, sem.
ABEL MOCHUS, semina.
SESAMUM, semina
AMMI, semina
THAPSIAE VERAE, semina.
SQUILLAE, rad. acet. oxymel.
SANTOLINA, herba.
AGERATUM, herba.
ARTISTOLOCH, ROTUND, rad.
... tola qäxa qintrar in'et / höra i orangerier bewaras i hela wintren, twislar altsp at de med minst hos oss planteras.

CUPRESSUS, lign. nuces.
RUSCUS, rad. semina.
UVULARIA, herb.
SUMACH. flores, semina.
TAMARISCUS, folia, cort. lig.
SASSAFRAS, lign. cort. aqu. spir.
CYCLAMEN, radix.
STAPHISAGRIA, sem.
INDIGO, commun. optim.
LIQUIRITIA, rad. succ. extr. syr.
CARLINA, radix.
DORONICUM, radix.
GRATIOLA, herba.
ASPHODELUS, radix.
...Desse tola er köld, dock met jag ei om de uthärda wäxa wintrar i Skåne eller på Öland, det jag dock skulle tro / besynnerliger därest de komms at siällas emot söder, ty i Holland tola de aldeles wintrarne, som på Öland tyckes wara lindrigare.

HERMODACTYLI, radix.
IRIS FLORENTIN, radix.
...bägge tola wintrarne i Holland altså ock i Skåne.

MILIUM, semina.
CYMINUM, semina.
PERFOLIATA, sem. herb.
...Desse säs lätteligen i Holland, hwarföre ej i Skåne?

ERUCA, semina.
NINSI, radix.
...denna doresta rot och medicament is bland alla, wäxer i Paris under öpen luft, där hon tycks plågas af wäxmatt, tror altså at hon hos oss äfwen så wäl wåra [], som de andre ifr. Canada.


IV..

WÄXTER, som i Apothequen brukas och nödwändigt utifrån hämtas måste.

JUJUBÆ, bacc. syrup
OLIVA, oleum.
TAMARINUD, fruct. pulp.
LAURUS, Bacc. elect. acu. oleum.
CASSIA, fistul, pulp.
GRANATUS, cort. sem. syr.
MYRTUS bacc. oleum.
ORLEANA, foecul.
AGNUS CASTUS, semina.
GOSSYPIUM, sem. bombax.
VANILLAE, filiqua.
PINUS SATIV, nuces, nuclei.
PISTACIAE, nuces, nuclei.
DACTYLUS, fruct. nucl.
COFFEA, fructus.
...Desse kunna fuller wäxa fort uti orangierne, men bära doch aldrig så ansenlig frucht / med mindre man dem nödigt måste utifrån hämta.

SACCHARUM, species omnes
JAPALA, rad. resin. extr.
ALOE, succort.hepat.
CAMPHORA, gum. spir. oleum
BENZOE, gum.
STYRAX CALAM. resin, oleum
OPIUM, species omens
EUPHORBIUM, gum. oleum.
LADANUM, gum.
ACACIA, succ. gum. ammoniac.
ANIMÆ, gum.
TRAGACANTHA, fum.
LENTISCUS, lign. mastix.
TEREBINTHUS, comm. cypr.
MANNA, species omens.
SAGOU, foecul.
AGAR CUS, fungus. e ligno prod.
...Äfwen desse har man sedt frödigt wäxa genom mödosam cultur, doch aldrig at man kunnat där igenom sp saften eller kådan, som af dem äfkundas / en böra de förskrifvas ifrån de runt / på hwilka de wäxa.

SUBER, cort.
LACMUS, succ.
ZINGIBER, alb. comm. cond.
ZEDOARIA, rad. fem. aqu. extr. eff. spir. ol.
SENNA, alexandrin, roman.
CAPPARIS, cortex, oleum.
CHINA, radix.
SERPENTARIA VIRGIN rad.
SARSÆ PARALL, radix.
ORYZA, sem.
CROCUS, orient. brit. extr. tinct.
...Desse kunna sp lätt wäxa hos oss i orangerierne, som nogonsin hos utlänningarne, men ännu har man ej lärt med den winst cultivera dem / at ej skadan skulle wara brygate.

CINNAMOMUM, corr. syr. aqu. spirit. oleum bals.
MYRISTICA, nox. macis, oleum.
CARYOPHYLLUS AROMAT, fruct. bals. oleum. anthophylli
...Desse hafwa aldrig wurit utom ost-indien, äro wid [livs?] [Graf?] af Hollanderne förbudne at friske / och til planterande tienlige / utföras.

CASSIA, caryophyllata, lignea
CARPOBALSAMUM,
COSTUS, arabicus, commun.
CASCHARILLÆ, cort.
THYMIATIS, cortex.
BEHEN, radix alb. rubr.
CACAO, fructus.
SEBESTONA, fructus.
MYROBALANI, chebuli / c.
ANACARDIUM, fruct. mel.
GALANGA MAJ. MIN. rad
...Wäxa denna tiden uti ingen Europeisk trägård.

CARDAMOMUM, excort. non exc. oleum.
CURCUMA, radix.
PIPER, alb nigr. long. oleum
CUBEBAE, fruct.
CONTRAYERVA, radix.
COCCULI indici, fructus.
CHINA CHINÆ cort.
IPECACUANH, radix.
PAREIRÆ BRAV, radix.
ANISUM STELLAT, fruct.
VOMICA, nux.
...Hafwa aldrig warit uti Europa, så wida man sedt / hört / lässt.

