28.4.07

Om färgens förhållande till lukten


Åbo Underrättelser, 45, 10.6.1835

(Öfwersättning från tyskan.)

Då färgernes inflytande på wärme, hittils wädt föga susselsatt sig med observationer öfwer wissa åmnens urspridning- och insugningskraft, är det wisst icke underligt att färgernes, ännu omärkligare, inflytande på lukt, nästan alldeles undfallit dem. En Engelsk Doctor wid namn Stark har i philosophiska transactionerne för 1834 meddelat några försök, hwilka derifrån blifwit införde i en Tysk Journal och som för wåra, Läsare icke torde wara utan intresse.

Doctor Stark war wanligen klädd i en olivegrön frack då han bewisade förekäsningar på en anatomisal; men händelsewis begaf han sig dit en dag i swarta kläder och märkte nu till förwåning att dessa kläder insupit en stark liklukt(?), som icke förgick på flere dagar, hwaremot den ljusare fracken icke allenast luktade mindre utan äfwen snarare blef stankfri, så snart den något wädrades. Denna omständighet wäckte först hans uppmärksamhet och föranlät honom att anställa en mängd rön, hwilka wi nu i korthet anfdra.

Han lade lika wigtdelar swart och hwit Ull, Bomull och Silke, tillsammans ömsom(?) med samsert, ömsom med Assa foetida, i wäl tilltäppta dosor och fann alltid efter några timmars, förlopp att de swarta åmnena insupit mycket mera lukt ån de hwita. Han lade sedermera årskillige olikt färgade ulltappar i Assa foetida och fann att de åtskilliga färgerne förgölla sig till lukten på efterföljande sätt: den swarta ullen luktade alldrastarkast, dernäst den blå, sedan den röda, derefter den gröna, men den gula lukrade ganska litet och den hwita nästan alls intet. I affeende på förhållandet emellan vegetabiliska och animaliska åmnens förmåga att insupa lukt, utrönte forskaren, genom en mångd försök, att // ull af alla fäger upptog mycket mera luktämne än likafärgad bomull. Efter dessa resultater, hwilka blott stödde sig på den osäkra luktorganens domslut, wille Doctor Stark öfwertyga sig om en tillöfning af wigt i samma förhållande åfwen ägde rum och om det ena ämne owedersågligen upptoge mera luktämne än ett annat. För detta ändomål afwägdes lika portioner ull af åtskilliga färger hwilka upphängdes öfwer kamfertm som afdunstade under lindrig hetta och på detta sätt erhöllos de mest bewisande resultater; sålunda hade till exempel 10 gran swart ull i wigt tilltagit 0,3; röd 0,2; grön 0,15 och hwit 0,1. - För att utröna om släta färgade ytor af samma tåthet äfwen upptaha luktämnen, gjordes samma försök med åtskilliga, lika stora kort, som blifwit öfwerstrukne med pastellfärger. Samma Resultat erhölls: swarta färgen drog till sig den mesta kamsertlukt och de öfriga färgerne följde enahanda ordning: blått, rödt, grönt, gult, hwitt.
Genom en anna följdt försök undersöktes nu förhållandet emellan vegetabiliska och animaliska åmnens insugningskraft. Uti ett fall hwarmed alla de öfrige i det närmaste öfwerensstömde, hade 10 gran silke tilltagit i wigt 1,4; Ull 0,5 och bomull 0,4. Håraf synes att särskilda ämnen insupa lukt i olika mångd och att denna insugningsförmåga icke står i förhpllande till kropparnes tertur eller finheten af deras trådar (fibrer). Ty ehuru ullens trådar i allmänhet äro grösre än bomullens, äga de starkare förmåga att insuga lukt än den sednare och filtet en ännu högre än ullen. Deraf kan den slutsats dragas, att animaliska ämnen hafwa starkare luktdragningskraft än vegitabeliska och att denna kraft så wäl hos vegitabeliska som animaliska substanser tilltager i mån af deras mörkare färg. Dessa försök tyckas widare åbagalägga att färgade ämnens lukt-absorption, följer samma lagar, som absorption af ljus och wärme. Analogien gåt till och med längre, ty Doctor Stark fann att färgernes förmåga att utsprida (utstråla) luft stod i noga förhpllande till deras wärmespridnings förmåga.

Af dessa försök kunna dragas flera praktiska Resultater. Framför allt antydes nyttan att hwitmena alla rum, hwarest elaka utdunstningar utwecklas. Hwita wäggar tillbakastöta dylika dunster, hwilka genom måttlig wädring sådeles lätt kunna undanrödjas, hwaremot mörka och smutsiga wäggar insuga dem. Doctor Stark tillstyrker derföre att i Hospitaler, fängelser och fattighus anstryka wäggar och husgeråd med hwit färg. Man ser att enligt denna grundsats Österrikiska Militairen, äfwen i materielt afseende, icke är illaluktande, hwaremot de barnhertiga Systrarne aldrig kunnat wälja en fatalare Ordensdrägt. Läkare borde ei heller till kläder wälja den swarta färgen, som mest ad alla insuper elaka dunster.

Ei kommentteja :