GUMI RESINA,
Asfa foetid.
Bdellium.
Caranna.
Copal.
Elemi.
Galbanum.
Gutta.
Lacca.
Myrrha.
Olibanum.
Sagapenum.
Styrax.
Sanguis draconis.
Opoponax.
Vernic.
Sarcocolla.
BALSAMUS,
Tolu,
peruvian alb. nigr.
mecca.
copaivæ
...I alla tider, til alla Europeiska aporthequer blifwit utifrån hämtade.

MECHOACANNA, radix.
SCAMMONIUM, crud. refin.
TURPENTUM, radix.
...Är försökt af utlänningar at cultiveras, men ej länge unnat bestå.

ACMELLA, herba.
CAPILLUS VENER, herb.
ALCANNA, rad.
ACORUS VERUS,rad.
RHAPONTICUM, radix.
RHABARB. VERYM, rad. tinct. extr.
HYPOCISTIS, succus.
CINÆ, sem. conf.
SANTONICUM, sem.
CATHECU, terra.
BOLETUS, cervin.
...Om desse kunna cultiveras hos oss i Europa, och tillika äga sin förra kraft, är man i twifwts måhl ännu.

LIGNUM,
aloës
colubrinum.
ebenum.
nephriticum.
rhodium.
brasiliense rub. purpl lut.
santalum alb cictrin. rubr.
...måste hämtas ifrån Indien.

PYRETRUM, rad.
VICTORIALIS, rad.
CYPERUS, uterw.; radix.
...böra försökas.

THEA, folia
...At icke The skulle kunna wäxa i Europa och Skåne, så wähl som i China och Japan, är intet mera twifwel. Doch har det aldrig kommit til Europa, emedan des oliefulle store frpn härskna / och des flam / son ei tol hetta / hafwer förtorkats / då det försts stöwigen / och two gånger mäst passera linien.
Om sröt kunde skaffas öfwer Russland frpn China til Swerige wuro det ofelbart.

SPONGIA
CORALLIA, alb. rubr.
PILA, marina.
...tagas utur baffens diup.



23.4.13

Suomalaisia luonnonvärireseptejä lankoja varten*

Kotitaide 3, 1902
*) Jyväskylän seminaarin oppilaitten keräämiä.

Keltaista: 2 kg täysikasvuisia koivunlehtiä keitetään 1 tunti järvi- tai lähdevedessä. Lehdet siilataan pois, liemeen pannaan 110 gr valkeata alunaa. Tämän sulattua pannaan ½ kg lankoja, joita kiehutetaan ¼ tuntia ahkerasti hämmentäen. Langat pannaan sitten kuivamaan.

Harmaata: Koivusta otettuja kuoria kuivatetaan ensin, varoen etteivät pääse kastumaan. Hienonnetut kuoret kiehutetaan 2 tuntia. Tähän seokseen pannaan langat, jotka pitää ensin keittää vedessä, johon on sekoitettu 60 gr valkeata alunaa. Suorastaan märkänä pannaan langat kuorien sekaan kiehumaan ja annetaan kiehua 1 ½  tuntia. Tämän jälkeen virutetaan langat kylmässä vedessä, sitte pannaan kuivamaan. Väri tarttuu paraiten villa- ja pumpulilankoihin.

jatk.


------------------

Kotitaide 4, 1902

Harmaata: 1 £ lankoja keitetään ensin vihtrilja-vedessä, jossa on vihtriljaa 30 gr. Sitten varsinaisessa liemessä, joka saadaan siten, että sianpuolukkoja (Arctostaphylos uva ursi) lehtineen ja varsineen keitetään vedessä. Seoksen siilattua pannaan siihen langat, joita kiehutetaan &rac12; tuntia. Värjättävät saa joko vaaleammiksi tahi tummemmiksi sen mukaan kuinka paljo panee vihtriljaa.

Ruskeata: Hienoksi hakatutta lepänkuoria keitetään 7, tuntia vedessä. Kuorien siilattua pannaan langat liemeen, jossa saavat kiehua siksi, että värjättävät näyttävät kylliksi tummilta. Lankojen pitäisi ennestään olla keltaisia.

Vaaleanruskeata: Hienonnetut vanhat, kuivat petäjänkävyt kiehutetaan tunnin ajan vedessä. Seoksen siilattua pannaan liemeen vihtriljaa ja tämän jälkeen langat, joita keitetään &frac12: tuntia. Vasta kun seos on jäähtynyt otetaan langat pois. Virutetaan kuivamaan.

Ruskeata:
Tuhkasta tehtyyn lipeään ja vihtriljaveteen kastetaan langat: ensin lipeään, sitten vihtriljaveteen. Tätä voi jatkaa 1-4 tai vieläkin useampaan kertaan senmukaan, kuinka tummaa tahtoo.

Ruohonväristä vihreätä: Tavallinen sylys kukkivia kanervia keitetään 2 tuntia 15 1. vedessä. Teoksen siilattua pannaan liemeen pari gr vaskenruostetta ja resiljaa sen mukaan, kuinka tummaksi tahtoo. 1 £ lankoja keitetään sitte tässä seoksessa 1 tunti, jonka jälkeen langat virutetaan kuivamaan.

(Mäntsälästä koottuja väritapoja).

Tähän kirjoitusjaksoon toivomme me jatkoa saavamme loppumattomiin arvoisilta lukijoiltamme ja suosijoiltamme, jonka takia me rohkenemme heidän puoleensa kääntyä nöyrällä pyynnöllä ja kehotuksella, että kukin heistä keräisi samantapaisia kotipuoleltaan ja lähettäisi niitä meille osoitteella: Suomen Teollisuuslehden toimitus, Helsinki, Vladimirinkatu N:o 1.

[£-merkki kuvaa nähtävästi paunaa/naulaa (n. 425 g) tarkoittanutta symbolia; alkuperäisen symbolin kuva löytyy ruotsinkielisestä wikipediasta skålpund -sivulta]